Tja hurrni. Då var man inne på sommarlovets sista dag. Och samtidigt som det känns lite deprimerande, så är jag också lite taggad inför morgondagen.
Jag menar, tanken på att man kommer behöva gå upp klockan 6 varje morgon, för att ta bussen och komma fram 1 och en halv timme senare till skolan, för att sedan resten av dagen genomleva sömnbrist är ju inte direkt lockande. På det är att när man väll kommer hem sådär fyra, halv fem så ska man börja plugga franska, matte, engelska, so...listan bara fortsätter.
Skolan innebär gränser. Den tar bort friheten som sommarlovet ger (och sömnen).
Men skolan är också möjligheter. Och jag ser definitivt inte fram emot något av de sakerna över, men jag ser dock fram emot att träffa alla härliga människor igen.
För även om skolan kan vara en pina, så har jag också så många bra minnen där ifrån. Minnen när jag skrattar, är glad, eller rent ut lycklig. Och det är inte direkt för att det är så sjukt kul att sitta och läsa sida upp och sida ner om den biologiska utvecklingen i en och en halv timme när man är så trött så att hela lektionen istället i princip går ut på att försöka hålla sig vaken. Nej, det är för att jag har så många av mina vänner i skolan, vänner som gör det värt mödan att kräla sig ur sängen på morgonen. För jag vet att oavsett hur jobbig dagen kommer bli så kommer mina vänner finnas där vid min sida, och oavsett så kommer de får mig att le.
Så visst, det ligger ett helt sjukt jobbigt skolår framför mig, fullt med stress och arbete. Men också ett år fullt med glädje, skratt och vänskap som gör det värt mödan.
Ha de bra alla!
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar