Trollbunden

______________________________

    Tystnaden låt runtomkring mig som en mjuk dimma, mjuk och behaglig.

    Jag blickade ut över det vackra vinterlandskapet. Vinter var alltid så vacker. Så stilla och rofylld. Det kändes som om inget ont kunde hända. 

    Men där hade jag fel, väldigt fel

    Plötsligt fick jag syn på den, en mörk figur som avtäcknade sig mot horisonten. Sakta kom den gående emot mig likt en smygande skugga i det diziga vinterlandskapet.

    Det magiska roflyllda ögonblicket var över. Plötsligt var platsen inte längre fylld av lungn och trygghet. Något hotfullt och tryckande hade jagat bort den lugna friden, likt ett rovdjur jagar ett skrämt byte. 

    En  förnuftig del av min hjärna sa åt mig att vända mig och och springa. Sa åt mig att jag inte ville vara här när den hemska, mörka varelsen nådde fram till mig. Men ändå så rörde jag inte en milimeter. Jag stod som fastfrusen och stirrade på denne varelse som kom närmare och närmare, oförmögen att så mycket som att vrida huvudet.

    Och så plötsligt så började min kropp att röra sig igen, men åt fel håll. Jag började att vandra den ohyggliga varelsen till mötes. Trotts att jag visste att jag borde fly, borde gömma mig, så fortsatte jag framot, gick den mörke mannen till mötes. Det var som om jag var förtrollad. Trollbunden till denna man.

Inspiration ”Trollbunden” ur Sagan om Isfolket av Margit Sandemo. 

_______________________

© på Historien, har skrivit den själv och Kommentera gärna :) <3

KRAM <3