I'm sorry we put profit above people

Vet att det här nästan är något i stil med reklam och propaganda. Men skit i det. Lyssna på det han säger. Lyssna på hur vi förstör vår planet. Hur vi förgör vår egen framtid. Vi allihopa. Varje dag. Varje sekund.

"The thing about truth is that it can be denied, not avoided."

Amor Vincit Omnia

Hur mår ni kära läsare? Klockan är nu 00:05 - alltså har klockan precis slagit över till söndag. Och redan är min söndagsångest igång. Gud det är verkligen något med småtimmarna som gör en känslosam - sen huruvida midnatt kan kallas "småtimmarna" är ju diskutabelt men jaja. Finns viktigare saker att ägna tankarna åt.

Jag har något av en filosofi jag lever efter: Amor Vincit Omnia - Kärlek övervinner allt. Kanske är det lite naivt - och jag får väl erkänna att jag är lite naiv. Men jag tror på det. Att kärlek är det viktigaste vi har och att vi med det kan ta oss igenom vad som helst.
        Jag är inte religös. Jag tror inte på någon Gud. Men på något sätt kan man kanske säga att kärlek är min högre makt. Vad som ger mig tilltro och mening. Jag litar på att kärlek faktiskt kan övervinna allt och det känns bra att veta. Det ger mig en trygghet på samma sätt som jag tror många religioner och andra sätt att tro ofta skapar säkerhet. Kärlek är vad jag sätter mitt hopp till.

Okej nu håller jag på att somna sittandes (okej halvligger faktiskt så det är väl lite fusk). Där antar jag att min söndagsångest tog en liten paus i alla fall. Ledsen att det blev ett kort inlägg men måste nog sova nu. Tar mitt eget råd från inlägget innan (inte ofta det händer)

Kärlek till er mina vänner!
Amor Vincit Omnia
Kram
Kimberly

Sömn är viktigt. Okej?

(Det här inlägget skulle publicerats klockan tolv i går natt, men jag var så trött att jag glömde det...he)

Hej på er. Jag är aptrött. Ja det är påsklov och ja, klockan är inte ens tolv, ändå kan jag knappt hålla ögonen öppna. Jag håller på att förvandlas till en gammal gumma - jag vet. Och jag bryr mig inte ens. Jag är bara så trööööt (okej jag är medveten om att ingen faktiskt säger trööööt, men ville skapa lite effekt så så är det med den saken). Hela den här tröttgrejen känns som en förbannelse. Jag menar allvar. Vet ni hur svårt det är att sitta mitt under en genomgång när läraren går runt där framme och snackar om något (det behöver inte ens vara tråkigt - det kan till och med vara intressant men det är inte poängen) och plötsligt bara tappar man kontrollen. Man blir ofokuserad. Man börjar zomma ut. Plötsligt hör man inte vad läraren säger. Det blir svårt att fokusera blicken och sen så pang. Man kan knappt sitta rakt upp längre och det är en för stor ansträngning att bara försöka hålla ögonlocken öppna - att ta in någon fakta, ens den minsta mening är glömt för länge sen. Det enda man kan fokusera på är att inte, inte, INTE somna. Ärligt, såååå svårt. Om ni inte har upplevt det förstår ni inte kampen. Den oerhörda kampen. Det är som när man ligger i sängen och tittar på film på kvällen efter en jättelång dag och man bara känner hur ögonlocken börjar glida igen och hur man är så ofantligt trött! Försök då att ta in hur 6 upphöjt i 7 dividerat med pi, multiplicerat med radien av en cirkel blir...vad fasen det nu blir. Det är förvirrande utan hela den där sömngrejen. Ser ni min poäng? Det är därför man inte ska skratta åt folk som ser helt borta ut och inte kan hålla ögonen öppna i klassrummet. De har det svårt. Tro mig.
       Och om ni har upplevt hur svårt det kan vara att hålla sig vaken i skolan de nätter ni fått för lite sömn så är jag ledsen för er skull. Joina klubben (hemlighet: klubben suger).
       Okej det här lät väldigt dramatiskt, men det är jobbigare än man tror. Eller så är det bara jag. Vem vet. Okej vänta nu blev jag ärligt rädd. Kan det här vara en sjukdom? Att jag har svårt att hålla mig vaken om jag sitter still för länge när jag fått förlite sömn flera dagar i rad? Det kan inte inte va? Eller?
        Jag ska googla det nu.
        Poängen med allt det här var i alla fall: SOV ORDENTLIGT BARN. För lite sömn kan förstöra era liv (eller åtminstone sabba era betyg i något prov här och där. Inte kul). Tro mig.

Godnatt!
Kram
Kimberly

Varför lärde vi oss aldrig det här i skolan?

Varför är det aldrig någon som lär oss hur det känns att få hjärtat krossat?
       Jag menar jag har gått i skolan i nästan tio år nu och jag har lärt mig om historia och stavning och namnet på massa sjöar och huvudstäder, jag vet hur svampar förökar sig, jag kan räknar ut hypotenusan på en triangel och jag har lärt mig oräkneliga franska verb (okej sååå många kan jag kanske inte, men vi har gått igenom massor i alla fall..). Men jag vet inte hur det känns att få hjärtat krossat. Ingen lärde mig vad man ska göra om det känns som om hela ens värld faller samman. Ingen berättade hur ont det gör att bli avvisad eller hur man ska känna sig när man inte räcker till. Hur man ska lösa alla problem i livet. Vad man ska ta sig till när man är så frustrerad att man bara vill banka hål i väggen. Det var ingen som pratade om alla problem som uppstår när man lever tillsammans med någon. Jag menar visst, vi hade sex och samlevnad. Samlevnad. Men inte fasen vad det någon som ens förklarade vad samlevnad innebar. Använd kondom så får ni inte könssjukdommar. Punkt slut. Klappat och klart. Det var det vi fick lära oss, men kändes det som om det var allt vi behövde veta innan vi blev utskickade i livet? Allt det där annat som relationer handlar om då? Det som inte är fysiskt? Det känslomässiga - det läste vi aldrig om i någon textbok.
       Livet är så komplicerat och invecklat. Svårt, brutalt, förvirrande och fantastiskt. Det är en enorm röra, och vi lever mitt i det varje dag. Ändå var det så lite vi fick lära oss om det i skolan. Kanske för att mycket är sådant man måste ta reda på själv. Sådant ingen annan kan förklara för att det inte finns något rätt svar. Inte finns en enkel lösning till. Det är inte 2+2=4 - det är så mycket mer.
       Dock tycker jag skolan åtminstone kunde förberett oss lite mer, och då menar jag inte att säga  saker som "ta ert ansvar", eller, "ni kommer faktiskt han användning av hur man gör ett cirkeldiagram", för det är inte sånt vi behöver höra. Vi behöver veta vad man ska tänka på när man har en nära relation med någon. Eller hur man säger förlåt. Om det är artigast att tacka ja eller nej till kaffe på en arbetsintervju. Det är sånt vi behöver veta. Skärpning skolverket.

Nu ska jag sova. Tjolahop tjola hej - ha det gott
Kram
Kimberly

Here's what breaks us:

“Here's what breaks us: Even though we know better, we still want everything to be all right.” - David Levithan, Love is the higer Law

Jag tror att ibland, fastän vi vet att allt inte är bra - fastän vi vet att allt är påväg åt skogen, så intalar vi oss att det är okej. Att det kommer bli bra. Vi vill inte inse det faktum att saker och ting kanske är allt annat än bra för vi vet att det skulle krossa oss. Vi vet att den insikten skulle förinta oss, smula söner hela vår värld och lämna oss förstörda. Och vi är inte redo. Vi vill inte ta det steget, vi vill inte ha den förändringen. Så vi låtsas att allt är okej, vi blundar för sanningen som knackar på vår dörr och hoppas att den ska försvinna. För så länge allt är bra så är vi okej - och för tillfället behöver, måste, vi vara okej. Så vi låtsas att det är det, vi inbillar oss att det är det, så vi inte behöver hantera konsekvenserna. För så länge allt är bra finns hoppet där om att det kan bli bättre. Att det till och med kan bli fantastiskt och vi håller fast vid det för vi vill det så gärna. Och kanske kan det bli det. Kanske är allt inte bra, men håller man ut lite längre, försöker man lite till så vänder det, så blir det bra.

       Eller så blundar man för katastrofen som är påväg. Man ignorerar stormen som snart ska bryta ut. Man fortsätter att åka utför tills man plötsligt störtar ner. Man ignorerar sanningen som knackar på dörren men en dag tar den sig in i alla fall. Fasaden faller. Hoppet sinar och man inser tillslut att allt inte är bra. Och så krossas vår värld i alla fall. Men kanske är det bättre så ändå. Att undvika sanningen kanske är skönt för stunden men det leder ingen stans. Det är bättre att konfrontera den på sina egna villkor än att en dag bara känna marken försvinna under fötterna, bara falla för att sanningen slutligen hann i kapp.

Förlåt för dramatiken alla. Långt någonstans inne i mig bor det ett författarhjärta som älskar att skriva om dramatik och känslor. Sanningen och lögner. Gott och ont, metaforer och liknelser. Och ibland måste jag få släppa framme det och skruva upp dramatiken en aning. Och när det gäller det där uppe så tolka det som det passar er. Tror det går att relatera till på många olika nivåer i oändliga situationer. Så se det så som det passar er och ha en awesome kväll! Puss på er alla!!

Kram

Kimberly