Om ni dog idag, skulle ni kunna säga att ni haft ett bra liv? Att ni dog "lyckliga" utan massor av ånger?
Om inte, är det kanske dags att ta en titt på era egna liv? För ärligt, tänk om idag är sista dagen. Eller imorgon, eller dagen efter det. Eller tänk om vi faktiskt får leva tills vi blir sisådär hundra fyra. Vi kan inte veta och det är kanske det som är hela poängen.
Ändå antar vi hela tiden att vi ska leva länge - jag gör det också. Saker så som "När jag flyttar hemmifrån" eller "När jag fyller arton" eller "När jag får egna barn" eller "när jag går i pension"
Tänk om de sakerna aldrig händer. Tänk om vi inte tar oss dit. Vi tänker inte så när vi säger det. Men ändå, tänk om.
Egentligen är allt vi har nu. Nu och inget mer. Det finns inga garantier i livet. Ibland kan vi kanske inte göra något idag och be om förlåtelse imrogon, för en dag kommer det inte att finnas en morgondag.
Jag tror inte det viktigaste är att vi är jätte glada och mår bra varje sekund eller att vi har så roligt som det bara går hela tiden. Jag tror det viktigaste är att vi bara är lyckliga, gör det bästa av allt och inte har någon ånger. Visst vi kan vara besvikna för att vi misslyckades på matteprovet, eller för att vi inte vann den där tävlingen. Men ärligt, whatever, det kommer nog fler chanser (eller inte, men...ja). Det viktiga är att vi inte går och ångrar våra handlingar eller misstag om och om igen. Det viktiga är istället att vi försöker göra det rätt igen, be om förlåtelse och slutligen komma över det.
Och jag menar inte att man inte ska ångra sig om man gjort något dåligt, självklart kan man ångra sig, men gör man det ska man försöka ställa allt till rätta igen så man kan gå vidare utan att älta ångern.
För det som hindrar lycka är ånger och enligt mig är lycka vad det hela egentligen handlar om.
Så om du dog idag, skulle du dö med frid i hjärtat? Med vetskapen om att du levt ett bra liv, att du levde bra?
Skulle du dö lycklig?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar