1. På tisdagsmorgonen klockan 7 (kan man tänka sig ett bättre sätt att starta dagen på) var jag hos tandläkaren för att laga ett hål i min tand. Tandläkaren och tandsköterskan (heter det tandsköterska? Låter inte helt rätt, men inte helt fel heller. Aja ni förstår vad jag menar) som lagade mitt hål var så himla gulliga och hjälpsamma. Jag gick in dit och förväntade mig det absolut värsta eftersom jag aldrig lagat hål tidigare och gick ut därifrån riktigt nöjd med en aning avdomnad överkäke och tanken att det är ju inte så illa ändå. Det är klart det inte är behagligt att någon borrar i ens tand direkt, men eftersom de som tog hand om mig var så snälla och duktig gick jag därifrån mycket mer positiv och glad än jag var när jag kom och man kan ju tänka sig att det brukar vara tvärtom när man precis gjort något jobbigt. Tycker det är lite fint ändå, att två främlingar lyckades ändra min syn på något till det bättre.
2. Påväg hem från bussen samma kväll (för er som inte vet det finns det inga gatlyktor där jag bor så det är nästintill becksvart när solen gått ner) stannade en kvinna sin bil bara för att fråga om någon mötte mig (också för er som inte vet har större andelen av de som bor i mitt område ganska långt att gå till bussen eftersom vi enbart har en busshållsplats. Jag är en av dem som bor närmast och för mig tar det ändå en kvart att gå) eller om jag ville ha skjuts någonstans. Jag tackade nej för varje gång någon bjuder mig att kliva in i deras bil börjar varningsklockor ringa i huvudet på mig från min barndom när min mamma varnade mig att vad jag än gjorde aldrig någonsin kliva in i en främmande persons bil. Så jag sa att jag bor ändå precis här i närheten, men tack ändå, och hon sa okej ha en bra kväll och jag sa detsamma och hon körde iväg. Men en fin gest är det ändå. Att erbjuda sig att hjälpa någon man inte känner, att bara göra något för någon annans skull.
3. I fredags så var jag och två vänner påväg hem på tunnelbanan någon gång runt två på natten efter att ha varit på fest hos en vän. På tunnelbanan möter vi en tjej som har haft alldeles för mycket att dricka. Hon pratade med någon i telefon och var synbart upprörd, verkade inte riktigt veta vart hon var eller vart hon skulle och var väldigt svår att få kontakt med. I ett sådant läge, ensam och berusad sent på natten, är man väldigt utsatt. Hon slog sig ned vid fyrasätet på där jag och mina två vänner satt. Efter en stund lutade sig min ena vän fram och frågade om hon kunde hjälpa henne med något, men hon fick ingen riktig kontakt. Lite senare efter det lutar sig en tjej från fyrasätet bredvid oss fram hon med och frågar vart den här tjejen bodde och vart hon var påväg. Det slutar med att hon fick ur henne vilken station hon skulle av på och hon fick prata med personen som tjejen pratade med i telefon, så hon visste att hon var okej och hade någon som hjälpte henne. Efter det såg vi alla till att hon kom av på rätt station och fortfarande pratar med sin vän i telefonen så hon kunde hjälpa henne hem. Efteråt, när vi också kom av tunnelbanan och gick hem till min vän, så kände jag mig bara så rörd, rörd över mina vänner som hjälpte till, rörd över den där random tjejen som klev in och gjorde vad hon kunde. Rörd över oss som mänsklighet. För att den här tjejen som behövde hjälp fick det, av människor hon inte alls kände och som inte fick något tillbaka. För att de bara brydde sig. Det är ganska fint ändå, att människor utan någon annan koppling än att vi alla är människor, genuint kan bry sig så mycket om varandra.
Jag vet inte, vissa dagar kommer jag hem och tänker att det finns ändå så väldigt många godhjärtade människor i världen. Människor som dagligen gör något litet extra för att hjälpa andra utan att förvänta sig något tillbaka. Som bara gör det för att de tror på det goda i världen och det är så de vill leva. Jag hoppas jag är en sådan människa. Jag vill vara det. Jag försöker. Kanske är det inte alltid tillräckligt, men det är en början. Och tanken på att världen ändå är full av sådana människor får mig att le lite mer och sova lite lugnare om natten och det är värt ganska så mycket.
Ta hand om varandra och kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar