måndag 2 september 2013

Oförutsägbara inlägg

Känner att det går utför med bloggningen. Inte bra det här. Inte alls bra. Asså shit, så fort skolan är igång så bara swich så är all tid borta. Fattar inte hur det går till. Antar att det är för att skolan tar all energi och då orkar man inte göra det man borde göra (utom skolan) och då känns det som om man inte hinner med något... Jag som skulle gjort min Matteläxa och skrivit om skräcken på höghöjdsbanan (för att jag 1, vill komma ihåg, 2, det skulle vara en bra skrivarövning) men icke...
    Ibland undrar jag vad meningen med allt är. Med livet. Oss människor.
    Varför är vi här? Vad gör vi här? Vad är liksom meningen med det hela? Klurigt va. Tror jag skrivit om det tidigare men orkar inte gå in på någon diskussion nu.
     Vet ni mina inlägg är ganska oförutsägbara.. Som det här, är inte bara det ganska förutsägbart? Asså när ni börjar läsa, vet ni egentligen aldrig vad ni kommer få läsa i resten av inlägget. *Hint hint* haha nejmen så fortsätt läsa folk, ni vet aldrig vad för spännande saker som kan dyka upp.
    Tänk om ingen läser det här. Gud var sorgligt. Fy.
    Oj, nu var jag påväg att byta ämne igen. Jag gör det hela tiden. Där är vi tillbaka vid oförutsägbarheten.
    Mina inlägg är någ ganska röriga...

Ibland tror jag att folk tror - eller snarare tycker att - jag är ganska konstig. Ett faktum. Jag ritade en liten bild om hur jag tror att det går till när folk lär känna mig.


Inser att bilden är väldigt otydlig...
I alla fall går den typ ut på att folk måste ta sig uppför en backe (tror jag) innan de börjar gilla mig/blir kompisar med mig. Eller endel i alla fall. För i början verkar jag kanske som en rar tjej och sådär, men sen när de väl börjar umgås med mig verkar jag lite konstig och stel. Men sen, efter ett tag, så släpper det och då tror jag att jag verkar som en mer öppen och rolig person. 
Ja, eller det är vad jag tror.
Fan vad fail om alla tycker jag har helt fel och inte alls håller med. Aja. Sånt är livet. Haha älskar den sråfen (sånt är livet)

Kram
KImberly 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar