Tid - det är en underlig sak det.

Har ni tänkt på att det alltid är någon jävla klocka som tickar - och nu menar jag inte bokstavligt talat, utan bildligt. Det finns alltid en tid att passa, man räknar alltid ner mot något - tiden räknar alltid ner mot något. "Om 20 minuter måste jag gå och lägga mig.", "Om nio timmar ska jag upp", "Om två timmar går bussen.", "Om tre dagar ska uppsatsen in." Vi villar aldrig från alla dessa nedräkningar och tider som pockar på våran uppmärksamhet.
      Det finns alltid en tid att passa. Och ärligt så suger det ganska mycket.
      En annan sak jag tänkt på när det gäller tid är att hur mycket tid vi än har så är det aldrig tillräckligt. Jag är alldeles för trött för att gå in på hela den diskussionen nu, men tänk på det. Visst känns det som om man aldrig har nog med tid att göra allt man vill/måste göra. Trotts att det känns som om man har massvis av tid - typ ett helt sommarlov - så lyckas man aldrig ändå få allt gjort. Eller så är det bara jag som känner så för att jag är så dålig på att hantera tid. Som nu, jag sitter här och bloggar fastän jag borde vara påväg i säng. Jag är extremt dålig på att prioritera - lär er inte av mig. Ärligt, att jag prioriterar dåligt leder typ till 90% av alla mina problem - så ja, det är väll något jag borde ta tag i. Men som sagt är jag ju dålig på att prioritera så det kan nog ta ett tag.

Ha det gott!
Kram
Kimberly

Så jaha, är jag tillbaka igen eller vadå?

Tjenare tjenare my friends - om ni nu kommer ihåg vem jag är eftersom det var sisådär en biljon år sedan jag bloggade sist. Men nu är jag här igen! För gud vet hur många inlägg, men några stycken kanske i alla fall.
      Vet ni det är sååå typiskt. Igår hade jag värsta flowet och blev jättesugen på att blogga och jag hade massor av idéer och allt. Men sen blev det supersent och jag kände att jag verkligen inte kunde blogga. Och självklart idag då när jag sätter mig ner för att blogga så har inspirationen bestämt sig för att ta semester eller något så det sög ju lite. Men jag kämpar på endå och jag ville bara säga att; Lovisa, om du läser det här (vilket du förhoppningsvis gör eftersom du typ är min enda trogna följare som jag vet om och det skulle vara en gnutta tragiskt om du också har övergett min lilla blog och lämnat den åt sitt öde. Men om du nu läser det här) så vill jag bara säga att: Det här inlägget är till dig! Du inspirerar mig till att vara en bättre bloggerska och för det är jag evigt tacksam
       Till er andra (om det nu finns några andra) så ville jag bara påpeka att jag har en bokblogg också som jag driver med en kompis där jag faktiskt lägger ut inlägg lite oftare. Så om ni är sugna kan ni ju titta in där och bidra till statistiken. Den kan behöva det. Klicka HÄR för att komma till bloggen - det är värt det - lovar.
      Så nu ska jag sluta göra reklam för min andra blogg (som är asbra) och önska er en trevlig kväll så ses vi säkert (förhoppningsvis) jättesnart.

Kramar till er för att ni tog er tid att läsa dethär,
Kram
Kimberly