Det finns bara ett problem: att gå ut handlar sällan bara om att dansa. Det handlar också om att försöka undvika oönskad uppmärksamhet. Det handlar om att se till att man inte få ögonkontakt med någon kille över dansgolvet, speciellt om att inte le och få ögonkontakt, om att inte dansa för sexuellt, inte dansa för nära någon, om att inte vara närgången och om att inte göra en hel massa saker. För här är problemet: Jag vet ju att så mycket jag gör kan få killarna att tro att det är okej att komma nära, att det är okej att anta att jag vill något jag inte vill, att det är okej att röra mig.
"För här är problemet: Jag vet ju att så mycket jag gör kan få killarna att tro att det är okej att komma nära, att det är okej att anta att jag vill något jag inte vill, att det är okej att röra mig."
Jag vet ju att ju kortare min kjol är, ju mer mina bröst syns, ju mer roligt jag verkar ha, ju mer jag rör på höfterna - ju mer inbjudna känner sig killarna. Ju fler kommer fram, ju fler ställer sig alldeles för nära, ju fler försöker trängs sig in och dansa precis vid mig fastän jag har noll intresse av att dansa med dem.
Nu senast när jag var ute på mösspåtagningen och dansade kände jag att någon stod precis bakom mig så jag vänder mig om för att se om det är någon jag känner. Bakom mig står en kille jag aldrig sett. Jag vänner mig bort från honom igen, ignorerar honom helt och flyttar på mig så gått det går för att inte stå så nära. Vänner mig mot mina vänner, fortsätter dansa. Några sekund senare känner jag hans armar runt min midja och han lägger sin ena hand mot min mage, drar mig liksom lite bak mot sig, även om det inte är våldsamt på något sätt.
Jag blir genast helt stel och drar mig ur hans grepp. Han gör samma sak igen, och åter igen drar jag mig bort från honom. Vänder mig om, skakar på huvudet och flyttar mig distinkt ännu längre bort. Min grupp med vänner rör på sig, och han hamnar bakom en av mina kompisar istället. Hon berättade senare att han hade börjat dansa mot henne med, man att hon hade armbågat honom och att han då hade dragit sig tillbaka och lämnat oss i fred. Senare frågade samma vän mig varför jag inte hade gjort samma sak, varför jag bara inte hade armbågat honom eller knuffat bort honom mer våldsamt.
Sanningen är att jag inte riktigt vet. Det kom sig liksom inte naturligt i stunden. Kanske handlar det också om att jag är rädd för att folk man är våldsam emot ska bli arga eller våldsamma tillbaka, speciellt när klockan är efter tolv på natten och alkohol mycket väl kan vara inblandat. Jag vet ju inte hur mycket den här killen druckit, jag vet inte om han tagit något, jag vet inte vad som händer om han blir förbannad. Och en del av mig, en del av mig skäms för att jag är rädd för att göra detta äckel till främling förbannad - men någonstans kännas det som en överlevnadsinstinkt också. Jag är liten, jag är inte överdrivet stark, jag var en aning berusad själv. Jag hade inte haft övertaget i en situation där det hade blivit styrka mot styrka. Nu vet jag att det här var en klubb, vi va omgivna av människor, han hade ju knappats kunnat klå upp mig där och då - ändå kickade instinkten in (fastän den inte var helt realistisk i situationen). Precis som den gör om någon berusad snubbe börjar snacka med en vid tunnelbanan eller om en grupp killar kollar in en sent på kvällen på stan.
Samtidigt så kan jag inte annat än tänka att det var ju inte jag som gjorde något fel i situationen. Ansvaret ligger ju ändå inte på mig att inte få oönskad uppmärksamhet. I min åsikt borde vi inte lära tjejer hur man handskas med äckel som tar sig mer frihet än de har, utan vi borde uppfostra killar att inte bli äckel. När jag går ut ska ju inte jag behöva tänka på hur kort min kjol är, hur tajt min tröja sitter, hur mycket hud jag visar eller om jag dansar för "inbjudande". Det är min kropp - jag gör väll vad fan jag vill med den. Punkt slut.
"Det är min kropp - jag gör väll vad fan jag vill med den."
Å andra sidan är det fortfarande inte så enkelt och det gör mig extremt frustrerad. I samhället idag måste jag lära mig att armbåga folk, jag måste lära mig inte bli obekväm en hel kväll bara för att någon främmande idiot bestämmer sig för att lägga armarna om mig på dansgolvet. Jag måste lära mig att inte bli obehagad av alla blickar från killar, att inte låta min kväll bli förstörd bara för att folk jag har noll intresse av att umgås med distinkt försöker tvinga sig närmare, försöker tvinga sig in i vår grupp när vi dansar. Jag hatar att det är något jag måste lära mig och är det något jag hoppas av hela mitt hjärta så är det att det här är något min framtida dotter aldrig ska behöva lära sig (om jag nu får en dotter i framtiden). Att vi ska ha förändrat samhället tills dess.
Sen vet ju jag att detta verkligen inte gäller alla killar. Jag vet, och jag vill inte generalisera. Men i en mörk klubb klockan ett på natten, kan det vara väldigt svårt att veta vilka det gäller eller inte, vilka man ska undvika eller inte. Det blir lätt att man undviker alla, att man känner sig obekväm av alla som råkar komma nära, även om det inte är den personens intentioner. Jag vet att de flesta killar inte är svin, det är inte vad jag försöker säga - inte alls.
Jag antar att vad jag försöker säga är detta: Jag går inte ut och dansar på klubb för någon annans skull än min egen. Jag gör det inte för att vara någon jäkla underhållning för killarna som råkar befinna sig där och då. Att jag rör på höfterna i takt till musiken är inte på något sätt en inbjudan till någon - vi är ju på ett dansgolv för fasen. Jag säger det igen: jag gör väll vad fan vad jag vill med min egen kropp, och inget av det ger någon annan rätten att ta sig några som helst friheter när det kommer till mig om jag inte tydligt visar att det är vad jag vill. Och att jag dansar, eller råkar få ögonkontakt med någon i en halv sekund, eller att jag är lättklädd - tro mig, inget av det är någon förbaskad inbjudan. Sen förstår jag att missförstånd förekommer, men hörni, ansvaret ligger faktiskt inte bara på mig att säga nej när det blir fel, att armbåga folk när det behövs - det ligger på er att vara uppmärksamma och respektfulla så att jag slipper göra det också.
Det var allt för mig ikväll,
Kram
Kimberly
