Det är ändå något av det bästa med att leva i ett land med kyla större delen av året - när sommaren och värmen väl kommer, då jävlar. Alla är liksom så himla redo. Vi har längtat så mycket efter just solen så när den kommer, då kan lite solsken göra hela vår dag. Det känns som om vi tar tillvara på det så mycket som det bara går, och det är ganska fint ändå. Ja, större delen av året lever vi kanske i kyla, men fasen vad glada vi blir den delen när vi inte gör det.
Det är nästan så att den här vårsolen (om man nu fortfarande kan kalla det vår i mitten av maj? Borde ju börja dra sig mot sommar kan en tycka, men det är tamejfan inte sommarväder när det inte varit över 20 grader en endaste dag hittills) gör upp för alla månader av kyla, eller vad säger ni? Åtminstone känns det som det när man strosar fram på gatan i bländande solsken, med solglasögonen på, jackan av, doften av gräs och träd (och jag vetefan vad mer, men somrigt luktar det) i näsborrarna, och fågelkvitter i bakgrunden.
Kanske känner jag för att ta tillbaka det här i januari när man står och fryser i 17 minus med snö upp till knäna och väntar på bussen som är en halvtimme sen trotts att det enligt SLs hemsida bara är "några mindre förseningar". När man tappar känslan i fingrar och tår så fort man vistas utanför huset i lite mer än fem minuter och får ha 300 lager kläder på sig bara för att ta sig till skolan.
Men just nu? Just nu tänker jag bara passa på och njuta så mycket jag bara kan, och gå ut och ta till vara på de sista strålarna solsken.
Ha det gott allesammans!
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar