Tja! Såhär är det; några veckor varje år så åker jag och min familj ut i en liten, liten båt som vi puttrar runt med i Sveriges skärgrård. Där stannar vi i några dagar tills maten, kläderna, eller vattnet är slut. Då åker vi hem, bunkrar upp och så ut igen. Så där håller det på i ett par veckor, och det är vad som kommer hända framöver i ca två veckor (det brukar vara längre, men i år ska jag på ett läger så jag får inte mer än två veckor) så som ni kanske förstår kommer det att vara lite knapert med inlägg från min sida.
För mig är båtlivet en del av vem jag är liksom. Jag har växt upp med det. Jag har alltid spenderat mina somrar på vår lilla båt i den svenska skärgården. Medan alla andra reser utomlands och ser världen, träffar kompisar eller vad de nu gör, så är jag instängd i min lilla havsbubbla, men det är okej. Jag gillar det. Man får liksom en chans att komma bort från allt. Man slipper känna pressen liksom. För några dagar kan man bara släppa allt och bara göra vad man vill (inom rimliga begränsningar, eftersom man inte kan göra allt på sjön. Men av det man kan göra kan man nästan göra vad man vill haha)
Under de där dagarna behöver man inte hålla sig uppdaterad på internett eftersom man för det mesta, inte har något. Man behöver inte hålla kontakten med någon. Jag behöver inte blogga. Framförallt för att man helt enkelt inte kan. Och det är skönt. Och lite irriterande ibland, men man dör inte.
Båtlivet är för mig, underbart, hemskt och något jag aldrig skulle vilja vara utan. Att vara på sjön är också lite som att vara hemma. Det är något med det ändlösa vattnet, och hur man liksom guppar fram på vågorna som känns rätt.
Självklart är det inte en dans på rosor att alltid dela några kvadratmetrar med sin familj. Man får i princip inget privatliv, man kan aldrig vara ensam (om man inte vill springa iland och gömma sig någon stans förstås, vilket jag gör ibland när jag bara inte står ut med alla). Och toalett problemen ska vi inte ens tala om - för tro mig, ni vill inte veta vad som kan hända där. Och maten är inte av lyx-klass direkt.
Men jag älskar det ändå. Och i kväll, eller imorgon på morgonen, så ger sig jag och min familj ut på sjön igen.
Så tills vi hörs nästa gång.
Ha det jätte bra
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar