Just nu ligger jag typ utslagen i min säng och önskar att tiden kunde gå fortare så jag slapp må så här jävla dåligt. Den här dagen tog en riktig vändning och det dröjde inte några dagar tills jag låg i min säng med feber. Det tog några timmar. Åtminstone tror jag att jag har feber, men orkar inte hämta termometern och kolla. Sängen och mina mjuka kuddar är det ända som åtminstone ger lite lindring.
Fan att vara sjuk alltså! Man glömmer hur jävla jobbigt det är. Först när man ligger där och kallsvettas i sin säng så tänker man att "Snälla, snälla, snälla, bara jag får bli frisk, jag gör - i princip - vad som helst. Det spelar ingen roll vilken pina skolan är låt mig bara bli bättre"men sedan blir man bättre och då tänker man istället "En förkylning det är väll inte så farligt. Man får åtminstone slippa skolan..." Yeah right.
Och sen när man är sjuk, folk fattar inte hur jävla piss man mår. Det räcker inte med att säga att man har ont i halsen nej för då tror ju folk att "jaha hon hade ont i halsen, whatever" men så går ju jag där och känner det som om varje gång jag sväljer så sväljer jag syra och som om jag har en stor jävla slemklump i halsen som bara inte försvinner och det känns som om den nästan håller på att kväva mig. Och det är ändå inte det värsta. Men skulle man säga det så tror ju folk att man överdriver.
Ååhh jag orkar inte med att vara sjuk. Och nu orkar jag inte blogga mer heller :(
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar