Jag har sovit tre och en halv timme i natt.
Tre och en halv timme.
Det är alldeles för lite. Nu på bussen hem somnade jag och sov så ordentligt att damen som satt innanför mig behövde väcka mig när hon skulle av. Det var ju lagom pinsamt.
Ska jag vara ärlig har jag nog aldrig sovit så lite under hela min gymnasietid, som jag gjort den senaste veckan. Jag har gått på tre skivor (alla på vardagar med skola dagen efter), haft mösspåtagning (woop woop), jobbat två pass och redovisat mitt nationella tal i svenskan (som jag skrev mitt i allt detta och blev klar med kvällen innan och sen fick sitta uppe och plugga in halva natten. Lagom stabilt sådär). Jag menar, alltså what? Hur mycket har jag inte lyckats samla på mig på en och samma vecka?
Jag är egentligen ingen överdriven partymänniska - jag tittar tillbaka på den gångna veckan och skakar på huvudet åt mig själv. Varför tog jag mig an så mycket på en och samma gång, varför började jag inte plugga på allt det jag behövde plugga tidigare, varför prioriterade jag inte min sömn mer? Men, å andra sidan, har det varit en förbaskad rolig vecka också. En såndär vecka som det verkligen känns som om man kommer minnas. En såndär vecka som det känns som man kommer berätta för sina barnbarn om i framtiden: "När jag var ung, ja då partade vi som galningar, då var jag ute och dansade till två på natten tre dagar i rad, trotts att vi hade skola dagen efter..."
Jag kommer att vara en sådan förebild.
Nej men ärligt känner jag att man får göra sånt här ibland. Man får ta det som det kommer, man får stanna ute tills kväll har blivit natt, man får dansa tills fötterna värker och man får komma hem när man bara är några timmar från gryningen. Det är ju som sagt för det mesta ändå galet kul. Och är det någon gång man ska göra det, jamen då är det väll nu antar jag. Man får passa på medan man fortfarande är ung, som min farmor skulle säga (eller så är det jag som brukar säga så? Håller inte riktigt koll längre).
Apropå farmor, vet ni vad jag fick för klassens på vår skiva i onsdags?
Klassens Malou efter tio.
Fattar ni? För att jag är som en pensionär (åtminstone tror jag det är därför). Först var jag lite förvirrad, men ju mer jag tänkte på det, ju mer kände jag att det stämde in. Jag menar, är man 19 och stickar sina egna halsdukar, ja, då får man kanske lite skylla sig själv.
Nu ska jag gå och lägga mig, ha det gott!
Kram
Kimberly
* Det här inlägget skulle kommit upp igår kväll, men va så trött att jag glömde publicera det hehe. Men nu är det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar