"Ordet lämnar mina läppar innan jag ens hunnit tänka igenom det. Jag vet inte varför jag sa det. Kanske för att det är sent och jag fortfarande skakar, och hans närhet kanske kan jaga bort mina mardrömmar. Eller kanske för att jag är svag och sörjer och behöver en vän just nu. Jag vet inte. Men det är någonting med mörkret, med stillheten i den här timmen tror jag, som skapar ett alldeles eget språk. Det finns en märklig sorts frihet i mörkret; en fruktansvärd sårbarhet som vi tillåter oss själv i exakt fel ögonblick, när mörkret lurar oss att tro att det ska bevara våra hemligheter. Vi glömmer att svartheten inte är en filt, vi glömmer att solen snart går upp igen. Och för stunden känner vi oss modiga nog att säga sådant vi aldrig skulle säga i ljuset."
- Ur: Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi
Det är mirakulöst hur mycket jag relaterar till nedre delen av det här stycket. Äntligen någon som lyckats sätta exakta ord på varför det ibland känns så mycket enklare att dela hemligheter, att vara sårbar i mörkret.
Så ja... kanske kan ni också relatera?
Ha det gott!
Kram
Kimberly
Psst! Rekommenderar Tahereh Mafis böcker något enormt! Så otroligt bra, hon är en fantastisk författare som skriver om många av livets frågor som är bra att ta upp. Plus att de innehåller superkrafter - och vem älskar inte superkrafter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar