Kära kära bloggare livet flyter på. Som en liten barkbåt guppande på vågorna inne vid stranden. Långsamt och stressigt på samma gång. Lungt, ändå stormigt.
Om någon nu fatta det där. Det var lite oklart. Min poetiska sida är lite oslipad för tillfället. Ber om ursäkt.
Blir inte ni också trötta ibland. Inte trötta som om ni vill gå och lägga er, utan trötta på livet typ. Japp det låter tragiskt, men förstår ni vad jag menar? När man bara blir så trött på allt som ska göras och allt som förväntas av en och bara all skit som finns omkring en. Man bara orkar inte, och bara för en liten stund blir man så fokuserad på allt det där dåliga att allt det bra liksom faller bort och allt känns lite hopplöst och man orkar inte riktigt.
Lite stelt nu om ingen känner igen sig och det visar sig att jag är deprimerad. Kul.
Haha nejmen tror att det är så att leva. Allt är inte regnbådar och enhörningar hela tiden. Det är skit och tröttsamt också. Vi kan inte vakna upp varje dag och bara "Nu jävlar ska jag LEVA!! Den här dagen ska bli så KUL!!". Ibland vaknar man upp och ens största önskan är att bara få krypa ner bland lakarna i sängen igen och glömma hela jäkla dagen för man orkar verkligen inte ta tag i den. Man tänker bara på högen av allt man ska göra eller allt det dåliga man kommer behöva uppleva och det känns så tröttsamt.
Det fantastiska där är att vi ändå faktiskt tar tag i det (kanske inte varenda gång, men de gånger vi gör det). Att vi, trotts att vi verkligen, verkligen, verkligen inte känner för att ta tag i den där dagen, eller vad det nu är vi måste göra - så gör vi det endå. Tillslut. Vi pressar oss själva förbi gränsen, vi pressar oss själva att vara bättre, att göra bättre. Vi kämpar på. Vi är människor och våra liv suger ibland men vi är ganska så fantastiska som fortsätter leva endå. Som gör sånt vi inte gillar, sånt som det känns som om vi inte klarar av, för att vi måste. Och det är så starkt. Att vi klarar det. Att vi lyckas.
Och gör man inte det någon av gångerna så är det okej. Vi får misslyckas också, det viktiga är bara att vi inte ger upp. Att vi försöker nästa gång. För ibland är det svårt, men i slutendan är det värt det. Att ta tag i den där dagen fast du verkligen, verkligen, verkligen inte vill fast måste - är värt det. För när du väll kommit förbi det dåligt, när du slutat att bara stirra dig blind på det så kan du se det bra också. Då är det lättare att se regnbågarna och enhörningarna och att vara lycklig.
Så alla de där dåliga dagarna, och jobbiga stunderna, bara ta er igenom det. Ta er igenom det för ni är så himla starka. Ta tag i allt ni behöver göra så mår ni bättre. Ni äger. Vi äger. Vi är människor och vi äger som fan.
Ha det bra
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar