Håller tillbaka mig själv?

Hej hurrni.
    Idag har varit en helt okej dag, men ingen höjdare direkt. Och i morgon kommer det bli en ännu värre dag för jag har en redovisning att göra + orientering på gympan + att det är vår senaste dag. Suck. Och då kommer övermorgon ändå bli ännu sämmre. För då har vi orienteringsdag och orienterings "prov" och jag är inte alls bra på orientering, och jag är ärligt talat rädd för att det ska gå åt helvete och jag ska springa vilse eller något skit.
    Om ni undrar så har vi inte behövt orientera själva förens nyligen, så det kanske är därför jag varken är van eller bra på det. Eller så är jag bara dålig.
    Ååhh ibland är allt bara jobbigt! Varför ska allt vara jobbigt? Skolan kan gå och skita på sig.
    Nej okej, det där var inte rättvist. Ibland är skolan och ganska bra och ibland till och med bättre än det.

Vi håller på att skriva noveller på svenskan, om någon nu bryr sig om det. Jag känner mig riktigt nöjd med min novell, bara det att jag inte får ha den styckesindelningen jag har. Och det förstör allting. Aa det suger, och det fanns egentligen ingen mening med att berätta det alls, kände bara för att skriva det.

Ååhh! Har inget att skriva om. Eller egentligen har jag massor jag bara orkar inte. Och det här jäkla inlägget sög ju. Ändå kommer / har jag publicerat det. Konstigt jag vet.

Har ni någonsin känt att ni vill göra något, säga något, vara någon, men ändå inte gjort det? Att ni liksom vill, men ändå gett upp redan innan ni testat liksom. Att ni inte vågar pröva, även om det liksom inte riktigt har med mod att göra? Är det någon som fattar vad jag snackar om?
    Iallafall, så känns det lite så ibland för mig. Som om jag vill säga massa saker, eller göra massa saker, men jag gör dem inte. Ibland för att jag inte vågar eller för att jag föreställer mig hur konstigt det skulle bli om jag gjorde det.
    Ibland för att....det bara inte händer. Jag är bara inte självsäker eller bra nog för att faktiskt göra det. För att säga vad jag nu vill säga, eller göra det jag känner för.
    Jag vet inte vad det är som stoppar mig egentligen, vad det är som hindrar mig. Okej, det är jag som hindrar mig, men det var inte så jag menade. Jag vet inte varför jag inte gör de här sakerna, jag bara gör dem inte. Det är bara något som håller mig tillbaka, och jag kan inte förstå på grund av vad.
    Känner ni någonsin likadant?

Kram
Kimberly