Rör mig inte!

Hej :D

För er som inte visste det så har jag varit ganska besatt av "rör mig inte!" av Tahereh Mafi på senaste tiden. Det är en grymt bra bok. Jag har skrivit ganska mycket om den på min andra blogg (den som jag driver med ida) men för er som inte läser den, så vill jag sprida ordet vidare om boken här genom ett litet smakprov :) Men först...

För alla som inte vet: Lite snabbt så handlar rör mig inte! om en tjej - Juliette - vars beröring är dödlig. Historien utspelar sig i framtiden, och världen håller på att falla sönder. Ingen har tid att bry sig om Juliette, den isolerade flickan så länge hon sitter bakom lås och bom.

    Men, världen är påväg att förändras igen, och krig ligger runt hörnet. Kanske kan Juliette användas som vapen. 

    Men Juliette vill inte vara någons vapen, hon vill inte döda och förgöra. Allt hon vill är att vara fri och känna sig älskad. Och hon är beredd att kämpa för att få vad hon vill. 

    "Varför svarar han ska gå du inte?"Han är för nära för nära för nära.

    Ingen är någonsin nära nog. 

    Jag drar efter andan och väntar på att han ska gå sin väg som alla andra i mitt liv. Jag fokuserar blicken på fönstret och löftet om vad som kunde vara. Löftet om något större, något bättre, en orsak till galenskapen som byggs upp inom mig, en förklaring till min oförmåga att göra någonting utan att förstöra allt. I dag kommer det en fågel. Den kommer att vara vit med gyllene strimmor som en krona på huvudet. Den kommer att flyga. I dag kommer det en fågel. Den kommer...

    "Du..."

    "Du kan inte röra mig",viskar jag. Jag ljuger, är var jag inte säger. Han kan röra mig, är vad jag aldrig kommer att säga. Snälla rör mig, är vad jag vill säga.

    Men saker händer när människor rör mig. Konstiga saker. Dåliga saker.

    Döda saker.

    Jag kan inte minnas värmen från någons omfamning. Mina armar värker av isoleringens ofrånkomliga kyla. Min egen mor kunde inte hålla mig i sin famn. Min far kunde inte värma mina frusna händer. Jag lever i en värld av ingenting.

    Hej.

    Världen.

    Du kommer att glömma mig. 

    ur: Rör mig inte!

    av: Tahereh Mafi 

    sida: 16 (poketformat) 

"Varför tar du inte bara livet av dig? Frågade någon på skolan mig en gång. Frågan var nog avsedd att vara elak, men det var första gången jag någonsin reflekterade över möjligheten. Jag visste inte vad jag skulle säga. Kanske var jag galen som övervägde det, men jag hade alltid hoppats att om jag var en tillräckligt duktig flicka, om jag gjorde allt rätt, om jag sa rätt saker eller inte sa någonting alls... Jag trodde att mina föräldrar skulle ändra sig. Jag trodde att de slutligen skulle lyssna när jag försökte tala. Jag trodde att de skulle ge mig en chans. Jag trodde att de kanske äntligen skulle älska mig.

    Jag blev aldrig av med det där dumma hoppet."

    ur: Rör mig inte!

    av: Tahereh Mafi 

    sida: 84 (poketformat)