Inspiration

Ibland kan jag känna inspirationen inne i mig. Viljan. Glädjen. Orden som bara väntar att få flöda ut, bli till bläck på pappret. Måla upp mästervärk, ge liv till känslor och sammanhang. Jag kan känna dem, hoppfullt väntande.

       Ändå händer inget. Inte en enda mening kan jag få ur mig. Inget.

       Inspirationen byggs upp inuti mig men den kommer inte ut. Det tar stopp, som om en prop någonstans klogar igen flödet. Den byggs upp och bryts ner. Och det är så frustrerande att vilja, att verkligen vilja, men inte kunna göra något åt det. 

       Tillslut flyter inspirationen undan, som om den aldrig var där.

_____

Sådär jag, nu fick ni ta del av min lite mer dramatiska sida. Härligt. Hoppas ni har det gott.

Kram

Kimberly

5 dagar = tusen sidor = ??

Så. Det är sent - typ mitt i natten för att vara mer exakt - och här sitter jag igen. Och bloggar. Vilken överraskning.
       På sista tiden har jag varit väldigt upptagen med min boklogg och jag är ledsen att det har satt den här bloggen i andra hand - men även utan min bokblogg att tänka på hade det troligtvis inte blivit många inlägg här. Jag bloggar bara när jag känner mig inspererad eller när jag har något speciellt att framföra. Eller ibland bara helt utan anledning (som ikväll) men för att jag ändå vill. För att en liten röst i mig bara viskar "blogga, blogga, blogga!" (oken inte riktigt så men försökte göra det lite bildligt). Vill dock bara framföra hur tidskrävan det är att ha en bokblogg. Jag menar de senaste fem dagarna har jag läst uppemot tusen sidor. Tusen!! Låt det sjunka in. Låt alla timmar det tar, sjunka in. Och vad jag jag fått ut? En tripp till biblioteket kånkandes på massa böcker och tre bokrecensioner. Sååå värt det, eller hur - och svär på att hälften av er säkert tycker jag är korkad. Varför ta sig igenom tusen sidor på fem dagar bara för att kunna skriva tre bokrecensioner (okej ska vi vara noga är det bara två, den tredje har jag inte kommit längre än några ord på - men den är påväg!) - bokrecensioner är ju typ skolarbete. Frivilligt skolarbete? Hm, nja - nej. Inte riktigt. Inte för en bokälskare i alla fall.
       Jag gillar att skriva bokrecensioner för att det är ett sätt för mig att lära mig av boken, utvärdera den och förstå den - och förstå min egen uppfattning om den. Som någon som bokbloggat i några år (av och på visserligligen men ändå) så kommer det ganska naturligt. Det är lite som när man provar ett nytt recept och skriver ner vad man tycker om det och vad man kanske borde ändra till nästa gång. Men jag gör det också för att dela med mig till boksamhället, för att kanske inspirera andra till att läsa. Och för att få recensions ex (inte fått några än dåra men det kommer. Troligtvis. Får vi hoppas). Jag menar vem vill inte ha gratis böcker som de ändå tänker recensera (okej inser att alla inte vill det kanske, men jag vill det i alla fall). Och så tjänar jag typ 70 över varje gång någon klickar på en av alla mina länkar i mina bokinlägg vilket gör att de där tusen sidorna vid de här laget har tjänat mig typ sju kronor. Jag menar wow - stenrik. Typ så jag kan köpa en klubba eller ett äpple. Verkligen otroligt mycket pengar för tiden det tar att läsa tusen sidor. Sa jag stenrik?
       Sen råkar det ju faktiskt vara så att jag inte bara gillar att recensera böcker som någon annan udda nörd, jag älskar också att läsa (kunde ni aldrig gissa va) Att begrava sig i tusen sidor är som att få sväva in i en annan värld. Att i timtal få följa med på äventyr och sommarromanser och jag vet inte. Det är något speciellt med att bara hämningslöst få dyka in i en bok. Inte läsa en kvart på bussen på morgonen medan man försöker att hålla ögon öppna, utan verkligen bara få sitta där uppkrupen i en solstol eller i ett hav av kuddar och bara läsa tills det nästan känns som du klivit in i världen på pappret, som om du är där med karaktärerna. Det låter askonstigt och kanske ganska rubbat för er som inte läser - men ni som någonsin upplevt magin av böcker vet vad jag snackar om och det är förbaskat underbart.
       Nu ska jag sova - det är trotts allt mitt i natten

Ha det gott
Kram
Kimberly

p.s inser att det här troligtvis är sådant som hör hemma på min bokblogg, men det här också hemma här, för det är jag och mina funderingar liksom. Hänger ni med?
       Jag är verkligen trött... Godnatt.

Tänker för mycket?

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.
       Jag tänker och tänker och tänker. Jag gissar och föreställer mig och tror. Jag övertänker och analyserar. På sätt och vis är det bra. Det hjälper mig att se konsekvenserna, att bedöma mitt handlande, att inte kasta mig huvudstupa in i saker jag senare kommer att ångra.
        Men ibland är jag lite rädd att det hindrar mig ifrån att leva. Jag tänker så mycket att jag tvekar och i slutändan kanske inte gör. Jag tror inte jag är den enda - jag tror de flesta av oss övertänker och troligtvis är det så det borde vara. Genom alla tider har man varit tvungen att tänka på konsekvenserna före man handlar, och ju intelligentare vi blivit, ju mer kapabla till att göra det har vi också blivit och ju mer har vi tänkt. Åtminstone är det min teori.
        Det är bra att vi tänker igenom saker och ting, och i slutendan är vi troligtvis glada att vi gjorde det. Eller så önskar vi att vi hade tagit fler chanser, att vi gjort mer av allt det där dumma som vi ångrade då, men log när senare tänkte tillbaka på. Det är svårt att säga hur vi kommer att känna om tio år. Om vi kommer vara glada att vi tänkte eller inte - men kanske spelar det ändå ingen roll. Det viktigaste tror jag är att vi gör vad som känns bäst i nuet. Att vi tänker men inte glömmer bort att leva. Att vi tar chanser men inte är dumdristiga. För en bara aningen galen idé kan slå fel. Ibland kan man tro att man lever när man egentligen bara förstör sin framtid för man bestämde sig för att göra något dumt utan att se konsekvenserna. Tänker man hela tiden missar man kanske chansen, men man kan inte ta den utan att tänka heller.

Gör kloka val (eller något)!
Kram
Kimberly

Några GIFar för att lyfta upp er söndag

(Tagen från Tumblr: http://painfulblisss.tumblr.com/post/119218795490)

(Tagen från Tumblr: http://painfulblisss.tumblr.com/post/119558865829)

(Tagen från Tumblr: http://dazzlingstarlights.tumblr.com/post/101574006637/sex-thrill-my-blog-will-make-you-horny)

Aldrig Bara Ord

Hej på er! Som ni kanske vet är jag en total boknörd! Jag älskar att läsa böcker, jag älskar att citera böcker, jag älskar att prata om böcker och jag älskar att blogga om böcker - därför har jag nu startat en bokblogg: aldrigbaraord.blogspot.se. Så älskar ni också böcker så titta in så kan vi glädjas över magin i litteratur. Om ni inte älskar böcker...jadu, då kan ni alltid titta in i alla fall, men annars kommer jag ju fortsätta blogga på här så ni blir inte av med mig för det!! Men slå gärna ett getöga som sagt (Gud vilket fult utryck det där är på fullaste allvar - men kan inte göra annat än älska det bara lite ändå. Det finns någon typ av charm över fula konstiga uttryck som kom till i en annan tid. De är udda och konstiga och lite charmiga. Så jag försöker använda mig av dem ändå ibland. Bara för att.)

Jag kände också såhär: Jag vet inte om det är någon annan än jag som finner namnet Aldrig Bara Ord lite udda? Man är fri att tolka det som man vill men såhär tänkte jag när jag valde det: 1) flera andra domännamn var redan upptagna 2) Böcker är aldrig bara ord. De kanske är uppbyggda av bokstäver och punkter och mellanslag som bildar ord och meningar - men  de är inte enbart vad de består av. Böcker är känslor, de är äventyr, resor, perspektiv, erfarenheter, vänskaper. De är fyllda av liv, av alla dessa fantastiska saker som ord är med och skapar - men böcker är aldrig bara de orden. De är alltid mer - så mycket mer. (Och ja, det svider lite att erkänna det, men till och med dåliga böcker är inte bara ord).

Så kolla in min bokblogg och ha det toppen!
Kram
Kimberly

Jag kommer med solsken till dig!

Så nu har jag skaffat Bloglovin! Så om någon av er har det adda mig så blir jag glad! (ni kan göra det i vänsterspalten *hint, hint*). Annars kan ni klicka på länken HÄR.
     
För övrigt händer det inte mycket i mitt liv. Jag älskar dock att sommaren är här - äntligen! Det här är vad som ändå är vad som är så fantastiskt med Sverige: Större delen av året lever vi kanske i kyla och med grådaskigt väder och det suger. Men sen kommer solen fram en dag som denna och alla blir så lyckliga! Efter att så lång tid har gått med dåligt väder så kommer solen! Det känns som om vi uppskattar och tar till vara på det mer, som om vi värdesätter det på ett helt annat sätt än om vi skulle ha sol året om och jag älskar det. Glädjen det väcker i oss, hur lite solsken kan göra hela vår dag bara för att vi lever i mestadels kalla och mulna Sverige. Verkligen upplyftande!
       Man måste se det positiva hörni (Notis: framtill ca en månad sedan skrev jag alltid hörni som hurrni...jag levde i tron att det var hundra procent rätt och ingen påpekade något - fram tills för kanske en månad sedan. Nu vet jag att det är hörni och att min livssyn alltid har varit lite sned, ber om ursäkt för det.)
        Det är en annan sak jag funderat på hörni (ser ni!! Rättstavat!!). Gillar ni långa inlägg eller korta inlägg? Jag hör så olika från olika hål - vissa tycker det är enklare att läsa inlägg med lite mindre text, medan jag själv kan känna att det är lite av charmen med den här bloggen - just att den har långa utförliga inlägg. Så nu är jag lite intresserade av vad ni som faktiskt läser den tycker!! Så ni får jättegärna kommentera om ni är sugna så blir jag glad!
       Tills vi ses nästa gång; ha det underbart och njut av solen!

Kram
Kimberly

Allt kommer bli okej

Ibland får jag bara känslan av att allt kommer att lösa sig. På något sätt kommer det att bli okej. Det spelar ingen roll om man inte vet vart man är påväg, man kommer finna ett sätt att komma fram på ändå. Det är okej att vara vilse, det innebär inte att du inte kommer hitta en väg.
        I slutändan kommer det bli okej - alltid okej.

(bilden är tagen från tumblr: http://itzabz.tumblr.com/)

Kram

Kimberly

He will make the face of heaven so fine

“When he shall die,

Take him and cut him out in little stars,

And he will make the face of heaven so fine

That all the world will be in love with night

And pay no worship to the garish sun.”

- William Shakespeare, Romeo and Juliet 

Jag är en cheesy romantiker och besatt av citat vilket av någon anledning känns väldigt ovanligt i vår generation. Men jag gör vad jag kan för att bidra till att breddad den generella kulturella kunskapen. Genom att citerar Shakespeare. Japp. Om jag nu ens kan göra det. Ärligt så var det här bara ett fint citat jag hörde i en film - läser inte mycket Shakespeare (vet vilken besvikelse). Men önskar nästan att jag kunde göra det, han verkar ha varit en man som bara på otroligt många känslor och han målade världen i ett brett spektrum av färger. Kanske ska leta upp mer av honom.
       Det är ett fint citat i alla fall. Vi kanske kan nöja oss med det.

Kram
Kimberly

Mörkrets falska trygghet

"Ordet lämnar mina läppar innan jag ens hunnit tänka igenom det. Jag vet inte varför jag sa det. Kanske för att det är sent och jag fortfarande skakar, och hans närhet kanske kan jaga bort mina mardrömmar. Eller kanske för att jag är svag och sörjer och behöver en vän just nu. Jag vet inte. Men det är någonting med mörkret, med stillheten i den här timmen tror jag, som skapar ett alldeles eget språk. Det finns en märklig sorts frihet i mörkret; en fruktansvärd sårbarhet som vi tillåter oss själv i exakt fel ögonblick, när mörkret lurar oss att tro att det ska bevara våra hemligheter. Vi glömmer att svartheten inte är en filt, vi glömmer att solen snart går upp igen. Och för stunden känner vi oss modiga nog att säga sådant vi aldrig skulle säga i ljuset."

- Ur: Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi 

Det är mirakulöst hur mycket jag relaterar till nedre delen av det här stycket. Äntligen någon som lyckats sätta exakta ord på varför det ibland känns så mycket enklare att dela hemligheter, att vara sårbar i mörkret.
        Så ja... kanske kan ni också relatera?

Ha det gott!
Kram
Kimberly

Psst! Rekommenderar Tahereh  Mafis böcker något enormt! Så otroligt bra, hon är en fantastisk författare som skriver om många av livets frågor som är bra att ta upp. Plus att de innehåller superkrafter - och vem älskar inte superkrafter?

För trött för att ge detta inlägg en ordentlig titel

Vet ni kära läsare jag har skaffat mig ett nytt mål i livet.
       Jag ska bli professionell bloggare! Hur det ska gå till vet jag inte riktigt än, men ville bara meddela er. Dela med mig av mina visioner och sådär.
       Nu ska jag gå och ta tag i det sista av mitt skolarbete innan jag äntligen får sommarlov. Det ska bli så skönt - ni anar inte hur trött jag är. Inte bara trött som i att jag får för lite sömn utan trött som om jag inte har någon ork för något.
       Ja, det är precis lika deprimerande som det låter. Och samtidigt inte. Troligen förstår större delen av alla studenter mig där ute. Det är inte det att man kanske har super mycket skolarbete varje dag - det är det ständiga tempot som tillslut bara når fram till en och såhär i slutspurten inför sommaren är man helt...slut. Färdig. Mörbultad. Trött.
       Att vara ungdom är helt underbart. Visst är det.
       En dag lovar jag att vi ångrar att vi inte uppskakade det mer för att vi var för upptagna av att vara trötta. Men den dagen kommer - den är inte här än och för tillfället är jag för slut för att ta tag i det. Ser ni den onda cirkeln som håller på att byggas upp här?
       Jag ska i alla fall bli professionell bloggare nu när skolarbetet äntligen börjar minska och sommaren drar igång tänkte jag, så det ska bli spännande. Verkligen kul. Om jag nu blir det vill säga. Håller er uppdaterade. Tills dess, försök att inte vara allt för mörbultade av skolan så hörs vi.

Kram
Kimberly

Du vet väl om att du är värdefull?

Att växa upp är komplicerat, och även om du ständigt är omgiven av fantastiska människor medan du gör det, är det samtidigt något du åtminstone delvis måste göra ensam. Att växa upp handlar om att börja ta ansvar för sig själv, om att fatta egna beslut och inse konsekvenserna kring dem. Det är när du växer upp som du inser att världen inte kretsar kring dig, att du inte är någon mittpunkt och att universum kanske aldrig ens upptäckt din existens. Betyder det att du är värdelös? Absolut inte. Det innebär bara att livet handlar om så otroligt mycket mer än bara du som individ och ibland måste vi lära oss att se bortom oss själva, se den större bilden. Se att vissa saker inte händer på grund av oss, de kanske inte beror på eller involverar oss i huvudtaget. Och det är okej. Det är så det är att leva - det är så det är att växa upp. För livet handlar inte bara om oss, det handlar om alla miljontals människor vi har omkring oss varje dag. Det handlar om våra vänner och vår familj och främlingarna vi möter på bussen och vi är inte mittpunkten i deras universum, även om vi kanske är det i vårat eget.
       Att växa upp är otroligt komplicerat och det handla om så mycket mer, saker som jag troligtvis inte ens är närheten av att lista ut än. Jag är bara sjutton trotts allt. Vad jag vet är att vi alla är inte lika värdefulla som vi alltid tror och samtidigt är vi så otroligt mycket mer värda än vi någonsin kan föreställa oss. Och det här låter assnurrigt - jag vet. Men tänk på det så tror jag ni kommer fatta vad jag menar. Jag ser det lite som poesi, ni får tolka det som ni vill. Men vad jag försöker säga lite är nog bara att vad vi gör, hur vi beter oss - egentligen är det nog inte många som bryr sig om det. Vi är inte mittpunkten i deras vardag, och våra val spelar inte dem någon roll. Samtidigt är vi så otroligt viktiga för så otroligt många personer, personer som förlitar sig på oss, som bryr sig om oss och som har satt sin tilltro till oss och och det är bland det mest värdefulla som finns. Underskatta inte andras kärlek och tillit till dig. Du är värdefull, även om världen inte kretsar kring dig.

Ta hand om er
Kram
Kimberly