Castle 1x10

Castle: 'You look hideous'? Are you trying to give her body image issues?

Martha: Ohh! Newsflash. She already has body image issues. It's an intrinsic part of being a woman. Every woman in the world has some part of herself that she absolutely hates. Her hands are too small, her feet are too big, her hair's too straight, too curly, her ears stick out, her... (looking at herself in the mirror) Oh, God, her butt is too flat, her nose is too big... And you know, nothing you can say will change how we feel. What men don't understand is, the right clothes, the right shoes, the right makeup, just... it hides the flaws -- we think we have. They make us look beautiful... to ourselves. That's what makes us look beautiful, to others.

Castle: Used to be, all it took to make her feel beautiful was a pink tutu and a plastic tiara.

Martha: We spend our whole lives trying to feel that way, again.

Trött

Tjenare.
      Det här är ett sånt' där: "Det-är-jätte-sent-jag-är-trött-och-allmänt-konstig" inlägg.
      Ååhh jag är så trött! Det är ju lucia idag, som alla nog vet. Och eftersom jag är med i kören på vår skola var jag också med i vårat luciatåg. Och eftersom vi skulle sammlas 6:30 så var jag tvungen att gå upp 5 på morgonen, vilket innebär att jag snart varit vaken i nitton timmar i sträck.
      Ja ni fattar. Trött. Seg hjärna. Speedad. Vill inte sova men ögonen kan knappt hålla sig vakna. Och ja allihoppa jag ska gå och lägga mig. Snart.

Så sista slutspörten nu med betygen. Jag har typ fått reda på ungefär vad jag kommer få i alla ämnen redan. Det har ju inte varit enbart bra diskussioner om man säger så. Antar att det aldrig är kul att få höra att man har ett lägre betyg än man vill/önskar sig/strävar emot. Ja betyg kan vara jobbigt. Japp.
      Fan, är det någon som vet vad jag ville komma med det här? För jag har helt tappat fokus. Sååå trött.
      Förlåt för så dålig uppdatering på bloggen förresten. Som jag skrev förut så kommer min blogg vara så närmaste tiden att det inte är regelbunden uppdatering, och kostar det mig läsare så gör det :/ Jag är ledsen but that's life, och jag orka rinte blogga mycket hela tiden. Det kommer inlägg då och då, och de som är intresserade av att läsa de inläggen får väll titta in då och då - och jag uppskatar det verkligen ska jag veta. Hahaha blir så glad varje gång jag får en kommentar eller något. Det är sjukt. Men men.

Okej det här inlägget var ganska...tråkigt? Onödigt? Rörigt?

Whatever (Drygt - I Know)
Tänker sova nu

Godnatt
Kram

Jag är blyg

Jag är blyg. Och ibland hatar jag det.
    Jag önskar att jag kunde vara den där tjejen som alltid räcker upp handen i klassrumet, som alltid är först med att prata i alla klassdiskussioner, som inte blir stel att sitta med på bussen eller som bara inte är blyg och stel i allmänhet.
    Men det är jag.
    Egentligen är det konstigt. Här på bloggen har jag inga problem med att dela med mig av mina djupaste tankar och ärligt bryr jag mig inte om hela världen ser dem. Jag vill nästan att hela världen ska se dem. Men i klassrummet vågar jag inte stå för min åsikt?
    Eller jag vet inte, jag tror inte riktigt det har med det att göra. Saker och ting är bara så mycket enklare på papper. Jag menar, det är flera gånger folk har sagt saker som: "Men dina åsikter är bra!" eller: "är det någon i klassen du inte vågar prata inför?" o.s.v, som om jag inte tror på mig själv, men det har inte med det att göra. Eller jag vet inte, kanske på något undermedvedet stadium, men jag är inte så osjälvsäker eller osäker. Jag är bara blyg, har bara svårt för att prata inför folk (om det inte är folk jag känner bra, vill säga). Eller jag menar, det är inte så att jag inte kan prata eller ha en normal konversation liksom. Om någon inleder ett samtal med mig eller frågar mig något är det klart jag svarar. Jag har bara svårt att ta det där lilla steget ibland (okej, för det mesta) och inleda en konversation, eller räcka upp handen.
    Så om du någonsin suttit bredvid mig i klassrummet eller på bussen eller något och jag inte har pratat så mycket eller kanske ingenting alls, så är det inte så att jag inte gillar dig. Jag sitter bara där och försöker att inte verka som en tyst loser samtidigt som mina tankar går i 160 för att komma på något att säga.
    Så snälla, hamnar ni i en såndan sitvation med mig, säg något, inled ett samtal och jag kommer (förmodligen) göra allt jag kan för att spinna vidare och inte göra det stelt. Ta första steget och jag ska försöka komma dig till mötes. Och jag vet att jag lika gärna borde ta det där första steget, men många gånger har jag bara så svårt för det - så hjälp mig lite snälla.

Kram
Kimberly