Evermore

Titel: Evermore
Författare: Alyson Noël
Antal sidor: 316
Du kan köpa boken och läsa mer om den här: adlibris / bokus

Handling: Efter den tragiska bilolyckan som tagit sextonåriga Evers familj ifrån henne, har Ever fått...underliga krafter. Plötsligt kan hon läsa folks tankar, se auror, ha kontakt med spöken (bland annat Evers lillasyster Railey), och se folks hela livshistorier med bara en enkel beröring. Deta ressulterar i att Ever undviker kontakt och försöker stänga ute världen, ihopp om att det ska få det ständiga kaoset i hennes huvud att tystna. Munkjacka, hörlurar med musiken på högsta volym, och platsen längst ner i klassrummet. Inget hjälper. Inget utom Damen.

Damen Auguste är den nya eleven i klassen som plötsligt dyker upp i Evers liv, och för första gången så lyckas rösterna i hennes huvud lugna sig. Men det är något skumt med Damen. Han trollar fram tulpaner från toma intet, tycks kunna läsa Evers tankar, äter knappt något, och ännu konstigare, han verkar också kunna se Railey, Evers lillasyster som omkom i bilolyckan. Men mest skrämmande av allt är det faktum att Ever kommer på sig själv med att handlös falla för Damen, men desto närmare hon kommer honom, desto mer skrämmande verkar han bli och snart är Ever helt säker på att det är något som inte står rätt till med den nya snyggingen i klassen.

Vad tycker jag?
Det här var ingen toppenbok enligt mig, nej. Den har fått bra recentioner tidigare, efter vad jag sett, men jag håller inte med. Inte alls. Boken var seg och svårt att ta sig igenom. Hela historien kändes inte hållbar och äkta, dessutom hoppade boken mycket, och det kändes ibland som om det saknades bitar, vilket gjorde boken aningen ossamanhängande och svårt att förstå. Hela det här fenomenet om vad både Ever och Damen är blir så dåligt förklarat och dåligt uppbyggt att man inte alls hänger med! Jag förstår fortfarande inte vad är dem? Och hur blev hon vad här är? Och vad är Diana? Nej allt är bara ett stort kaos.
Om vi går tillbaka till det där om att boken hoppar, så är det väll snarare så att huvudkaraktären Ever hoppar fram och tillbaka, för fort för att man ska hänga med. I ena stunden är hon jätte sur på Damen och litar inte alls på honom, i nästa kastar hon sig om halsen på honom, kysser honom och svär på att hon skulle dö om hon förlora honom. Jag menar, vem gör så? Då får man istället bara känslan av att missat något typ några sidor, eller liknande. Till råga på allt så faller man inte alls för Damen, killen Ever gillar. I bra böcker ska man känna med huvudkaraktären, och man ska nästan bli förälskad i killen som hon gillar (enligt mig). Men nej, så kändes det inte alls. Jag föll verkligen, verkligen inte för Damen.
Det behövs nog mer helt enkelt, boken känns inte färdig. Eller om man säger såhär, den skulle nog behöva arbetas om. Jag vet inte, med mer förklaringar, mer utförligt och liknande skulle boken nog kunna bli riktigt bra.
Det ända som höll kvar mig till slutet var att man ville få reda på mysteriet, och sen fattar man det inte ens!
Inte för att den var jätte dålig heller, det var den inte. Den var väll okej ändå, men inte något jag tyckte särskilt mycket om och jag kommer nog inte läsa uppföljarna.

3-4 poäng av 10

Kram!!