Vet ni vad som suger med att inte gå i skolan längre? Att man numera behöver betala sina egna busskort. När man gick i grundskolan och gymnasiet fick man en skolbiljett gratis i början av varje termin och genom att betala typ 600 spänn kunde man lägga till en fritidsbiljett och på så sätt åka dygnet runt.
Nu kostar det mig 550 kronor att kunna åka dygnet runt i en månad. En månad. Lika mycket pengar som jag betalade för att kunna ta sig runt obehindrat med all kollektivtrafik i Stockholm på ett helt halvår, måste jag nu betala varje månad.
Fan.
I skolan fick man också gratis lunch varje dag. Gratis freaking mat. Det är så väldigt underskattat. Nu när jag jobbar måste jag antingen laga mat dagen innan som jag tar med eller köpa något samma dag (vilket är dyrt). Det var så himla lyxigt att bara få mat serverat varje dag utan att man direkt behövde göra något.
Vad jag inser nu när jag sitter här och måste börja betala 550 spänn för mitt busskort i månaden och fixa matlåda och betala skatt och andra tråkiga vuxna saker, är att det är så enkelt att ta saker för givet. Att inte uppskatta det man har förens man plötsligt inte har det längre, och det låter så himla överdrivet när det handlar om busskort, och skollunch. Men det är ändå två saker som funnits i min vardag varenda dag nästan hela mitt liv fram tills nu, saker jag bara fått. Det är så enkelt att inte inse hur priviligerad man är.
Här om dagen kom en gammal dam fram till mig i kassan och berättade att hon uppskattade hur trevliga personalen var där jag jobbade, jag sa att det var väldigt roligt att höra och då sa hon till mig att hon tyckte att man måste säga till när man är tacksam för någon. Att det är något som så många inte gör längre, men att det är viktigt. Att visa tacksamhet och uppskattning, och det hela gjorde mig bara så himla glad. Men det fick mig också att fundera på hur lätt det är att bara inte vara tillräckligt uppmärksam för att vara tacksam för det man har just för att man har det. För att man tar det för givet. Vilket egentligen är så väldigt synd.
Billiga busskort och gratis mat är saker jag inte ens tänkte på att jag hade förens jag inte hade dem längre. Vad som slår mig dock när jag sitter och skriver det här är att jag nu har en hel del annat att vara tacksam över istället, som att jag har ett jobb som jag ändå är helt okej nöjd med, att jag inte längre behöver plugga någon matte och att jag fortfarande har ungdomsrabatt på busskort och inte behöver betala 830 kr i månaden som vuxna (jag menar tack gode Gud, jag som tyckte 550kr var mycket). Och kanske är det dags för mig att börja uppskatta de sakerna innan jag går vidare i livet och får andra saker att vara tacksam över. Att ta till vara på det jag har här och nu.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar