Jag är jag

Jag är jag. Och så är det bara. Folk kan se mig precis som de vill. Det kommer inte ändra vem jag är, för det är bara jag som kan bestämma. Inte någon annan. Och som jag ser mig själv, det är den verkliga jag. Sen vad andra ser, det kan inte jag bestämma, det får de avgöra själva. Så enkelt är det. Jag bestämmer över vem jag vill vara och hur jag är, vad jag gör och hur jag beter mig, hur jag klär mig o.s.v men jag kan inte bestämma vad andra kommer tycka om det eller vad de kommer tycka om mig. Det är upp till dem.
    Om jag inte skulle bete mig som mig själv, som vad jag känner mig bekväm med eller vad som känns rätt, bara för att människor skulle gilla mig, skulle de verkligen gilla mig då? Inte troligt. De gillar bilden som jag ger mig själv, men om den bilden inte är mitt verkliga jag utan något jag byggt upp, bara för att bli omtyckt, något som täcker över mitt verkliga jag, då är det ju inte mig de lär känna. Då är det ju inte mig de tycker om. De tycker om den falska bilden av mig, men det är inte samma sak. Det är inte äkta. Och jag tror inte man skulle må bra av det. Behöva hålla uppe den här falska bilden utan att verkligen kunna leva ut och vara som man vill.
    I alla fall. Jag är stolt över vem jag är. Jag vet inte varför jag skriver det, kände bara att jag behövde. Jag kanske inte är den som vill sticka ut mest eller är rädd för att stå i rampljuset och uttrycka mina åsikter inför stora folkgrupper. Kanske är jag rädd för att folk inte ska gilla mig. Kanske är det därför. Jag vet ärligt talat inte, det är bara alltid så jag har varit. Och jag är stolt över den delen av mig själv med. Visst det finns kanske fortfarande lite osäkerhet begravd i mig som kommer fram då och då. Och kanske går det för många inte ihop med att jag är stolt över mig själv. Men så är det. Och det vet jag eftersom jag är jag.
    Och de som inte gillar mig de kan dra åt fanders. För det mesta så gillar jag mig själv. Det kanske inte räcker fullt ut än, men jag har minna vänner och min familj som jag vet älskar mig för den jag är och tillsammans räcker det gott och väl.
    I och för sig skulle jag inte ha något emot några nya vänner...och ni som läst mina tidigare inlägg vet ju att det inte går direkt super för mig på den fronten. Men jag tror att om två personer tycker om att umgås och om de passar väldigt bra ihop så kommer de att finna en väg liksom och bli vänner. Eller det är åtminstone vad jag intalar mig själv för att må bättre när jag inte gör något för att bli vän med folk jag vill bli vän med för att jag är för blyg eller för konstig.

Ska sova nu.
God natt
Kram
Kimberly