Hej alla go'a å glada människor. Julen är förbi (ja jag vet det blev ett till förbannat inlägg om julen men händer inte så mycket annat intressant just nu). All choklad har man stoppat i sig, klapparna är öppnade och släkten har åkt. Allt man har kvar nu är massa rester av julmat som man redan ätit i typ tre dagar och en vissen gran. Jag vet inte, ibland ser man bara fram emot saker så mycket. Man går och väntar och hoppas och sen bara händer det och innan man vet ordet av så är det över och man sitter där med ett kilo överbliven julskinka och det är liksom allt som finns kvar.
Min gamla SO lärare - underbara Fredrik - sa en gång att väntan innan något händer, det där när man bara går och förbereder sig och längtar, ofta är bättre än saken själv. Den där känslan av förväntan. Glädjen och spänningen som bara finns innan.
Jag trodde inte alltid att han hade rätt. Jag menar dagarna innan sommarlovet var sällan bättre än själva lovet och så vidare. Men när det handlar om julen finns det kanske någon sanning i det trotts allt. I en viss mån i alla fall. För jag älskar december. Jag älskar snön och julbelysningen och julbaken och alla julkalendrarna och allt annat. Jag tycker det är så mysigt och underbart och under hela december går man bara och bygger upp förväntningarna mot jul. Och sen kommer julen (och speciellt när man var yngre) så blev den inte så drömlik som man förväntat sig. Och sen vips, så är den över och... det är bara slut liksom. Pang bom. Det finns inget mer.
Kanske är förväntningarna ibland bättre för där är allt möjligt. Där kan vi drömma och önska och föreställa oss och hoppas. Och sen när något väl händer kommer liksom verkligheten och knackar på. Och den kan inte alltid leva upp till alla de där förväntningarna - och sen är det slut. Efter själva händelsen är över är det liksom slut. Det är nog en annan grej. Innan har man det liksom framför sig. Man har det att se fram emot. Men när det väl händer? Då har man det ju som "bäst". Det som kommer efter är kanske inte bättre eller något att se fram emot. Om ni förstår vad jag menar.
Okej, nu tänker jag vara nördig och ta en bokreferens. Men ni vet när man läser en sådan där extremt bra serie (eller följer en film serie, eller en tv serie) och man har blivit jätte fäst vid alla karaktärerna, och man är investerad i historien och så vidare. Och det är så underbart att läsa serien. Och sen efter lång väntan kommer sista boken ut (eller filmen, eller säsongen) och man är jätte taggad på att läsa den och så gör man det och punkt. Där är det slut. Så. Och så finns inget mer. Det är över. Du har läst ut serien. Och oavsett om du bestämmer dig för att kanske läsa om den någon gång så kommer du aldrig få tillbaka samma förväntan som du hade innan, eller samma späning och glädje du hade under tiden. För nu har du gjort det. Du har läst ut den och det är över.
Därför är det kanske bättre innan ibland. För då är vi fyllda av glädje och förväntan. I det stadiet tror vi att det bara kan bli bättre. Och det kan det.
Okej nu ska jag sluta blabla. Och ledsen för ett till rörigt inlägg, men det har blivit något av en standard vid det här laget.
Ha det bra
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar