Män är män och kvinnor är kvinnor?

Okej. Tja.
    Kom precis hem efter mitt första "ledarmöte" eller vad jag ska kalla det! Fett taggad på att bli ledare, samtidigt som jag är ganska nervös. Om ni har läst mina tidigare inlägg inser ni kanske inte att jag är den perfekta ledaren (haha) men aja.
    Hela dagen har jag försökt komma på något bra att blogga om och nu kom det till mig som en snilleblixt från himlen. Jag måste bara skynda mig att skriva ner det för klockan är typ 10 i nio och jag ska durcha och plugga franska och sova. Ja det är massor att göra helt enkelt.
    I alla fall, det jag tänkte på var rollerna och idealen vi känner vi måste uppfylla som man/kvinna. Jag vet att min parallellklass har snackat om det, och det var så jag också kom att tänka på ämnet. Som ni förstår så var det mina kompisar i min parallellklass som berättade det för mig, men hur vi kom in på det var faktiskt genom att vi satt och åt innan ledarträffen.
    Vi satt på en pizzeria, tre av oss med enorma pizzor framför oss, och den fjärde med en enorm pasta-vegetarsik-måltid (hehe vet inte vad det heter). Då nämnde jag att andra kanske skulle tycka det såg konstigt ut. Jag menar, vi - eller åtminstone jag - är ganska små och maten framför oss var enorm.
     Och visst, det borde inte vara konstigt. Visst vi borde inte känna oss tvingade att äta mindre bara för att vi är tjejer. Det borde inte vara fel att vi äter mycket bara för att vi vill.
    Men ibland är det det. Eller åtminstone känns som det.

Hur jämställt vi än vill ha det i dagens samhälle så är killar och tjejer, män och kvinnor, olika. Det måste vi vara och det är vi. Personligen tycker jag det är helt okej. Varför inte liksom, vi är byggda och skapta olika, låt det vara så liksom. Men grejen är den att vi ska inte diskriminera varandra, eller bygga väggar och regler för vad som är okej och inte okej för motsatta könet.
    Okej, känner att det här blev väldigt otydligt. Det jag försöker säga är att, låt män vara män och låt kvinnor vara kvinnor, men vi borde inte vara så dömande i våra inställningar till varandra eller över lag. Och framför allt borde vi inte göra upp olika former av normer för vad som är rätt och fel när det gäller män eller kvinnor. Inte heller behöver eller borde vi alltid lyssna till de gamla normerna.

Jag är en tjej. Jag är nöjd över det. Jag vill inte ha eller vara allt killar är. Men i vissa lägen är det kanske enklare att vara kille, eller ta hjälp av en kille, och varför då inte göra det?
    För det första så tycker jag inte att vi ska försöka ta bort olikheterna oss emellan (eller jag vet inte kanske kan det vara bra?) utan istället låta dem fylla i varandra. Om ni fattar. Ibland är tjejer och killar olika. Bra, låt då våra olikheter byggas ihopp och ta hjälp av varandra (känner att det här låter väldigt flummigt men ja. Ni kanske fattar)
    Och främst. Vi är inte enbart män eller kvinnor. Vi är individer och det är som sådanna vi borde bli sedda och inte bara enbart utifrån vårt kön. Man eller kvinna. Visst det är vad vi är, men vi är också olika individer och det är vilka vi är som individer som spelar roll, inte vilket kön vi har.

Haha okej nu vet ni. Shit, vet inte riktigt om mitt budskap gick fram. Känner att det och hela inlägget var väldigt rörigt. Men kanske fanns det något intressant där :)

Kram!!