Okontrollerbart

Vissa saker kan vi inte förändra. Det spelar ingen roll hur mycket man vill, det spelar ingen roll alls. Ibland finns det bara inget man kan göra.
       Som människor tror jag att vi alltid vill ha kontroll (haha känns som jag följer ett tema med tanke på mitt förra inlägg). När något är viktigt för oss vill vi kunna påverka, annars känner vi oss små. Hjälplösa. Och det är inga roliga känslor - att vara hjälplös när det inte finns något man kan göra fastän man så gärna vill. Det suger. Men ibland är det bara så det är. Ibland är det livet. Livet är okontrollerbart och saker och ting blir inte alltid som man vill. Ibland  slår det en i magen och man får inte ens chansen att försvara sig. Jag är ledsen men det är livet (oj det där lät så mycket drygare än vad jag tänkte att det skulle göra. Föreställ er det mer milt, som en vis, gammal rar gammelmormor som alltid bakar kakor säger det. Så är det meningen att det ska låta - om nu en text kan låta, men ni fattar. Förhoppningsvis.)
       Och nu insåg jag just hur 100% deprimerande det här lät. Men livet är inte bara bra. Ibland är det deprimerande - men i slutändan är det allt vi har (oj hur många gånger har jag inte skrivit det på den här bloggen - måste sluta upprepa mig! Men vissa saker kan jag bara inte undvika att återgå till för de är viktiga). Men i alla fall, det var inte poängen. Poängen är att ibland finns det inget vi kan göra, och även om det kanske låter hemskt så är det kanske också på något sätt lite bra. För skulle vi ha kontroll över allt - skulle det alltid finnas något att göra - skulle vi verkligen alltid orka göra det? Alltid orka fixa eller inte fixa allt? När vi inte har kontrollen så har vi inte heller ansvaret - åtminstone kan vi lägga över det på någon annan. För de sakerna vi inte kan förändra - de är inte heller vårt fel. Och kanske är det på något sätt en tröst. Att inte alltid ha kontrollen innebär också att inte alltid ha ansvaret.

Ibland undrar jag om jag ska börja publicera dikter på den här bloggen - inte för att jag är överdrivet bra eller så, men det är kul (ja, jag skrev just att dikter är kul, även om kul kanske inte är det ultimata adjektivet för att beskriva det så ja, dikter kan vara kul. Lev med det, jag är en sååådan nörd #döminte) sen tänker jag att - vem fasen kommer uppskatta mina amatördikter liksom, och hur mobbad kan jag inte bli om min blogg plötsligt förvandlas till en mycket sämre, mycket flummigare och ja... sämre version av Edgar Allen Poe (Ha! Vem försöker jag lura som om jag ens skulle komma i närheten av en känd poet!??!!)? Kan inte lista ut om det är värt det eller ej, men är ni intresserade får ni gärna kommentera :) Och får jag inga kommentarer så får vi väl se vad jag känner för i framtiden - om jag vill bli en sämre, hackigare, ocharmigare, mindre talangfylld Edgar Allen Poe - amatör (åter igen - Ha!)

Ha det gott till nästa gång
Kram
Kimberly