Tänk om att vara jag inte är tillräckligt

Hallå på er. Fortfarande kvar på Gotland och det är asnice. Igår såg vi på eldtornespelen (har ingen aning om hur det stavas) också det asnice. Är ärligt talat är jag ledsen över att det bara är två nätter kvar här :/
    I alla fall har jag en sak att diskutera.
    Tänk om att vara jag inte är tillräckligt?
    Jag vet att alla alltid säger att man ska vara nöjd med den man är o.s.v och det är väll inte det att jag inte håller med men...jag vet inte riktigt. Tänk bara om att vara jag inte räcker till. Om det inte är bra nog. För är verkligen alla i hela världen bra som de är? Nej jag tror inte alla är det, och är jag då en av undantagen??
    Har ni någonsin ifrågasatt er själva? Ifrågasatt varför just du inte har någon kille, eller skaffar så många nya vänner. Ifrågasatt varför du inte alltid verkar ha lika kul som alla andra, eller varför du helt enkelt inte passat in?
    Jag har gjort det. Framförallt de två första. Och när jag gör det och börjar fråga mig själv "varför inte jag?" Så tvivlar jag ju på mig själv och om jag verkligen är bra nog som jag är. Kanske är svaret så enkelt som nej. Kanske är jag inte tillräckligt. Eller har bara inte rätt tillfällen i livet kommit än? Kanske är jag jättebra, men det är bara för få som tar sig tiden att faktiskt se det??
    Jag vet inte.

    Asså jag vill absolut inte ge någon dåligt självförtroende nu eller något, det är inte så jag menade. Eller kanske göra jag det? Som vanligt vet jag inte riktigt vilken riktning jag går emot. Men hur som helst tror jag att de flesta faktiskt är bra som de är. Kanske vill jag också få fram att vi alla faktiskt bara är människor och jag tror att vi alla tvivlar ibland. Det gör oss inte sämre att vara osäkra. Om vi inte ifrågasätter får vi ju inga svar. Eller hur.

Ha det så bra
Kram
Kimberly