Skumma saker?

Visste ni att bibeln har typ 2000 sidor? Det är ganska mycket... Aja nu vet ni det i alla fall.
    Jag sitter på mitt rum och längtar INTE tillbaka till skolan som - deprimerande nog - börjar om en vecka. Jag sörjer verkligen över det :( Tänk på alla läxor, alla stress, alla sena dagar, all tid som kommer tas ifrån dig...ucsh jag ryser! Aja, jag får träffa alla fina klasskompisar igen i alla fall :)

Asså jag hade alldeles nyss en hemmagjord ansiktsmask av honung i ansiktet. Jag lät den sitta i lite förlänge och nu har jag typ utslag på mina kinder. Inte bra :/ Det kliar. Och det behövde ni nog antagligen inte veta.... ändå berättar jag det.
    Jag vet inte varför jag skriver ut massor av sådanna där konstiga saker, och sen inte tar bort de när jag väl inser hur konstiga de är. Kanske för att jag vill vara verkligen jag på den här bloggen och dela med mig av mina tankar och vem jag är. Om jag ska redigera vad jag skriver om och om igen så blir det liksom inte samma sak. Då blir det inte äkta på samma sätt. Då blir det inte mina tankar på papper (ja, nu är det ju inte papper bokstavligt talat, men ni fattar vad jag menar) utan en noga utarbetad text och det känns så...tråkigt.
    Så nu vet ni varför jag skriver skumma saker ibland. För att det är sån jag är.

Nu har mitt ansikte i alla fall slutat klia så jag ska gå in och ducsha. Här kommer en bild på mig från konfirmationen så ni kan se hur awesum jag såg ut i kåpan. Woop Woop haha

Kram

Kimberly

Tack för allt

What's up people?
    Jag sitter typ här och sörjer att konfalägret är över. Igår konfirmerade jag mig och det var skitkul. Även om jag var såååååå nervös innan - jag skojar inte, jag var beredd att vända och springa när vi skulle tåga in i kyrkan. Men allt gick super och det kändes jätte bra. Sen kom släkten hit, vi åt tårta, jag fick några smycken och sen sov Anneli (en av mina bästa kompisar för er som undrar) över. Så dagen var i stort sett väldigt bra.
    Det enda dåliga var egentligen att konfirmationen betydde slutet på den långa resan det varit enda fram till kyrkportarna. Slutet på lägret och allt roligt den innebar. Vill redan tillbaka dit. Saknar allt och alla sååå mycket.
    Jag vet inte om det är fånigt, men det känns lite som att, i och med slutet på konfan, så var det också lite slutet på många av de relationer vi byggt upp till varandra. För även om vi möts igen, så kommer det inte vara samma sak som det var på lägret.
    Jag vill inte tänka så, men jag kan inte låta bli.
    Men naiv som jag är hoppas jag ändå att vi alla ses igen - snart. Och att när vi väll gör det, så kommer jag ha modet att gå fram till er och prata. För att även om det här känns som slutet, så vill jag så förtvivlat gärna att det inte ska vara det.
    Jag vet att jag skrivit massor om min konfirmation, och att det säkert är jätte tråkigt för alla andra att läsa om, men jag har bara en sista sak att säga, och den är riktade till alla er som var med (ledare, konfirmander och pedagoger - och busschauffören) :
    Tack för en underbar tid. Ni är underbara människor och jag kommer verkligen sakna er. Jag önskar er all lycka i livet, och hoppas av hela mitt hjärta att det här inte är slutet - att vi ses igen. För det måste det inte vara. Så jag avslutar inte med att säga hejdå, utan: Ni är bäst - kom ihåg det och tack så mycket för allt. Ni har verkligen gjort ett intryck på mig.

(Fotograf: Elias Tobal)

Kram!

Kimberly

Snart är jag Kristen!

Hej på er. Har suttit jätte länge nu och försökt skriva någon slags novell, men kommer ingen stans :/ Aja, ibland bara funkar det inte.

Imorgon konfirmerar jag mig, om ni nu ville veta. Är lite nervös, men det känns ändå bra. Det sorgliga med det hela är att efter det kommer allt liksom vara över. Lägret och människorna man träffat och allt. Okej, jag ska väll inte vara så negativt. Det är ju inte säkert att allt kommer vara över. Kanske kommer jag träffa alla igen och vi kommer bli värsta kompisar allihoppa. Kanske, men inte troligen.

Jag känner att det här inlägget är påväg att bli ganska tråkigt, så jag får väll försöka köra till med något kul.
    Förresten, vet ni vad jag har märkt, jag svär mer än jag gjorde innan jag åkte på konfalägret och jag säger "Gud" oftare också, även om en av de 10 budsorden är att man inte ska missbruka guds namn. Klarar mig inte så bra på den fronten. Aja de som har med att dräpa och stjäla att göra och sådär följer jag än så länge i alla fall, så det känns ju skönt.
    Nejmen vädret har ju varit fint i dag (apropå absolut ingenting).
    Ni vet alla när man sitter med någon som man känner sådär halvt bra och man verkligen, verkligen känner att man måste säga något och så är det enda som dyker upp i huvudet "ja, det är ju vackert väder." men det inser man ju att det kan man inte säga för då låter man som en 60årig tant, och dessutom är vädret kanske inte alls fint. Sådana lägen är så jobbiga. Såfort det blir så med någon i klassen är det enda som alltid kommer upp i mitt huvud (bortsätt från vädret) "Har du gjort matte läxan?" även när vi inte har någon matte läxa. Aja, skolan är alltid ett säkert kort, även om det är ganska lamt och tråkigt.

Aja ska gå och duscha nu
Kram
Kimberly

Home Sweet Home

Tja alla! Igår kom jag hem typ 12 (på natten) från Gotland, och på söndag konfirmerar jag mig. Det känns sorgligt att allt så snart är över.
    De senaste dagarna på Gotland har varit underbara, och om någon som var med mig där, läser det här, så vill jag bara säga: Tack så hemskt mycket för allt! Jag har skaffat mig många bra minnen därifrån, och det är pågrund av er.
    Något av de värsta med läger (okej jag har bara varit på ett....) är att man behöver lämna dem, åka hem igen och återvända till verkligheten.
    Visst är det skönt att sova i sin egen säng igen - en som inte är full i sand, eller att man slipper gå på smutsiga golv och sand som fastnar under fötterna (det var typ sand i hela våra rum som ni förstår. Och jag har ingen aning var den kom ifrån), att man får använda en egen dusch, slipper använda samma kläder igen, har bra internet, och får lite privat tid.
    Men ärligt så skulle jag gärna avstå från allt det för några dagar till på lägret. Visst, det är inte världens fräschaste o.s.v men det är något speciellt som skapas när man lever sådär. Nästan som om det ligger något i luften. Det är svårt att beskriva, jag antar att man skulle kunna säga att det är någon form av gemenskap som skapas oss emellan, men det är något mer. Någon form av känsla liksom, något som bor inne i var och en, men som kommer fram när vi är tillsammans.
    Det är svårt att förklara, men man skulle kanske helt enkelt kunna sammanfatta det som att: Vi hade roligt, jag skulle gärna göra om det och det var något speciellt (för mig i alla fall, kom ihåg att jag aldrig riktigt varit på ett läger förut)
   
Ja, nu vet ni det också. Förresten så har jag läst igenom några av mina inlägg och jag inser hur röriga de är. Gud ibland förstår jag inte hur folk fattar vad jag snackar om. Jag fattar knappt själv, och då är det ändå jag som tänker det. Det kan möjligen vara därför jag inte har så många läsare...

Ha det bra alla!
Kram
Kimberly!

Sörjer

Jag vet inte vad jag ska skriva. Ändå skriver jag. Så gör jag rätt ofta. Kanske är det sån jag är. Jag bara börjar och sen får jag själv också hänga med och se vart det leder.
    Asså imorgon är sista natten här på Gotland och med konfagruppen och jag sörjer på allvar över det. Det är så roligt och mysigt här med våra godnatt sånger, kvällsfika, roliga lekar, gudstjänster, utflykter (till ICA), lunch meditation, eldtornerspel och överraskningar. Det har verkligen börjat bildats en gemenskap och jag vill inte lämna nu.
    Samtidigt som det känns som om jag har varit här i en evighet så känns det inte alls som om över en vecka har gått....
    Nu ska jag återvända till mina rumskompisar och försöka sova.

Goooooooood naaatt! (Som vi säger här på lägret.
    Kram
    Kimberly

Tänk om att vara jag inte är tillräckligt

Hallå på er. Fortfarande kvar på Gotland och det är asnice. Igår såg vi på eldtornespelen (har ingen aning om hur det stavas) också det asnice. Är ärligt talat är jag ledsen över att det bara är två nätter kvar här :/
    I alla fall har jag en sak att diskutera.
    Tänk om att vara jag inte är tillräckligt?
    Jag vet att alla alltid säger att man ska vara nöjd med den man är o.s.v och det är väll inte det att jag inte håller med men...jag vet inte riktigt. Tänk bara om att vara jag inte räcker till. Om det inte är bra nog. För är verkligen alla i hela världen bra som de är? Nej jag tror inte alla är det, och är jag då en av undantagen??
    Har ni någonsin ifrågasatt er själva? Ifrågasatt varför just du inte har någon kille, eller skaffar så många nya vänner. Ifrågasatt varför du inte alltid verkar ha lika kul som alla andra, eller varför du helt enkelt inte passat in?
    Jag har gjort det. Framförallt de två första. Och när jag gör det och börjar fråga mig själv "varför inte jag?" Så tvivlar jag ju på mig själv och om jag verkligen är bra nog som jag är. Kanske är svaret så enkelt som nej. Kanske är jag inte tillräckligt. Eller har bara inte rätt tillfällen i livet kommit än? Kanske är jag jättebra, men det är bara för få som tar sig tiden att faktiskt se det??
    Jag vet inte.

    Asså jag vill absolut inte ge någon dåligt självförtroende nu eller något, det är inte så jag menade. Eller kanske göra jag det? Som vanligt vet jag inte riktigt vilken riktning jag går emot. Men hur som helst tror jag att de flesta faktiskt är bra som de är. Kanske vill jag också få fram att vi alla faktiskt bara är människor och jag tror att vi alla tvivlar ibland. Det gör oss inte sämre att vara osäkra. Om vi inte ifrågasätter får vi ju inga svar. Eller hur.

Ha det så bra
Kram
Kimberly

Lamm

Tja på er!
    Sitter just nu på en buss på lilla Gotland, påväg från raukarna (tror jag det stavas...) och tillbaka till lägret.
    Om ni undrar hur jag har det så är det bra. Komfalägret är asnice, eller ja det mesta i alla fall...
    Och vet ni att tydligen finns det inga får på Gotland utan uppenbarligen bara lamm och lammungar. Jag har ingen aning om varför, men så är det - fick just höra det av vår busschaufför

Måste gå nu alla och göra nåt skoj (hoppas jag) bussen är nämligen framme.

Ha det bra
Kram
Kimberly