Förväntningar bättre än verkligheten?

Hej alla go'a å glada människor. Julen är förbi (ja jag vet det blev ett till förbannat inlägg om julen men händer inte så mycket annat intressant just nu). All choklad har man stoppat i sig, klapparna är öppnade och släkten har åkt. Allt man har kvar nu är massa rester av julmat som man redan ätit i typ tre dagar och en vissen gran. Jag vet inte, ibland ser man bara fram emot saker så mycket. Man går och väntar och hoppas och sen bara händer det och innan man vet ordet av så är det över och man sitter där med ett kilo överbliven julskinka och det är liksom allt som finns kvar.
      Min gamla SO lärare - underbara Fredrik - sa en gång att väntan innan något händer, det där när man bara går och förbereder sig och längtar, ofta är bättre än saken själv. Den där känslan av förväntan. Glädjen och spänningen som bara finns innan.
      Jag trodde inte alltid att han hade rätt. Jag menar dagarna innan sommarlovet var sällan bättre än själva lovet och så vidare. Men när det handlar om julen finns det kanske någon sanning i det trotts allt. I en viss mån i alla fall. För jag älskar december. Jag älskar snön och julbelysningen och julbaken och alla julkalendrarna och allt annat. Jag tycker det är så mysigt och underbart och under hela december går man bara och bygger upp förväntningarna mot jul. Och sen kommer julen (och speciellt när man var yngre) så blev den inte så drömlik som man förväntat sig. Och sen vips, så är den över och... det är bara slut liksom. Pang bom. Det finns inget mer.
      Kanske är förväntningarna ibland bättre för där är allt möjligt. Där kan vi drömma och önska och föreställa oss och hoppas. Och sen när något väl händer kommer liksom verkligheten och knackar på. Och den kan inte alltid leva upp till alla de där förväntningarna - och sen är det slut. Efter själva händelsen är över är det liksom slut. Det är nog en annan grej. Innan har man det liksom framför sig. Man har det att se fram emot. Men när det väl händer? Då har man det ju som "bäst". Det som kommer efter är kanske inte bättre eller något att se fram emot. Om ni förstår vad jag menar.
      Okej, nu tänker jag vara nördig och ta en bokreferens. Men ni vet när man läser en sådan där extremt bra serie (eller följer en film serie, eller en tv serie) och man har blivit jätte fäst vid alla karaktärerna, och man är investerad i historien och så vidare. Och det är så underbart att läsa serien. Och sen efter lång väntan kommer sista boken ut (eller filmen, eller säsongen) och man är jätte taggad på att läsa den och så gör man det och punkt. Där är det slut. Så. Och så finns inget mer. Det är över. Du har läst ut serien. Och oavsett om du bestämmer dig för att kanske läsa om den någon gång så kommer du aldrig få tillbaka samma förväntan som du hade innan, eller samma späning och glädje du hade under tiden. För nu har du gjort det. Du har läst ut den och det är över.
      Därför är det kanske bättre innan ibland. För då är vi fyllda av glädje och förväntan. I det stadiet tror vi att det bara kan bli bättre. Och det kan det.

Okej nu ska jag sluta blabla. Och ledsen för ett till rörigt inlägg, men det har blivit något av en standard vid det här laget.

Ha det bra
Kram
Kimberly

Ett till litet inlägg om julen

Så idag är dan före doppardagen. Härligt :)
      I förra inlägget (eller skriver man på förra inlägget??) var det en av mina kompisar som kommenterade att alla firar faktiskt inte jul och det var ganska bra av henne att kommentera det för okänslig som jag kan vara ibland hade jag ju babblat på hela inlägget som om det var självklart att alla firar jul. Men de gör alla ju självklart inte. Så jag ber om ursäkt för det.
      Och därför tänkte jag först att det här inlägget inte skulle handla om jul. I vårt samhälle tar julen upp alldeles för mycket uppmärksamhet medan andra högtider inom andra religoner inte alls får lika mycket plats. Så jag tänkte att min blogg ska ju inte behöva bidra till hysterin.
      Men sen insåg jag att; varför inte? Alla firar inte jul, nej det är sant. Men jag gör det. Jag firar jul och jag älskar det. Varför ska jag då inte få skriva om det? Bara för att alla inte firar jul, ska jag då inte få älska det öppet?
      Jag tänker snacka om jul på den här bloggen. Och jag är ledsen att det lät som om jag antog att alla firade jul i det förra inlägget - det var verkligen inte meningen. Men jag kommer inte sluta skriva om det för det. I och försig är julen i och försig över snart och då blir det såklart inte så mycket prat om det, men i alla fall. Om folk inte vill höra (ursäkta, läsa kanske är lite mer korrekt) mitt plader som jul så behöver ni inte. Ni kan bara hoppa ut från de inläggen om ni inte är intresserade :)

Så god jul på er allesammans. Och till er som inte firar jul: Hoppas ni får en riktigt bra dag <3

Kram
Kimberly

Deppig God jul?

Vintern är här! Julen är här! Och jag har äntligen JULLOV!! Åhh det är så extremt skönt!! Äntligen ledig. Inga läxor, inga inlämningar, inga (okej bara ett fåtal) tidiga mornar. Underbart. Livet är på top hurrni.

Ibland känner jag mig så otroligt lyckligt lottad. Jag vet inte varför jag bara känner att jag har det bra liksom, att saker ofta löser sig för mig liksom och att det aldrig blir riktigt illa. Jag har tur liksom.
      Men det värsta med det, med min lyckliga lilla bubbla, är att det känns som om den snart kommer spricka. Jag menar jag kan väll inte gå runt lyckligt lottad hela jäkla livet. Jag kommer väll få min beskärda del av hemskheter och sorg jag med. Men när? När är det min tur liksom?
      Jag vet, det låter jättedeppigt. Jag är lite deppig ibland. Jag försöker att vara optimistisk, men någon stans under ytan kommer ibland det lite mer realistiska fram. Men vem vet. Kanske får jag leva i min lilla glädjebubbla en lång tid framöver.
        Men sen finns ju det där lilla "Tänkt om inte" i bakhuvudet. Tänk om bubblan inte håller?

Okej slut med det deppiga. Det är jul försjutton.
      Jag var just påväg att skriva värsta talet om hur underbart jul är, men min rektor höll ett tal innan vi gick ut skolan igår där han påpekade att för alla är jul inte alls underbart och det är inte alltid en glädjens tid. För speciellt vid jul märks det noga vilka som har det bra och vilka som inte har det lika bra. Vilka som har en familj de kan åka till och vilka som inte har det. Det låter superhemskt men vår värld kan vara ganska tuff ibland.
      För mig har julen dock alltid varit en glädjens tid och jag tror fortfarande - barnsligt nog - att det är en tid för mirakel. En tid för kärlek och vänlighet. En tid att ge.
      Och nu blev det deppigt, trotts att jag sa att det var slut på det deppiga, men jag har bara kommit in i det moodet nu. Ledsen hurrni.

Men god jul på er i alla fall. Och jag hoppas verkligen att ni - allihopa där ute - får en god jul. Och även ni som känner att ni kanske inte har det, kan ni kanske möjligen hitta något gott? Något litet? Det är trotts allt jul och om vi inte får några mirakel kan vi kanske skapa våra egna? Jag vet inte men jag hoppas på det bästa i alla fall. Jag hoppas att ni alla får det så bra som möjligt.

Kram på er
Kimberly

Vänlighet

Vänlighet tar en så himla långt i livet och det är så värt det. Jag vet att det låter super cheesy, och jag vill inte sitta här och låta som någons farmor - men det är faktiskt sant. Jag menar det. Det skadar inte att vara vänlig, det enda man egentligen gör är att...sprida kärlek. Det leder ingen stans att vara utestängande eller elak eller ovändlig. Det är sällan värt det.
       Och det kan spela så stor roll också. En komplimang, ett leende, en hjälpande hand. Jag säger det här: Man måste inte älska alla. Man måste inte tycka om alla och det är okej. Men snälla försök vara vänliga mot så många som möjligt. Finns det ingen anledning att var ovänlig, så var inte det.
      Som vanligt vet jag inte riktigt vart jag vill komma med det här. Det är inte direkt som om mitt lilla inlägg kommer att förändra världen. Men av någon anledning känns det här med vänlighet bara så himla viktigt så jag ville slänga in ett ord om det till er. Det är en stor värld vi lever på, en komplicerad värld och det är så otroligt viktigt att vi tar hand om varandra. Och visst, typ världsfred skulle vara toppen, men kanske är det viktigaste för just nu att vi bara ser till att ta hand om personerna runt om oss. Vår familj, våra vänner, våra klasskompisar / jobbarkompisar.
      Ta hand om varandra. Var vänliga. Det är viktigt och det ger faktiskt så mycket mer.

Ha det bra nu allesammans
Kram
Kimberly

Tacksam

Hej allihopa :) Idag tänkte jag att vi kunde ta ett ögonblick och bara vara tacksamma. Jag vet att det låter jättetöntigt, men ärligt - kan vi i bara en minut fokusera på allt vi har att vara tacksamma över? Snälla. En minut det är allt jag ber om - eller ännu mindre, 30 sekunder om det är allt ni har. Det spelar egentligen ingen roll, bara ta några ögonblick åt att vara tacksam, okej?
      Och om du läser det här närpå att jag skrev det - så gå för fasen och lägg dig efter det. För det är sent som sjutton.
      Avsluta dagen med tacksamhet så ses vi imorgon (om jag orkar blogga vill säga)

Kram på er
Kimberly

Åh jag får inte glömma. Jag är tacksam för att jag har en blogg och för varenda liten själ som letar sig in här (oavsett om det är avsiktligt eller av misstag) och läser mina små (och ibland extremt långa) inlägg!! Så tack på er allesammans :*

Lite julkänsla?

Hej på er. Vet ni, ibland känns det som om jag är så tjatig och långdragen liksom. Ni får säga till om ni känner att jag bara stampar runt i samma cirklar och mina inlägg alltid handlar om samma sak. Jag vill inte börja låta som en tjatig gammal tant. Nej Gud, varna mig i sådana fall.
      Så vintern är här (eller vinter och vinter. Tvek på det - i Stocholm i alla fall) och vi har glidit över i December. Ärligt så älskar jag December. Så härlig månad. Bara all julstämning och allt firande och själva känslan den för med sig. December kommer liksom bärande på lussebullar, pepparkakor, juldofter, tända ljus, rykande tekoppar och mys, filtar, sockor och film medan snön faller utanför fönstret. Advensstakar i fönstren, ljusslingor på balkongräcken, julsånger på radion och julfilmer på tv, jullkalendrar, glädje och mys. Och sen så lämnar december och avslutar året med pompa och ståt. Jullafton och nyårsafton! Firande, fest, mat och familj och vänner! Helt underbart. Hela månaden är fylld av massor av fantastiska saker.
      December innebär liksom mys och jul. Två av mina favoritsaker.
      Åh förresten älskar ni inte bara doften av jul? Den där kanel, kryddiga doften med inslag av typ...apelsin? Lite som chai te, pepparkakor, safftan eller apelsiner med nejlikor - Åhhh APELSINER MED NEJLIKOR!!!!! Så himla gott det luktar alltså!!

Asså God Jul på er allesammans. Så himla taggad. DET ÄR DECEMBER!!

Ha det gott
Kram
Kimberly

Försök att finna glädje, där glädje går att finna

Livet är jävligt värdefullt, det är det. Det är svårt och det är kaosigt och det är jobbigt men det är också jävligt värdefullt.
      Livet är inte enkelt. Jag vet det precis som alla andra. Och det kommer att komma saker för alla som gör det svårare då och då. Vi stöter alla på hinder, vissa större än andra. Jag säger inte att livet är perfekt - långt ifrån det. Det kan suga som in i helvete, men det är fortfarande värdefullt. Det är det absolut bästa vi har - det är det enda vi har och vi måste ta till vara på det. Även om det inte är perfekt eller enkelt. Även när det är jobbigt. För det är allt vi har. Kanske är det allt vi någonsin kommer att ha (om man inte tror på ett liv efter döden). Vi lever här och nu. I denna sekund och det betyder något. Det är värdefullt.
      Nu menar jag inte att alla ska resa runt jorden eller whatever, för att ta till vara på livet och visst, är det vad ni vill göra så go for it. Men vad jag vill säga till er är bara: var lycklig. Jag vet att det kan vara svårt ibland (eller ganska ofta). Men gör ert bästa. Livet suger och det är okej men gör ert bästa för det är också värdefullt, det är allt vi har och vi vet aldrig hur länge till vi har det. Vi kan alla bli överkörda av en buss imorgon (inte för det är så troligt kanske men ni fattar). Livet har inga garantier men det är så otroligt värdefullt så ta till vara på det. Skratta om ni kan skratta, gråt om ni vill gråta, men gör det bästa av det. Ha så kul som möjligt, och försök att finna glädje där glädje går att finna. Men är saker dåliga så visst. Låt dem vara det, det är okej, men försök fortfarande ta till vara på det du har.

Jag träffade en gång en alkoholist. I grundskolan gjorde vi ett projekt där vi skulle ha en intervju med en missbrukare, och min grupp intervjuade en f.d alkoholist. Hanhöll någon slags föreställning som hette "Hade du kul?" eller något sådant tror jag. Det gick i alla fall ut på att om du dog idag och kom till himlen och Gud, eller vem som än mötte dig vid himlaportarna bara hade en fråga och den var "Hade du kul?" vad skulle du svara.
       Jag har alltid kommit ihåg det trotts att det var 3-4 år sedan intervjun. Det fastnade hos mig, det där, "Hade du kul?". För det kändes så himla värdefullt. Jag vet inte hur det är för er men vad jag värdesätter mest av allt i livet är glädje och lycka och jag önskar så att när jag väll står vid de där himlaportarna - oavsett om det är imorgon eller 80 år ifrån nu, så vill jag kunna säga att jag hade kul. Jag vill kunna säga att jag hade ett lyckligt liv fyllt av glädje. Oavsett vad glädje är för mig. Om det är att skratta med mina kompisar, att krypa upp med en kopp kaffe och en bra bok, att resa världen runt eller whatever.
       Så försök att ta tillvara på livet. Gör saker som gör dig lycklig, även om det bara är små saker som att ta en kopp av ditt favorit te på morgonen eller äta lunch med dina vänner. Försök se glädjen där det finns glädje att finna. Försök att njuta av livet. Jag försöker och kanske är jag bara naiv och opptimistisk som tror att man kan leva så. Kanske är det barnsligt av mig att tro att livet går ut på att vara lycklig och att glädje ska vara vårt dagliga mål. Men ärligt? Jag bryr mig inte. Det är mitt mål. Det är vad jag vill göra med mitt liv och jag uppmanar er att göra detsamma. Le en gång extra liksom. Eller åtminstone - jag vet att jag sagt det typ en miljard gånger i det här inlägger men jag vill avsluta med det också.
      Ta till vara på livet, för det är jävligt värdefullt.

Nu blev det superlångt men så blir det ibland.
Ha det bra allihopa. Och för min skull, snälla bara le. Le ett extra leende idag. Sprid lite glädje. Det är värt det

Kram
Kimberly