Såå för ett tag sedan så läste jag en ganska intressant sak. Under den perioden var jag ganska rädd för Slenderman. Vet ni inte vad det är så googla nu för jag vill helst inte skriva så mycket om det på bloggen. Jag är extremt vidskeplig av mig. (Haha döm inte) och sen när ni googlat kan ni dömma mig allt ni vill. Men jag var i alla fall vettskrämd när det gällde honom i typ en vecka sådär. Nu har det lagt sig men jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Och ja, om ni har googlat vid det här laget tror jag till stor del på det paranomala. Eller tror är kanske fel ord. Öppen för möjligheterna passar nog bättre. Sen är jag ju en såndär person som påverkas otroligt starkt av spökhistorier och skräckfilmer. Jag är dendär som kan ligga och tänka på det när jag ska sova sen i flera dagar - veckor. Nu kan ni dömma om ni vill. Det är töntigt (jag sa ju att jag inte skulle sluta att vara töntig. Stolt tönt. Ibland) men det är bara sådan jag är och förmodligen kommer förbli.
Men tillbaka till Slenderman (gud, rysning igen. Asså vad är det med mig och det ämnet?) Lite bakgrundsfakta i alla fall. (Till er som inte har orkat googla - haha skulle jag förmodligen inte heller gjort - men seriöst. Om ni har en minut extra gör det. Inte för jag vill skrämma upp er - om ni nu är lättskrämda - men det är intressant och kommer få er att förstå bättre). Slenderman är en figur som hemsöker och förföljer personer - nästan alltid på avstånd och han är ofta inte mer än en skugga. Detta håller på tills personen blir galen och börjar tappa fäste om verkligheten kan man säga. Olika historier säger olika saker. När jag sökte runt lite om det dök i alla fall det här upp och jag ville dela det med er.
"Let me explain. It's like a disease. The more you see (t.ex information du hittar på nätet) , the more you believe and the more you fear it. The more you fear it, the more you get paranoid about seeing him. Then you make yourself believe you see him, because you think you will. Then you become even more scared, until it engulfs you. That is how Slenderman is real. He is real in the same way fear is real. A very scary mentaphysical being that takes you sanity, the stories are all true to an extent."
Jag hade svårt att hitta vem som sagt det, men tog det i alla fall från den här hemsidan http://thoughtcatalog.com/christine-stockton/2014/01/13-peoples-real-experiences-with-the-slender-man/ (och om någon skulle veta vem som sagt det får de gärna säga till.)
I alla fall tyckte jag det var intressant, vad hen skrev. "He is real in the same way fear is real". Antar att personen i fråga syftar på att eftersom vi tror att det finns, så finns det. Det existerar i våra huvuden, i vår verklighet, och på så sätt blir det verkligt. Förstår ni vad jag menar? Han i sig behöver inte finnas på riktigt, rädslan i att han kanske gör det är tillräckligt. Han finns, eftersom rädslan för honom finns. Det är ett intressant sätt att se på det och på sätt och vis tror jag att det är sant. Har ni någonsin haft typ ett utslag och så säger någon att det skulle kunna vara typ en farlig sjukdom, men att det inte är någon fara så länge man inte känner sig illamående (okej det exemplet sög ju) och helt plötsligt börjar ni känna er lite illamående trotts allt. Eller så - gud förbjud det - googlar man utslaget och då blir det kaos. För då tror man ju snart att man verkligen är döende trotts att det inte är farligt alls. Hänger ni med på vart jag försöker komma. Det behöver inte vara farligt, det räcker med att vi tror att det är farligt för att vi ska vara rädda för det. Men allt är i våra huvuden. Vi är rädda för det, och vi tror på det och på så sätt blir det verkligt, även om det inte är det.
Okej det här var ju superrörigt, men hoppas jag gett er någon smart insikt i alla fall. Så nu har ni kanske lite att tänka på?
Som vanligt: Ha det gott!
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar