Del 2 Den stormiga natten...

Hej hej på er :) <3 I dag är det första dagen på jullovet :D Jippi. OCh det är bara tre (TRE!!!) dagar kvar till julafton! Yey :) <3
Det var många som ville ha fortsättninge på min historia i alla fall så här kommer den :) <3 OCh snälla, snälla, snälla komentera, jag vill så gärna ha komentarer :) <3

___________________________

Den stormiga natten 
Del 2

Michaela 

”Här är det!” utbrister Alice och springer nästan de sista centimetrarna  fram till den snidade järngrinden. Hon öppnade den och skyndar in. Michaela släppte ner den tunga väskan och studerade det rödmålade huset.

  Det var fint. Väldigt fint. Det såg nästan ut att vara hämtad ur en saga, även om alla löven nu låg på marken, och träden stod nakna och hotfulla. 

  På framsidan av huset låg en mysig veranda, och lite längre bort såg man hönshuset skymta. 

    Michaela var egentligen inte den typen som gillade gammeldags och fina saker, hon var mer av en  snygg och cool tjej. Men om några år. Sesådär femtio eller något när hon själv var gammal och ful. Då skulle hon vilja bo så här. I en mysig liten stuga.

  Dörren på huset öppnades och en man och en kvinna omkring sextio- skjutio års åldern kom ut. De log vänligt. Alice ställde ner väskan på marken och slängde sig om halsen på dem.

  ”Mormor!Morfar! Gud vad jag har saknat er!” utbrast hon. De log emot henne. 

  ”Vi har saknat dig med Alice.” sa kvinnan. Sedan fick hon syn på Michaela och de andra. ”Men seså vännen, vissa in dina vänner.” 

  
Tre timmar senare satt Michaela i köket med de andra.

  ”Vad ska vi göra då? I kväll?” undrade Sara.

  ”Jag hade tänkt något i form av spel och filmer. Typ det vanliga. Fast på Halloween sätt.” säger Alice

  ”Och hur blir det på Halloween sätt?” frågar Lina. Alice skrattade.

  ”Det får du väll se.” 

  Alice mormor, som för övrigt heter Louise kom in i köket, med ytterkläderna och allt på.

  ”Glöm inte att ge hunden mat.” förmanar hon. ”Och släpp ut honom på gården så att han får göra sina behov. Men glöm inte bort att ta in honom någonstans runt åtta. Och så måste ni stänga hos hönsen. Annars kommer räven och tar dem.”

  ”Ja, vi ska mormor. Jag lovar.” säger Alice allvarligt.

  ”Okej. Bra. Och ni borde inte behöva ta hand om katterna på något sätt, men ni kan ju kolla så att de har mat i alla fall. Och om det händer något så ring.” fortsätter Louise.

  ”Sluta oroa dig mormor. Vi klarar det här. Jag lovar.” lovar Alice. Hennes mormor spricker upp i ett leende.

  ”Det tvivlar jag inte på vännen. Ha så kul nu.”

  ”De ska vi. Det samma.” säger Alice och så försvinner hennes mormor och morfar ut genom ytterdörren och snart hör Michaela hur en bil startar utanför.

  ”Okej.” Säger Alice. ”Nu är vi ensamma.” 

Alice

”Gud vad det regnar.” säger Lina. Alice kastar ännu en blick ut genom fönstret. Det regnar verkligen. På några minuter gick det fån att droppar lite till ösregn, som verkligen öser ner. Alice kommer att tänka på hönsen. Hon reser sig.

  ”Jag måste gå och ta in alla hönsen.” säger hon. Lina reser sig också. 

  ”Jag följer med dig.” säger hon. ”Så att du slipper gå ensam.” 

  De klär på sig så mycket vattentäta kläder som de bara hittar, men så fort de öppnar dörren märker Alice att det inte kommer hjälpa särskilt mycket. 

Lina

Lina kliver ut genom ytterdörren efter Alice och puttar igen den. Men dörren stängs inte. Hon försöker igen, men dörren går fortfarande inte igen, den stannar precis som om någon satt sin fot där. 

  ”Alice...” börjar hon. ”Jag får inte igen dörren.” Alice vänder sig och och skjuter igen dörren. Den går igen med en smäll.  

  ”Det är ingen fara. Gångjärnen har varit med ett tag, de krånglar bara lite ibland.” säger Alice, men Lina kan inte släppa det... Och det är något som får henne att rysa över hela kroppen.

_______________________

Vet att också detta blev en väldigt lång del. Men hoppas att ni gillar den ;) <3 SOm sagt kommentera gärna <3

Kram <3

p.s   © på historien