Inspiration eller pannkaka?

Tjenare på er :) Ville bara slänga in ett inlägg och säga hallå liksom. Mina fingrar bara kliar - så mycket vill jag skriva. Jag vet bara inte vad. Såhär är det ofta med mig. Jag vill skriva, blogga, skapa noveller och dikter, men jag har ingen inspiration, inga idéer.
      Jag sörjer förlusten av min fantasi. Känns som om den typ gått i pension. Trotts att jag bara är 16 (snart 17). Antar att den åldras snabbt. Min i alla fall.
      Men ärligt är det så himla jobbigt. Att ha all denna vilja, men inte kunna göra något med den. Jag vill skapa, men har inget att skapa liksom. Tänk dig att du går och drömmer om pannkakor t.ex, du längtar så otroligt mycket efter de där pannkakorna och du kan inte vänta tills du får börja röra ihopp smeten. Och så går du till skafferiet och hittar vadå; en övermogen banan och lite bakpulver typ. Inte kan du skapa dina drömpannkaker av det liksom. Fast samtidigt stämmer det inte riktigt in. Jag stoppas inte från att göra det jag vill. Jag har alla ingredienser (utom min fantasi då). Jag vet bara inte hur jag ska ta dem och skapa pannkakorna. Jag har inget recept. Vet inte hur jag ska ta alla ingredienser och all vilja och skapa något gudomligt gott. Och det suger.  Att vilja, men inte veta hur.
      Samtidigt stämmer inte heller det in till hundra procent. För jag vet ju hur man skriver liksom. Jag vet att jag börjar med en början, ett mitten och sist ett slut. Att jag håller en röd tråd och bla bla bla. Det är snarare så att jag inte har någon bild av vad jag ska göra. Jag har alla ingredienser men vet inte vad jag ska skapa! Där har vi det! Jag har mjöl och ägg och smör och mjölk och allt annat som man har i pannkakor. Men jag kan inte komma på vad jag ska göra med dem. Hur jag ska blanda, mixa, värma eller steka dem för att få något gott och underbart. Jag vet inte vad de tillsammans kan göra. Det är så jag känner. Om man inte har en idé, hur ska man då kunna skapa något?

Nu ska jag sluta vimsa om pannkakor och recept och inspiration. Ledsen att saker ofta blir så röriga. Men inbland vet jag inte ens själv vart jag är påväg när jag börjar skriva. Jag tror att det första exemplet ska passa, men så uttrycker det ändå inte vad jag känner. Så då för jag pröva igen. Och igen.

Kram på er
Kimberly