Dålig kamera + Värdelös disktrasa = jag som försöker plugga

Hej på er! Jag tror att just eftersom jag inte bloggat på så länge så har jag liksom massor av inspiration och energi på lager nu liksom. Det är därför jag e så aktiv! Men det var inte det jag ville snacka med er om.
      Igår träffades ju jag och några kompisar och var vakna i princip hela natten. Eller inte alla och 'hela natten', för beror ju på vad man räknar som natt. Jag kan säga så mycket som att det var ljust (nästan dagsljus) när jag somnade så det var nästan så det gått över i morgon. Men återigen det beror ju på när man drar gränsen och definierar en tid som morgon. Men aja. Och jag vet inte varför, men varje gång man är uppe sådär sent så man vänder på hela jäkla dygnet - då spelar det ingen roll hur mycket man sover efteråt. Man är ändå trött hela den tid som återstår av nästa dag. Alltid. Jag fattar inte varför. Antar att det har med rutiner att göra. Kroppen vänjer sig liksom vid en sak, vid vissa tider och ruckar man på dem så blir liksom allt fel.
      Jag kanske borde peta in en mening och säga: Jag är väldigt trött just nu. (wow ni kunde verkligen inte gissa, va?) Jag är som en kamera som inte kan få in fokus. Jag kan inte koncentrera mig när jag är trött. Och nu har jag tappat tråden helt. I alla fall borde jag plugga just nu (ni vet, jag failar ju i Franska och fattar inte NO alls - det har framgått ganska tydligt i mina tidigare inlägg) men det känns bara inte som om någonting går in. Jag är inte direkt en svamp som suger i mig all kunskap ljust nu. Verkligen inte.
      Ni vet när man ska torka vatten med en helt snusstor disktrasa och den liksom inte riktigt får upp vattnet. (En disktrasa får upp vattnet bäst om den är lite fuktig. Inte torr, inte genomblöt - jag vet.) Det är jag just nu. Jag är en snusstor och värdelös disktrasa som inte tar in kunskapen.
      Wow. Jag sitter här och jämför mig själv med en gammal disktrasa. Tror det är dags för mig att avsluta det här. Åh vad trött jag är.

Godnatt - Nej Godeftermiddag menar jag
Kram
Kimberly

Påskafton = Twilight

Tja! Så påskafton blev vild...eller inte. Nejmen det enda vi gjorde var att äta mat (MYCKET) och äta efterrätt (ÄNNU MER) och såklart godis (NI VILL INTE VETA HUR MYCKET). Och sen klockan nio samlades vi för att se sista delen i Twilight. Ni hörde rätt. TWILIGHT. Faktum med att hela min familj (minus mig) har följt twilightfilmerna som gått varje kväll på sexan och haft ett litet "påsklovsmaraton." Helt sjukt med tanke på att i vanliga fall skulle alla - utom min syrra och kanske jag - ta avstånd till twilight i det här huset, men till och med min pappa var med. Sjuk.
      Så jag spenderade i alla fall påskafton med att se fösälskade Bella och förälskade Edward kämpa för lilla Renesmee med förälskade Jacob vid sin sida. Åh hans abs. In my heart forever. Det gjorde hela filmen värd att se. Men jag vet inte. Ärligt har jag alltid varit Team Edward innerst inne. Jag menar hans abs är inte så dåliga dem heller, men det är inte därför. Det är nog för att kärleken mellan Edward och Bella känns så mycket mer ren liksom. Mer villkorslös och oändlig och jag älskar det.
      Okej. Töntigt. Jag vet. Och vi kan nog alla erkänna att Twilight filmerna är inte dem bästa (även om de inte är såå dåliga, och de blir faktiskt bättre mot slutet). Men de har sin charm och böckerna är faktiskt läsvärda. Åh, ni skulle bara veta vilket besatt twilightfan jag var när jag var typ elva, tolv. Det var nästan läskigt. Men jag har kommit över det.
      Så det var min påskhelg. ROCK'N'ROLL all the way. Hur var eran?
   
Nu ska jag snart iväg och träffa lite kompisar så det blir mysigt.
Ha det bra
Kram
Kimberly

Google and I - friends for life

Jag ville bara tillägna ett snabbt inlägg till google och säga tack. De senaste dagarna har jag och google verkligen kommit närmare varandra. Hen har alltid svar på mina frågor och finns alltid där för mig i alla läggen.
      Det har varit en intensiv tid av pluggande inför NO provet. Tack google för att du hjälpte mig att förstå vad mutationer var, och varför bara män får blödarsjukan. Wikipedia har också varit till stor hjälp.
      Tack. Jag ser fram emot en lång vänskap.

Varning för depression

Tja hurrni. Long time, no see.

Vet ni, nu är det ju påsklov och när jag är ledig har jag en förmåga att skjuta upp saker. Som att plugga till No provet som är första dagen efter lovet som jag verkligen inte kan någonting till...Eller plugga till de franska nationella som är andra dagen efter lovet eftersom jag är helt efterbliven när det gäller franska. Eller städa mitt rum eftersom hela släkten kommer imorgon. Men nej det finns ju bättre saker att göra. Som att ha ett lost-maraton bara för att inse att sista avsnittet var EN TOTAL JÄVLA BESVIKELSE SOM INTE FÖRKLARADE ETT SKIT och att man fortfarande är PRECIS LIKA FÖRBANNAT FÖRVIRRAD SOM MAN VAR NÄR MAN SÅG DET FÖRSTA AVSNITTET. FÖR SEX FREAKING SÄSONGER SEDAN. INTE OKEJ ABC FAMILY. JAG HADE FÖRVÄNTNINGAR OCH NI LEVDE INTE UPP TILL DEM. INTE! (sorry - alla lostfan där ute. Ni förstår mig.)
      Ja, Lost är ett passande namn i alla fall.

Men faktiskt. Jag är alldeles för duktig på att skjuta upp saker så nu sitter jag här, sent en fredagkväll och försöker klura ut vad aminosyror är och hur protein är uppbyggt och vad DNA faktiskt består av. Senså ska jag upp typ sju i morgon så jag hinner städa mitt rum, durcha och klura lite mer på de där förbannade DNA molekylerna innan släkten kommer hit och jag måste hänga med dem resten av helgen. (Nej det ska faktiskt bli lite kul att träffa alla igen.)
      Nejmen kul liv. Kul liv. Verkligen. Såhär går det om man skjuter upp saker folk. Allt man får är stress och ett besviket avslut på Lost. No body wins.

Vet ni, jag känner att jag verkligen börjar glida i skolan. Jag bryr mig liksom inte alls lika mycket längre. Sista terminen i nian. Det är nu man ska lägga ner allt krut. Det är nu man ska göra sitt bästa, slut spurten liksom. Men jag spurtar inte. Jag går. Flåsande.
      Jag bara känner mig så omotiverad. Eller jag vet inte vad jag ska säga jag orkar bara inte. Deprimerande. I know. Inte så att jag aldrig pluggar eller något, men jag gör liksom det som krävs. Punkt. Jag satsar liksom inte. Det räcker att ta sig i mål, jag måste inte ha en supertid. Okej jag vill inte ha en jättedålig tid heller. Det räcker med den tiden jag har nu, jag behöver inte förbättra den liksom.
      Så känner jag. Och nu meddelade min dator just att klockan var tolv så det är kanske dags att gå och lägga sig om jag ska upp och plugga genitik klockan sju imorgon. Livet leker hurrni. Livet leker.

Ha det bra och glad påsk
Kram
Kimberly