Lonley...

hejsa, jag tänkte vara trevlig nog att lägga in början på vad som kan bli en väldigt bra berättelse (har skrivit den själv så klart (; )

Okej, men först tänkte jag bara lite snabbt berätta vad som hänt i dag. Ja det var typ vanlig skoldag och vi hade elevens val. Jag har kör och vår  musiklärare är skit rolig och cool. Och ni kan inte tänka er, men han har vunnit melodifestivalen 1997 med låten: bara hon älskar mig och de som sjöng (inklusive han själv) hette blond. Vår lärare är han med långt hår (som inte är i en fläta).
Japp, om ni vill kan jag kanske lägga upp en vidio sen...

ja, här kommer i alla fall berättelsen och det är kopigeringsförbud på den (C) (kan inte göra cophright på den här datorn...) på allt jag skrivit själv, vilket det här är ;) <3

________________________________

Ensam eller försvunnen (vet inte vad den ska heta ännu.)

”Mamma! Pappa!” mitt skrik ekade genom huset. Paniken sköljde genom mig när jag inte fick något svar på mitt panikslagna rop.

”Mamma! Pappa!” jag prövade igen, men inte häller den här gången något svar. Jag rusade upp för trappan till deras sovrum, slängde upp dörren och störtade in.

  Men sängen var tom. Där fanns ingen mamma, och inte häller någon pappa. Och plötsligt var jag tio år igen. Plötsligt stod jag där på golvet i deras tomma sovrum och visste inte vad jag skulle göra. Jag stod där och kände mig ensam. Så totalt ensam. Som om jag vore ensammast i världen.

  En tår trillade ner för min kind, strax följd av en annan, och ännu en.

  Och precis som jag grät kändes det som om hela rummet, hela världen började gråta.

  Allting rann liksom av vägarna som färg och kvar lämnades bara ett kompakt mörker, med en ända ljusstråle som lyste upp mig. Mig alldeles ensam.  

  Och så plötsligt ljöd ett pistolskott och en blodfläck bildades framför mina fötter. Men det var inte jag som var skadad. Det var någon annan. Någon som låg bara en halv meter bort. Men jag kunde inte se personen. Mörkret var för kompakt omkring mig. Men det spelade ingen roll. Jag visste vem det var.

  Och så ännu ett pistolskott och ljusstrålen som lös på mig slocknade och allt blev svart. Svart som om de mörkaste nätter. Och jag var ensam. Så totalt ensam.  Jag hade inte någon familj längre, inga vänner. Inget. Jag var själv. Helt ensam. Ensam mot den otäcka och stora världen som fanns runt omkring mig.

  Och då började jag gråta på riktigt. Jag snyftade och tårarna strömmande ner för mina kinder. Min grått ekade som en kuslig melodi runt om mig. Och jag var så ensam. Ensam i världen. 

  Jag vaknade med ett ryck av att jag skrek. Mitt skrik ekade genom huset, och jag upptäckte att jag satt i sängen medan svetten rann. Jag flämtade och sträckte mig efter lampan. Sakta spred lampan sitt mjuka ljus i rummet och jag började slappna av lite. Men jag kunde få känslan av att jag var lämnad och av att jag var ensam att försvinna. Jag såg mig om i mitt rum. Mitt gamla rum som jag bot i sedan jag var fem år. Det var nästan löjligt, med jag hade fortfarande samma färg på vägarna och samma säng. Ja, de flesta av möblerna hade jag faktiskt haft sedan jag var fem år. Sådan tur var hade jag haft ganska bra smak som femåring och inte bara hade tyckt att rosamålade prinsses-möbler var inne. 

  Jag la mig ner i sängen igen och släckte lampan och gjorde ett tappert försök att sova men det var omöjligt. Känslan av att vara övergiven ville inte ge sig av, och inte häller den ekande tomheten jag kände. Jag fick alltid de här känslorna av den här drömmen och jag hade drömt den många, väldigt många gånger. 

  Jag reste mig upp igen och tände lampan. Och trotts att jag var femton år så flög en fånig tanke, om att det kanske skulle liga någon gömd under min säng, genom mitt huvud.

  Jag skakade på huvudet åt den fåniga tanken med tog ändå ett so stort steg jag förmådde , ur sängen. 

  Jag smög fram genom korridoren, ner för trappan (ännu en fånig tanke om att någon gömde sig under den for genom hjärnan på mig) och fram till dörren, bakom vilken farmor sov. Sakta och lika ljudlöst som en inbrottstjuv öppnade jag dörren och smög in.

  Farmor låg i sin säng och sov så fridfullt. Först hade jag tänkt väcka henne, men jag hade inte mage till det. Hon såg så lycklig ut där hon låg och jag ville inte väcka henne. Min andra tanke var att smyga ner bredvid henne, men jag visste att jag skulle väcka henne då. Så i stället smög jag tillbaka till mitt rum. Den ensamma känslan hade gett efter lite, men den fanns fortfarande där. Så som den alltid hade gjort sen den där dagen för så många år sedan. Trotts att det var så länge sedan sedan mindes jag den glasklart och så fort jag kom att tänka på den, spelades den upp i mitt huvud. Så detaljrik att man kunde ha trott att det hänt igår och inte för fem år sedan...

  Jag låg och sov i mitt rum. Men plötsligt vaknade jag av panikslagna och rädda röster som kom från undervåningen. Jag började genast undra vad som står på. Sakta sätter jag mig upp och tänder lampan. Jag kliver ur sängen och i bara nattlinet smyger jag ut i korridoren. 

_______________________________________

jag vet att det blev ganska långt...hoppas ni orkar läsa allt <3 :)

kram på er

p.s om du läser det här ida (W) så ska du vet att jag saknar dig och jag lovar att mejla dig fortsättnigen <3 :)

Yttersta Offret!

Hej på er.
JAg vet att det var ett tag sedan jag skrev men jag har varit lite upptagen av att släkten varit här (är fortfarande) och ätit kräfftskiva. OCh sen så har jag varit lite upptagen av yttersta offret. Den sjätte och sista boken i VA (Vampire Academy). JAg har väntat på den hela sommaren och den är så himla bra. JAg kan knappt sluta läsa. Det är ett under att jag sitter här vid datorn och skriver till er. Men i vilket fall. Den är extremt bra och för er alla VA fans. Här kommer en kort recention så att ni vet vad som väntar om ni inte redan läst de. I och försig har jag bara kommit halva boken, men... ja, jag kan ju skriva vad som står på baksidan i alla fall och sedan när jag läst boken kan ni få höra min recention. Eller så kommer den redan nu... nej jag väntar nog lite. Inte för att ni kommer att få vänt särskilt länge. JAg har redan läst över 300 sidor sen i fredags eftermiddag. Men okej, här kommer lite info:

Yttersta Offret
av: Richelle Mead.
I serien Vampire Academy.

Drottningen är död och Rose Hathaway sitter i fängelse för högferäderi. Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon riktigt, riktigt rädd. Samtidigt befinner sig Lissa vid hovet i en lifsfarlig kamp om tronen.
  För att rädda Lissa och bevisa sin egen oskuld måste Rose ta hjälp av både Adrian och Dimitri, de två stora kärlekerna i hennes liv. OCh snart ställs Rose inför den största utmanigen i sitt liv:
Att tvingas offra det som betyder allt i hela världen...

Än så länge kan jag säga så här mycket om den...

Drottnigen är död och Rose sitter i fängelse för högferäderi, trotts att hon är oskyldig. Alla tror att hon har mördat drottnigen och straffet för det är döden. Inom två veckor kan Rose vara död och nu, för första gången i sitt liv är hon rädd, riktigt, riktigt rädd.
  Med hjälp av de hon älskar lyckas hon rymma från fängelset och fly med Dimitri och Sydney. De lever som laglösa och Rose vet att hon lever ett farligt liv. När som hälst kan hon bli dödad och priset på hennes huvud är högt...
  Samtidigt befinner sig Lissa vid hovet och slås om tronen i en livsfarlig kamp.
  Vänner blir till fiender och fiender blir till vänner. Plötsligt går det inte längre att veta vem man kan lita på.
  Och vem ska rose till sist välja?
  Dampiren och Beskyddaren Dimitri. Hennes livs kärlek som starkt hävdar att han inte kan älska henne längre, eller den kungliga moroi Adrian som säger att han är helt galen i henne.
  Rose har inte ett lätt liv, men hennes liv har aldrig varit lätt. Men nu står allt på spel. Och hur ska det sluta. Ska Rose rentvå sitt namn? Ska hon få sin lycka efter allt?
  Tillsist upptäcker rose att hon bara kan lyckas genom att offra det som betyder mäst för henne i hela världen...
  Och så har vi den största frågan av alla, VEM MÖRDADE DROTTNINGEN?

japp, hoppas det var en bra recention och jag kan alvslöja så myckat ett frierier också är inblandat. Men det där med att offra det som betyder mäst av allt har jag bara fått från internätt och baksidan på boken för jag har bara kommit halvvägs i den än. Men överralt är man rätt tydlig med att hon måste offra det som betyder mäst av allt för henne. Mingissnig är att det är Lissa...

Här kommer i alla fall en bild på Yttersta offret. Hoppas ni orkade läsa allt ;)

Puss och kram på er. OCh alla ni som inte har läst Vampire Academy. Gör det för den är så himla bra <3

Trött!

hej där på er. Ja, om nu någon läser det här. Fast om du läser det så läser du det ju och så läser ju någon det... äh. Det var inget.
Just nu är jag på skolan och gör typ inget. JAg är bara så trött. I går sov jag i skolan och vi var uppe till halv två. sen gick i och la oss men vi somnade inte, (inte jag i alla fall) för ens tre, halv fyra. Och så vaknade vi alla åtta och då skulle vi gå upp. Snacka om att jag är trött nu: Men nu har vi typ rast fram till lunch sen slutar vi. Det är tur.
  Ja vi hade i alla fall jätte kul för er som är intreserade. Vi hade stafetter och en av de var att leta efter en socker bit i mjöl med ansiktet. Det gick jätte sugigt för mig mig. Sen gick vi och badade. Och grillade. Och hade vatten krig. Men vi kom lite sent så vi han inte riktigt vara med. Och sen hade vi typ disco och letade efter mördarmannen och den gammla dreängen som skulle leda ner oss i vattnet som han gjorde med alla hästarna på vår skola för hundra år sedan. Men nej, jag skojar bara igen. Vi bara blev lite rädda. MEn sen så var det ingen fara längre, vi lever ju fortfarande. <3 Japp och så sprang vi runt lite i mörkret och hade jätte kul. Så nu är jag väldigt trött eftersom vi vi somnade mellan tre och halv fyra eftersom vissa pratade och, ja. Nu blev det ett väldigt långt inlägg, men ja ja <3<3<3<3 :)

kram på er :D <3

MacBook Air!!!

Hej på er <3
I dag har det varit en toppendag i skolan. Men mest för att i dag då fick vi våra datorer, MacBook Air. Det får vi eftersom vi andvänder datorer så mycket i skolan så får vi "låna" med det är som att ha sin egen dator. Det är så coolt. Jag kan fortfarande knappt tro det fast jag skriver på den nu!

ja, vet inte riktigt vad mer jag ska skriva om så... ja ha det så bra alla mina (typ inga) läsare :) <3

blev ett kort inlägg jag vet med det kommer mera snart ;)

Då var första dagen i skolan avklarade... ♥

Ja, i dag började jag skolan och det var riktigt kul.Fast även om vi bara gick tre timmar i skolan så ät jag jätte trött. Undrar hur det är att gå det dubla i morgon i sådana fall.
Men det var i alla fall kul att träffa alla kompisarna. JAg har saknat alla så mycket <3
Och i morgon får vi våra datorer! jag är så speedad. Det ska bli så kul. Och så har jag upptäckt att jag säger frekad (kanske fel stavnig, men men) hela tiden. OCh jag vet inte hur många gånger jag sa till Anna "Vi ska få datorerna i morgon!!!"

men i alla fall. Det börjar bli sent och jag måste sluta.
Men tänkte lägga in en bild på mina naglar i alla fall så ni får se hur de ser ut (om ni är intreserade)

Inte en så bra bild dåra, men men <3

japp nu var skolan igång igen.

Kram på er :) <3

Writers = important things to tell us?

hej på er. I morgon börjar skolan och det käns lite tråkigt för det är ju så skönt att vara ledig och så ser jag ju inte diräckt fram i mot alla läxor. Men det ska bli kul att träffa  alla igen.
Just nu målar ajg naglarna inför i morgon. JAg kände för att göra mig lite extra fin. Kan kanske lägga upp en bild lite senare.

I vilket fall så kom jag på något i dag.
Det var en gång en person som sa till mig (ja eller skrev da, för det var via mejl)  "nån gång när du läst ut en bok, har du då fått en mystisk kännsla att du har blivit lite... smartare. altså inte smart på matte untan smart på livet... att boken liksom har gett dig något, har du fått den kännslan nån gång?"
och då tänkte jag efter ordentligt. OCh jag kom fram till att jag nog får den känslan hela tiden egentligen när jag läser böker.
För böker, man lär sig massor av dem. Men det är inte bara att läsa bättre eller bli bättre på stavnig och gramatik och så. Nej man lär sig saker om livet.
När man läser böker får man hela tiden ta del av författarens tankar om saker och ting och då börjar man ibland se saker ur en annan synvinkel och nya dörrar öppnas. Det är därför man blir smartare av böker tror jag. För att man hela tiden får reda på nya saker. MAn lär sig saker och kan se saker ur andra synvinklar.
OCh jag tror att det är det förfatare gör. De ger oss budskap och öppnar nya dörrar för oss. De bärättar saker på sitt eget sätt. Och vi läsare ta del av det och på så sätt ofta lära oss något av det.
Nu pratar jag inte bara om böker som handlar om livet. Nej jag menar böker i almenhet. Även om det är en bok (som jag läser) om vampyrer på en internatskola så får man ändå reda på viktiga saker hela tiden. Om vänskap, livet, allt. Och precis som jag sa. JAg tror att det är en av de saker författare gör Berättar kloka och viktiga saker för oss. Ger oss buskap och medelanden.
Att skriva är inte bara att kludra några ord på ett papper eller knapra lite på ett tangentbord. Det ligger tankar och tid bakom. Så jag tror att som författare så är böker ett sätt att berätta ett budskap och förmedla deras tankar. När vi skriver så berättar vi även för er vad vi tycker och tänker (inte för att jag liksom är en förfatare, men jag skriver ju ibland på fritifden). Jag tror det är författarnas sätt att försöka få världen att "tänka rätt" om man kan säga så. Få folk att förstå något. Att skriva er inte bara ett sätt att vara kreativ. Det är också ett sätt att berätta saker och förmedla budskap och viktiga medelanden. Det är ett sätt att försöka få människor att försåt och göra sig hörd.
Det är vad jag tror.

Hoppas nu ni orkade läsa allt. Det vara väldigt långt jag vet. Men jag ville berätta det för någon och ni som läser det här, det är er jag berättar det för. Så tänk på det här nu :) <3

Kram <3

p.s komentera gärna :)

Fortsättnig följer...

Hej det allhop <3

Vad det har regnat i dag och vart dåligt vänder. Det är så tråkigt med sånt väder.

JAg kom på att det jag skrev förra gången. Ni har förmodligen inte en anning om vad som hände ( i berättelsen) så jag tänkte lägga upp fortsättnigen så att ni kanske förstår lite mer ;) <3

______________________________

Kapitel 13

  Några långa och plågsamma sekunder, som snarare kändes som minuter, stod tiden stilla. Vi alla stirrade bara på Lexi medan det gick upp för oss vad hon faktiskt sa.

  Kriget var här, hade hon sagt men vad kunde det betyda. Hade någon sänt henne ett budskap? Eller hade hon också bara drömt?

  Men något som var säkert var att det inte var något bra i alla fall.

  ”Vad var det som hände?” den här gången var det Lexis tur att fråga och hon tittade på Isabell. Isabell var tyst ännu ett par plågsamma sekunder. Hon kastade en blick på sjuksyster som diskret nickade.

  ”Vi tror att du fick en syn. En syn om framtiden. En form av vision. Det är ännu en gåva av gudinnan.” vi hade lärt oss om det på Magi lektionerna. Att gudinnan ibland gav oss andra ovanliga gåvor som var kopplad till en speciell person.

  ”Du kan få föraningar om vad som kommer att ske i framtiden. Saker som kan tala om något för dig. Som varnar dig eller berättar något mycket viktigt. Den här visionen var väldigt stark. Och hyfsat tydlig också, eller hur?” fortsatte Isabell. Lexi nickade. ”Det kan bara betyda en sak.”

  Jag och Lexi tittade på varandra. Vad menade hon med det? Men på sättet hon sa det på antog jag att det inte vara något bra det betydde.

  ”Vad betyder det?” undrade Lexi skakigt.

  ”Vad tror du att det betyder?” frågade Isabell. Lexi tänkte en stund sedan bleknade hon.

  ”Jag tror… att det betyder…” hon tystnade. ”Å herre Gud! Du store Gudinna.” mumlade hon. ”Jag tror att det betyder att det kommer ske.” sa hon sakta med fruktan i rösten och tittar mot Isabell för att få det bekräftat.

___________________________________________

Hoppas ni gillar det. Komentera gärna, det uppskatar jag. :)

Lägger in några bilder för skojs skull som ajg fotat och sedan redigarat. ;) och kom i håg © på allt jag skrivit själv <3

JApp, hoppas ni gillar dem och komentera gärna ;) :) <3
kram

Don't let you be stoppen by someone else words

hej på er allihoppa igen.

Hoppas ni gillade det jag skrev förra gången. Här kommer i alla fall lite bilder på mina fina och goda muffins <3

ja, hurni. Vad ska jag skriva om nu då.

Ååå just det.

den 16 vilket var i tsdags så komm ytterta ofret ut på svenska! det är den jag har väntat på hela sommarlovet. Den är det sjätte och sista boken i vampire academy serien. Å jag bara måste ha den snart.

Skriver mer när jag har fått tag på den ;) <3

Ni får gärna komentera.

Det bläv ett kort inlägg jag vet.

Och förresten. JAg har gjort om min blogg lite. VAd tycker ni?

Kram <3

Hej där

Ni kanske ser att jag har gjort lite ändringar. Hoppas ni gillar det <3
Jag vet att jag inte bloggat på länge (men ingen läser ju det så...).
I vilket fall, i dag bakade jag muffins. JAg kallar dem "Kimberlys speciella chokladmuffins med extra smaksättnig" <3 de blev faktiskt jätte goda.
Jag tog bilder på dem men tyvär så orkar jag inte lägga upp dem just nu. Ledsen.
Tänkte lägga upp lite jag har skrivit i fall någon är intreserad <3 :)

Det här är en av min favoritdelar i kraftens väktare. JAg gillar spänningen den bygger upp :)
JAg har skrivit det själv så © på den som med allt annnat jag skriver själv. JAg tar mig tid att skriva det. Det är mitt. JAg har skapat det och bara för att jag väljer att dela med mig med er så ger det er inte någon rätt att kopigera det och andvända egna syften. Var kreativa och andvänd eran egen förmåga i stället

________________________

Isabell är tyst en stund medan min mage drar i hopp sig till en knut. Till slutsuckar hon.

  ”Jag tror det. Jag är inte säker, men jag tror det.”

  Först nu kunde jag verkligen tänka på det och det gick upp för mig att Lexi faktiskt kanske skulle… Tänk om hon verkligen inte klarade sig. Tänk om… tänk om hon… dog. Först nu gick det verkligen upp för mig. Jag hade inte riktigt haft tid att tänka på det förut, även om tanken alltid hade funnits i mitt bakhuvud. Och nu träffade tanken mig med full kraft. Det var som ett hårt slag. Det fick bara inte hända. Det gick bara inte!

  Utan att jag märkt det befann vi oss plötsligt hos sjuksyster och Rickard la ner Lexi på sjukhussängen. Hon hade slutat skrika och jämra sig nu och låg bara helt stilla. Ögonen var till och med slutna. Jag märkte knappt att Richard gav sig av. Jag stirrade bara på Lexi. Såg hur hon låg där på sjukhussängen. Så stilla. Och en liten del av mig viskade att hon såg ut som om hon var död… Jag kunde inte släppa tanken, men det kunde helt enkelt inte vara så. Det gick bara inte. Det måste vara omöjligt. Det bara måste det.

  Och när jag stod där och stirrade på Lexi så rörde hon plötsligt lite på sig och flera kilo sten föll från mitt hjärta. Sakta, som om hon var sömnig öppnade hon ögonen och satte sig upp.

  ”Var är jag…” började hon förvirrat men han inte längre för jag kastade mig om halsen på henne och nu grät jag igen, fast lyckotårar.

  ”Lexi. Ååå, Lexi.” var allt jag fick fram. Hon kramade mig tillbaka, aningen förvirrat men plötsligt stelnade kramen till och hårdnade.

  ”Lexi, vad är det…” undrade jag och bröt mig löss ur omfamningen så pass att jag kunde se på henne.

  ”Herre Gud.” mumlade hon ”Herre Gud!” hennes ögon blev stora och tårfyllda. ”Alla de där människorna.” mumlade hon förtvivlat.

  ”Lexi. Lexi vad är det?” vad snackade hon om?

  ”Vad hände, Lexi?” det var Isabell som talade. Hon hade sakta flyttat sig närmare utan att jag hört det. Lexi tittade upp på henne medan en tår rann ner för hennes kind, snart följd av en andra.

  ”Vad var det som hände, Lexi?” upprepade Isabell.

  ”Det var som en dröm, nej inte en dröm en mardröm. En hemsk, hemsk mardröm. Helt plötsligt kom den bara över mig. Den liksom bara dök upp med en väldig kraft. Helt plötsligt spelades den bara upp i mitt huvud. Det kände som om jag drog in i den, men jag var inte där. Eller jag var det på sätt och vis men jag kunde inte göra något. Jag var som en osynlig ande, en passiv åskådare utan förmåga att hjälpa till…” hon tystnade. Hon hade börjat snyfta nu. ”Alla den där döden.”

  ”Lexi.” Isabella försökte fånga hennes uppmärksamhet. Lexi vände huvudet mot henne medan hon skakade av snyftningar.

 ”Vad såg du?” undrade Isabell alvarligt. Lexi var tyst en stund innan hon öppnade munnen.

  ”Blod. Massor av blod. Och människor. Döda människor. Det var någon form av kamp, eller slagsmål. Typ ett krig nästan. Fast ett litet sådant. Massa människor slogs mot varandra. Eller jag vet inte om jag kan säga om att alla var människor. Den ena sidan som slogs vara bara som ett ondskefullt mörker… och så många dog. Så många oskyldiga dog…” hon tystnade. Tårarna fortsatte rinna och hon snyftade till ”Det var så hemskt. Allt som hände dem och jag kunde inte göra något. Jag bara stod där och såg på. Jag kunde inte hjälpa till.”

  ”Såg du något du kände igen?” frågade Isabell. Lexi tänkte efter. Sedan drog hon efter andan.

  ”Det var här!” utbrast hon förskräckt.
  ”Vad menar du, Lexi?” undrade jag.
  ”Det var här, kriget var här.”
___________________________________

hoppas ni gillade den, komentera gärna <3 Snälla jag vill så gärna ha komentarer <3

Grottbjörnens folk

Hejsan, svejsan.

Förlåt att jag inte bloggat på så länge, men det har kommit annat i vägen liksom. T.ex i fredags så åkte vi ut med båten och kom hem i dag.
I vilket fall så har jag läst Grottbjörnens folk av Jean M Auel. Den är skit bra! Okej i början var den lite långtråkig, det kan jag medge, men den var ändå jätte bra! Det är en ganska tjok bok på ca: 500 sidor men jag önskar nästan att den var längre. Bokej jag har är tryckt 1985 och den är skriven där omkring, men den är så himla bra ändå. Det märks inte att boken är gammal på sättet den är skriven. Den är suverän. Här får ni en liten recention.

Grottbjörnens folk
av: Jean M Auel
Skriven 1980 (det är inget fel på den för det!)
Utspelar sig omkring 25 000 - 35 000 år sedan. tror jag. Är inte bra på sånt, men jag tror mig minas att det står det någon stans. Fast det är inte säkert att det är rätt. Men i alla fall.

Ayla var bara fem år när hennes klan stupade i en jordbävnig. Flickan höll på att dö av hunger och rovdjur, men hade tur. En klan av Klanfolket råkade pasera henne och klanens medecinkvinna Iza bönade och bad att få ta henne med sig. Hon tog hand om den sårade flickan och hon blev frisk och stark.
Men tråts att hon blir intagen i klanen och tillslut också acepterade av de flästa så går det inte att bortse från att hon är anorlunda. Hon är född hos de Andra. Och hur hårt Ayla än försöker passa in och bete sig som än klankvinna, så är hon fortfarande annorlunda, det går inte att ändra på. Och även om hon teoretiskt sätt är en klannkvinna så kommer hon alltid att skilja sig. Och när man är annorlunda är det inte så lätt att passa in. Speciellt inte när man oavsiktligt ställer till med trubbel.
Ayla har ett gott hjärta, men det hjälper inte i alla sitvationer. Hennes livs glädje, hennes mod, inteligens och förmåga att snabbt gå till handling gör att hon värkligen skiljer sig. Men det är hennes sätt att tänka och hennes utseende som värkligen gör henne anorlunda.
Men trotts att hon bara vill väl ser hon på något sätt till att alltid hamna i trubbel.
Ayla lever ett farligt liv. Inte minst när hon börjar jaga i smyg och bryta mot klanens eder, även om hon bara vill väl.

så här såg den som jag läste ut, tror den är älst. MEn föredrar nog den också.

Här är lite olika omslag men den senaste är en DVD har inte sätt filmen personligen.

Det ska bli 6:stycken böker sammanlagt. Tror det finns fem ute nu. <3<3<3

Hoppas det var en bra förklaring.

God natt och kram på er

Ska börja på andra boken i serien nu. Hästarnas dal <3

hej allihoppa ☺

ja, jag kom just på att jag aldrig gav er någon recention på revolt. Oups, men det är faktiskt jäkligt svårt att skriva en recention på den. Ja, ja i vilket fall så ska ni få höra om något sorligt som hände igår. I förgår kväll hittade nicole (min syster) en ekorrunge som falit ur sitt bo. Katen smög på den så vi kunde inte bara lämna den. Pappa la upp den i det vi tror är dens bo (en fågelholk) men det kom ingen typ mamma dit och om den låg där helt ensam under natten skulle den dö, så vi tog in den. Men den dog tyvärr i alla fall dagen där på (i går alltså). Den var så himla söt och det var så himla sorligt att den dog. Nicole döpte den till Korre. Den var bara ca:en månad och hade inte äns öppnat ögonen. Den stakarn.

Bild på lilla Korre. Nicole begravde honom med blommor och allt <3

R.I.P Korre

Kram på er alla söta läsare, god natt <3

Hej på er! ♥

Hej!
Jag vet att det var länge sedan men jag kom hem från båten först i går och då var jag så trött att jag inte orkade göra något inlägg.
Nu blir det inge mer lång båtåkande för äns nästa sommar tror jag, eftersom pappa börjar jobba på måndag och mamma veckan där på. Det kommer bara bli några helger här och där *Snyfft* jag kommer värkligen att sakna båten. Ockej det är otroligt skönt med sängen här hemma, toaletten och att kunna ducha men ände. Det är något speciellt med att vara utte med båten. Att lämna allt där hemma och bara få komma bort, ta det lungt. Ohc det är så vackert. Och det är ju ett stort plus att kunna bada hela tiden. OCh på något konstigt vis smaker maten mycket bättr ute på sjön. JAg svär :)
Här kommer i alla fall några bilder från mina båtsemestrar i år :) <3

En typ steg/trappa. Vissa tider på året finns det djur på ön och då har men såna här så att man kan klätra över utan att djuren kommer över

Några söta får vi såg :)

Ett utedass på sjön med sopyunnor, mycket mysiga. not.

Så här såg det ut när vi åkte ut mot stora Nassa

Och så här

Vacker solnedgång

Stora Nassa

Vår båt. Kanske inte världens finaste bild, men men

© på alla bilderna, jag har tagit dem själv

Kram på er alla fina läsare <3<3<3 :)