Men i alla fall ville bara säga att Agnes du är underbar och jätte, jätte snäll och massa annat bra, bara så att du vet <3 :D Tack så mycket <3.
Och så vill jag tipsa alla om att läsa Idas novell. Det gör ni här <3
Men okej, här kommer fortsättningen i alla fall, och jag säger som ida, ni får inte använda den för eget bruk. Hoppas ni giller även denna del, och snälla kommentera, tack <3
_____________________________________
Den stormiga natten
Del 4
Michaela
De tre knakningarna på dörren genljuder i huset, lika högt som om brandalarmet skulle ha gått. Michaela kollar på Sara.
”Vad fan ska vi göra?” undrar hon. Hon kastar en blick emot dörren. ”Aldrig i livet att jag öppnar.Fasen tänk Sara, vad ska vi göra!”
”Jag tänker, jag tänker!” utbrister Sara. Michaela tar tag i hennes arm.
”Kom!” Hon drar iväg med Sara mot badrummet.
”Vi kan inte låsa in oss där.” protesterar Sara.
”Varför inte?” undrar Michaela.
”Då kommer vi aldrig ut. Vi vet inte hur länge han stannar.”
”Men vad fan, ska i göra då?”
Alice
Lina tittar panikslaget på Alice.
”Vad ska vi göra?” undrar hon och Alice hör paniken i hennes röst, och hör att gråten när nära. Hon känner likadant själv.
”Lina. Lugna ner dig.” säger hon. ”Vi fixar det här vi...” hon tystnade för hon har faktiskt ingen aning om hur de skulle ”fixa” det här.
”Alice, vad fan ska vi göra?” undrade Lina desperat.
”Jag vet inte, Lina. Jag vet fasen inte!”
Lina
”Vi ringer någon. Typ polisen.” utbrister hon. ”Eller din mormor kanske. Fan, jag vet inte Alice jag får panik.” Alice shyssade på henne. Och då hörde hon det. Hur dörren knarrade öppnades, och sedan så Lina hörde hur dörren slås igen med en smäll.
”De är kvar. Sara och Michaela. De är där inne i huset.” utbrister Alice.
Sara
Sara ligger ihop tryckt bredvid Michaela. Det hade slutat med att hon och Michaela hade gömt sig bakom den förbannade soffan. Och visst, de var rätt bra gömda, men det var fan inte bekvämt.
Sara skulle just till att fråga om det här verkligen var ett så smart ställe att gömma sig på, när dörren öppnades. Hon hörde tydligt hur det knarrandet när dörren går upp, och hörde fotsteg i hallen.
”Hallå?” ropet ekade kring väggarna, när mannen skriker. När han inte får något svar så fortsätter han genomsökning av huset. De hörde hur varje steg han tar ekade i det tysta huset.
Sara sväljer och skräcken grep tag i henne. Tänk om hon aldrig kom hem. Tänk om den här mannen dödade henne. Det är så mycket hon skulle sakna. Så många hon aldrig skulle få träffa igen.
Hon hörde hur mannen går in i vardagsrummet, hörde hur hans steg klapprade mot golvet.
Fan! Kunde inte någon hederlig granne bara komma och hjälpa dem!
Alice
”Helvete, jäkla piss mobil!” far det ur Alice. ”Det finns ju ingen mottagning. Vad ska vi göra nu.” hur kunde det gå så här jäkla dåligt? Michaela och Sara var där inne, ensamma med någon jävla mördare och de själva satt utanför och tryckte bakom hönshuset, och hade inte en jäkla aning om vad de skulle göra. Hur i helsike hade det blivit så här? Hon började bli hysterisk. Hon visste det. Alice tog ett djupt andetag.
”Alltså, det finns ju en sak vi kan göra...” säger Lina och tystnade. ”Men det kommer inte bli roligt. Rent av livsfarligt.”
____________________________
Vad tycker ni? Kommentera gärna :) <3
Kram på er (bara en dag kvar till julafton!!!) <3
nu är det olidligt spännande... jag längtar efter nästa del! Jag läser denna fängslande historia med skräck och förväntan! Bra jobbat vännen! God jul! /Sylle
SvaraRaderaHa, ha tack <3 :) snart kommer det chokerande slutet.... Oohh <3 Ha, ha skoja bara ;) <3 Men tack :D
SvaraRaderaGod jul på dig med Sylle <3 :)
Fortfarande super bra och super spännande! Vill veta fortsättningen!!!
SvaraRadera<3<3 haha goodi, goodi :D <3
Radera