Här kommer i alla fall del tre på Lucia novellen och snälla, snälla kommentera något. (om ni nu läser vill säga) Är den bra? Dålig?
________
Lucia
Del 3
Jag tassade försiktigt upp till mitt rum igen, smög runt varje hörn, men inget verkade konstigt. Allt var precis som vanligt. Som om jag aldrig hört sången, sätt den vita gestalten och hittat det brinnande ljuset. Men jag visste att det hade hänt. Jag visste.
Jag la mig ner i sängen igen, och jag blev trött förvånansvärt fort. Trotts allt som hänt var jag konstigt nog inte särskilt rädd. Det tog inte lång tid innan jag började sväva iväg in till drömmarnas rike. Och så fort jag nådde det kom sången igen
”Låt änglarna sjunga dig till sömns. Jag lämnar aldrig din sida. Låt min kärlek skydda dig från mörker och sorg. Låt änglarna sjunga dig till sömns. Du är trygg i min famn mitt barn...”
Och sakta lät jag sången i mina drömmar sjunga mig till sömns.
Morgonen därefter var allt nästintill normalt. Jag gick till skoan, gick på mina vanliga lektioner, tittade på skolans luciatåg pratade med mina vänner och liknande. Dock kände jag mig förfölj av den oförklarliga närvaron hela dagen och jag kunde inte få änglasången ur huvudet, jag gick och nynnade den
När jag kom hem efter skolan vid kvart över fyra satt pappa i soffan och läste. På vägen till mitt rum tog jag med mig ett äpple från köket och kunde konstatera att stearinljuset stod kvar mitt på bordet.
”Hej gumman. Hur var skolan i dag?” frågade pappa när jag gick förbi.
”Bra, inget speciellt direkt utom Luciatåget.” svarade jag.
”Okej. Hjälper du till med maten sen?”
”Visst.” svarade jag och log. ”Jag måste bara göra lite läxor först.”
”Gör det du.” sa han och log. Han återvände till boken och jag gick upp på mitt rum.
”Kan du röra om i stekpannan?” undrade pappa medan han hakade lök.
”Visst.” jag gick fram till spisen och började röra med stekspaden. Änglasången spelades upp om och om igen i mitt huvud. Tillslut började jag, nästan omedvetet, nynna på den.
Plötsligt stelnade pappa till och vände sig om mot mig.
”Var har du hört den där?”
Jag slutade röra och vände mig mot honom. Häpen över hårdheten i hans röst.
”Jag har hört den i mina drömmar.” svarade jag. Pappa tycktes sjunka ihop och det fanns något inåtvänt i hans blick
”Din mamma brukade sjunga den sången.” sa han, mer till säg själv än mig. ”Hon sjöng den jämt, speciellt för dig. När du hade svårt att sova brukade hon sitta vid din sängkant, stryka dig över håret och sjunga sången ända tills du somnade - oavsett hur lång tid det tog.” pappa tystnade. Sedan mumlade han. ”Det är tio år sedan i dag.”
”Tio år exakt sedan mamma...gick bort?” undrade jag försiktigt. Pappa nickade. Han brukade inte prata så mycket om mamma. Jag visste att hon hade gått bort kring jul när jag var fem, men jag hade aldrig vetat att det var på Lucia. Det, plus det faktum att änglasången - hennes sång - spelades upp i mitt huvud om och om igen, gjorde mig aningen förvirrad. Var det mitt undermedvetna som mindes sången och spelade upp den i mitt huvud på grund av någon form av saknad efter henne?
”Hur dog hon.?” frågade jag tyst.
”Hon...hon dog under Luciatåget. Du förstår, din mamma älskade att sjunga och hon var med i kyrkokören, och varje år hade de ett luciatåg som hon var med i. Just det här året var hon självaste Lucia. Och sedan, mitt under Luciatåget föll hon bara ihopp. Först trodde man att hon bara hade svimmat. Men så var det inte...” pappa vände på huvudet och såg ut genom fönstret. ”Hon var den vackraste luciabrunden du kan föreställa dig.” Jag kunde se henne framför mig. Pappa hade sparat massvis av bilder på henne, med hennes långa bloda hår och vackra ansikte kunde jag verkligen föreställa mig hur vacker hon skulle vara iklädd lång vit dress, med rött band i midjan och ljus på huvudet...
”Vänta. Var hon lucia när hon dog?” Pappa släppte fönstret med blicken och nickade.
”Ja.”
©by: K.S
__________
Så vad tyckte ni??? Kommentera!! <3<3
Kram!!!
God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar