Utseendet

Tja. Idag tänkte jag gå in på ett kanske ganska känsligt ämne. Eller jag vet inte, för vissa kanske.
    I alla fall tänkte jag prata (okej skriva) om utseendet.
    Det är så många som gnäller på att vi går på utseendet och på att utseendet spelar så stor roll. Varför? Och visst jag kan hålla med om att ibland är det orättvist. Och utseendet är inte allt. Men det är en del. Mitt utseende är jag. Jag älskar inte varje liten del av det, men det är fortfarande jag och skulle jag se annorlunda ut är jag inte säker på att jag skulle känna mig som mig själv längre. Och till viss del kan vi ju påverka vårt utseende också. Vi kan färga håret, byta frisyr, välja att använda smink eller inte, välja vilka kläder vi ska ha, om vi ska bära smycken, vilken färg vi vill färga naglarna i, uppsatt eller utsläppt hår, om vi bär vårt utseende med självförtroende eller ej. (Okej jag måste också medge att vi inte alltid kan bestämma lika mycket över vårt utseende. Har man inte råd med de kläder man vill ha, eller med nagelack och sånt, då kan man ju inte påverka det lika mycket utan får ta vad man har. Men det säger fortfarande någonting om dig.)
    På många sett vittnar utseendet om vilka vi är, eller vilka vi vill framstå som. Och utseendet är inte bara om vi har en stor näsa eller vilka kläder vi bär. Det är också om vi har ett leende på läpparna, om hur stark vår utstrålning är och vad den säger. Vår gångstil säger också mycket. Bara genom att titta på en person kan du få en ganska bra bild av dem. Är det alltid rätt bild? Nej det måste det inte vara - absolut inte. Men det är en annan sak. Vilka vi är på insidan kan utsidan ibland spelga, men inte alltid. Men insidan är också vad man ser när man  väl lär känna personen. Vi kan oftast inte se insidan direkt, för den visar man inte upp för främlingar.
    Så varför är det så fel att vi ser på folks utsida också? Utsidan är ju också en del, eller hur. Det viktiga är bara att vi kommer ihåg att det finns en insida också som vi knappt vet något om.

Jag tror att det är en instinkt att gå på utseendet. I varje fall till viss del. Och jag tycker det är okej att sortera folk in i fack när vi ser dem, för oavsett om vi vill erkänna det eller inte så är det vad vi gör. Det viktiga är sedan att vi är öppna nog att kunna byta fack på människorna när vi väl börjar se deras insida också och lär känna dem.
    Och jag kan inte prata för alla, jag vet att alla inte håller med mig i det här avseendet och jag kan förstå det, men när det gäller mig i alla fall så får folk sortera mig i fack när de ser mig, det är lungt. Alla kommer inte ha samma åsikt, alla kommer inte lägga mig i samma fack. Men det som spelar roll är om de gör ett försök att se insidan också, det är det som säger mest om vilka de är. Och folk som dömmer mig illa av mitt utseende och inte är beredda att se mer, de behöver jag ändå inte i mitt liv. Jag är vem jag är och det står jag för. Mitt utseende är mitt, jag är född med det, men jag väljer att bära det på mitt sett. Mycket mer finns det inte att göra, och utifrån det får folk själva bestämma vad de tycker.

Ja det var min åsikt och om jag trampat på någon öm punkt hos någon eller gjort någon ledsen eller liknande så är jag ledsen. Jag hoppas att alla en dag kan ske det bra i sitt eget utseende och att de vågar stå för det. För det finns skönhet i allt, det är inte bara alla som ser det. Och jag tror på det, att alla är vackra på något sett. Och ja, jag hoppas att jag inte förolämpat någon.

Lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tycker

Kram!!