Otur

Alltså ibland har man bara otur. Som när jag skulle jobba i söndags, och bussen från mitt område inte passade så jag tog det briljanta beslutet att gå 50 minuter till en annan busshållsplats där bussarna går var tionde minut. Jag hade ändå tid på mig, och vädret var hyfsat fint.
     Så innan jag går, smart som jag är, kollar jag upp om det ska regna under dagen - så jag vet om jag ska ta med mig ett paraply - men det står det att det inte ska göra. Lite molnigt kommer det bli, men inget regn. Så jag skiter i paraplyet, glad att jag åtminstone slipper bära på det under de där 50 minuterna, och kliver ut genom dörren, nöjd med tillvaron trotts att jag måste gå så långt bara för att mina bussar inte passar. 100% redo för en mysig sommarpromenad.
     Gissa hur långt jag kommer innan det börjar regna? Inte ens halvvägs.
     Det slutar med att jag går där, med minst 20 minuter till att ta mig fram i regnet, utan minsta lilla skydd. Mitt hår blir genomblött, mina jeans blir genomblöta. Regnet rinner ner för mitt ansikte och mitt smink blir helt förstört. Skydd kan jag inte ens ta någonstans och vänta ut regnet lite, för då kommer jag ju missa den förbaskade bussen och bli sen också. Så det är bara att trava på medan jag försöker få upp min scarf över huvudet för att åtminstone skydda håret lite grann, och hoppas att ingen jag känner kommer se mig där jag går förbi med min rosa scarf som ett vilt fågelbo på huvudet.
     Och det blir värre. För när jag väl kommer till jobbet - gissa vilken dag någon jäkel bestämmer sig för att det är dags att ta ett personalfoto på mig? Dessutom bestämde de sig för att göra det efter jobbet också när jag jobbat i flera timmar och är alldeles svettig och mosig i ansiktet. Och pågrund av regnet var ju mitt smink förstört också och mitt hår alldeles frissigt. Ser verkligen inte fram emot att se det där personalfotot (och jag hoppas verkligen inte de sätter upp det i personalrummet där jag sett bilder på många andra medarbetare).
     Jajamensan, den där söndagen var verkligen min lyckodag. Och visst kändes det ganska illa när jag gick där på trottoaren och vattnet började tränga in mellan mina tår för att skorna var så blöta, men i slutendan var dagen ändå inte så dålig. Den blev bättre. Visst, den där jobbdagen var kanske inte den mest lyckade (speciellt med tanke på fotot), men alla var snälla och gulliga, och efter att jag slutat och kommit hem igen, tagit en dusch, ätit middag med min familj och krupit upp i sängen med en bra bok, så mådde jag ganska underbart. Otur är, trotts allt, ganska tillfällig för det mesta.
     Tyvärr består dock personalfoton.
     Jag ber bara för att de inte sätter upp allas bilder i personalrummet.

Kram

Kimberly