Ibland kan jag känna inspirationen inne i mig. Viljan. Glädjen. Orden som bara väntar att få flöda ut, bli till bläck på pappret. Måla upp mästervärk, ge liv till känslor och sammanhang. Jag kan känna dem, hoppfullt väntande.
Ändå händer inget. Inte en enda mening kan jag få ur mig. Inget.
Inspirationen byggs upp inuti mig men den kommer inte ut. Det tar stopp, som om en prop någonstans klogar igen flödet. Den byggs upp och bryts ner. Och det är så frustrerande att vilja, att verkligen vilja, men inte kunna göra något åt det.
Tillslut flyter inspirationen undan, som om den aldrig var där.
_____
Sådär jag, nu fick ni ta del av min lite mer dramatiska sida. Härligt. Hoppas ni har det gott.
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar