hej på er och go fortsättning, eller vad man säger! Här kommer del 5 i novellen Lucia. (om ni e intresserade så har jag fortfarande inte fått några kommentarer...*hint**hint*)
__________
Lucia
Del 5
Tiden började bli knapp.
”Ta hand om pappa, han behöver dig.” sa mamma. Jag nickade. ”Ta hand om dig själv också. Och vad som än händer så kom ihåg att jag finns alltid här.” hennes kalla hand snuddade på platsen där mitt hjärta satt. ”Och du är aldrig någonsin ensam.” Jag nickade återigen.
”Kom.” Hon tog min hand och drog sakta med mig mot trappan.
Det kändes underligt att hålla hennes hand. Det kändes inte riktigt som att verkligen hålla i något, mer som att ta på luft. Men samtidigt fanns det något där.
Mamma förde mig vidare in i mitt rum.
”Lägg dig ner gumman.” sa hon och jag kröp tveksamt ner under täcket. Väckarklockans självlyssande siffror löss mot mig. 23:54.
Mamma stod och tittade ner på mig en stund. Sedan drog hon i knuten på det röda bandet runt hennes midja, så att den löstes upp och föll till golvet. Sedan satte hon sig på sängkanten och strök mig mjukt över håret.
”Kom ihåg att jag älskar dig.” sa hon mjukt, och så började hon sjunga.
”Låt änglarna sjunga dig till sömns, du är trygg i min famn mitt barn. Jag lämnar dig aldrig, låt min kärlek bära dig fram...”
23:56
”...Låt änglarna sjunga dig till sömns. Låt dem föra dig dit trygghet fans. Jag ska vaka över dig tills natt blir dag, och dag blir natt...”
23:57
”...Låt änglarna sjunga dig till sömns. Jag lämnar aldrig din sida. Låt min kärlek skydda dig från mörker och sorg...”
23:58
Två minuter kvar. Jag ville inte att hon skulle lämna mig. Inte nu. Nu när jag precis hade fått tillbaks henne. Nu när jag hade träffat henne.
”Gå inte.” mumlade jag. ”Snälla lämna mig inte.”
”Jag måste, vännen min.” hon strök mig över håret. ”Blunda.” Viskade hon. Jag slöt långsamt ögonen.
”Låt änglarna sjunga dig till sömns...”’
Hennes röst blev mer och mer avlägsen.
”...Jag lämnar dig aldrig, låt min kärlek bära dig fram...”
Hennes röst tonade ut och försvann. Jag öppnade ögonen.
0:00
Den 14 December
Jag slöt ögonen igen. Saknade efter mamma var påtaglig. Plötsligt var jag så hemskt medveten om att hon var borta. Sakta rann en tår ner för min kind.
Jag tog ett djupt andetag. I mitt huvud hörde jag mammas röst sjunga änglasången för mig.
Det tog ett tag, men långsamt föl jag in i drömmarnas värld
© by: K.S
______________
Så vad tycker ni??
p.s. det kommer en del till, den är inte slut riktigt än... <3
Kram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar