Om att drömma

I fredags var min klass på SACO-mässan (aka en mässa om vad man kan hitta på efter gymnasiet - framför allt med högskolor och universitet och utbildningar åt höger och vänster). Medan vi var där gick vi på ett seminarium om hur man ska välja "rätt" utbildning. Under seminariumet frågade föreläsaren oss vad vårt drömyrke var. Vad vi skulle bli om vi kunde bli vad som helst i hela världen - utan några begränsningar. Han bad oss tänka på det några ögonblick och sedan sa han att vi skulle bära med oss vårt svar i bakhuvudet. Komma ihåg det. För även om vi kanske inte kunde bli just exakt det, kunde vi kanske bli något inom samma område, kanske bli något liknande.

Och, jag vet inte riktigt, men jag tyckte det var en bra poäng. Det känns som man glömmer sina storslagna drömmar lite i all press att växa upp, välja utbildning, välja yrke och välja framtid. Man måste tänka på arbetsmarknaden, på lön, på möjligheter och brädd och en hel massa andra faktorer som begränsar en. Man måste vara realistisk.

Men, vi borde inte glömma vad vi skulle bli om det inte fanns några begränsningar. Vi borde inte glömma det där vi mest av allt skulle vilja arbeta som om det gick. För det är också viktigt, och kanske är det i någon mån faktiskt möjligt. Vi får inte glömma att drömma.

Men, att drömma är kanske inte alltid så enkelt heller. Min första tanke när föreläsaren ställde den där frågan var: Författare. Glasklart. Enkelt. Uppenbart. Det är alltid vad jag drömt om att bli.

Sen gick jag hem och det hann gå någon dag, och sedan började jag tvivla. För tänk om jag inte alls vill bli författare. Tänk om det inte alls är min dröm. Tänk om jag bara någonstans längs vägen bestämde mig för att det skulle vara min dröm, fastän jag inte ens visste vad världen hade att erbjuda. Tänk om jag har missat en hel massa som skulle kunna passa ännu bättre som min dröm. Tänk om min dröm är fel. Hur vet jag det? Hur vet jag att min dröm är den rätta för mig? Hur vet man sånt här?

Plötsligt, klockan halv elva på kvällen påväg hem i bilen igår insåg jag att det är inte lätt att drömma heller. Att drömma är svårt. Det där förslaget om att komma ihåg vår dröm när vi väljer utbildning för att det kan leda oss i en riktning som känns rätt, är fortfarande bra. Men det är inte så enkelt som det låter, för då måste vi ju först hitta vår dröm.

Vill jag bli författare? Är det min dröm? Ja. Kanske. Jag vet inte.

Det är viktigt att drömma men det är också svårt. Jag trodde jag hade en dröm, kanske har jag det, kanske inte. Jag tror det, men jag vet inte. Imorgon, eller om en månad, eller om två år vet jag kanske, men inte just nu. Just nu tvivlar jag, och det är okej. För kanske kan det ändå vara bra att vi tvivlar ibland, för det får oss att tänka efter, får oss att se det dåliga och det bra, bristerna och möjligheterna.

Ha det gott så hörs vi snart!
Kram

Kimberly