Kvällsmänniska?

Jag tror att jag är en kvällsmänniska.
    Jag älskar stillheten i tidiga mornar också (inte tidiga mornar som i att man måste gå upp klockan sex för att hinna till skolan, det är beckmörkt ute och man måste skynda att göra sig klar och kasta i sig frukosten. Nej, tidiga mornar som i att man vaknar upp, utvilad typ 8 - okej kanske inte sååå tidigt, jag vet - man går upp, gör i ordning en god frukost och kan sitta och äta den, kanske utomhus, i tystnaden och stillheten som bara finns när resten av huset sover. Bilden blir bättre om solen skiner också) men det förändrar inte faktumet. Jag är en kvällsmänniska - tror jag.
    Jag vet inte, jag blir liksom bara mer öppen på kvällen. Och mer flummig. Kanske är det därför jag sitter här typ halv 1 och bloggar när resten av min familj sover.
    Samtidigt som kvällen får mig att släppa loss och gör mig flummig - på ett bra sätt - så gör den mig också klar på ett annat sätt. Ibland har jag mycket lättare att tänka på kvällen, hur konstigt det än kan låta. Kanske för att den också är lugn och stilla på sitt sätt.
    Dock finns det ett minus med kvällen. Den får dig att känna dig mycket mer ensam än morgonen. När du inte har några vänner att prata med längre och familjen sover så ligger (eller sitter) du där ensam. Och du förblir ensam tills du somnar och vaknar morgonen därpå. Så på samma gång som kvällen kan vara rolig kan den också vara tyngande och nästan deprimerande. Morgonen är annorlunda. Den är liksom lättare. Man får inte lika roligt på morgonen som man kan få på kvällen, men det är svårt att också känna sig ensam. Morgonen är liksom bara början. Du väntar bara på att resten av världen ska vakna. På kvällen har världen ibland redan somnat och det är bara du kvar.
    Gud, nu blev jag också lite deprimerad. Och så missbrukar jag Guds namn igen till råga på allt. Jag har faktiskt försökt sluta med det sen konfan, men det går inte riktigt. Det är ett så ingrott uttryck hos mig.
    I alla fall, nu tappade vi ämnet.
    Men oavsett om jag kan sitta vaken hela natten lång och det känns bra då, så känns det aldrig lika bra på morgonen. Det har ni märkt va? När man vaknar dagen efter och halva dagen redan har gått så känns det ganska deprimerande och man undrar vad man egentligen gör med sitt liv.
    Ja, eller så är det för mig i alla fall.
    Därför ska jag gå och lägga mig nu så att jag inte vaknar upp deprimerad imrogon.

Ha det bra och sov gott!
Kram
Kimberly