lördag 3 september 2011

Lonley... (2)

hej allihoppa.
Förlåt att jag inte skrivit på länge. Har hafft annat att göra :) <3
JAg tänkte att ni kanske skulle vilja ha fortsättnigen på lonley. Så japp här kommer det.

________________________

fortsättnig kapitel 1 (det andra var början på kapitel ett, men glömde skriva det)


Jag låg och sov i mitt rum. Men plötsligt vaknade jag av panikslagna och rädda röster som kom från undervåningen. Jag började genast undra vad som står på. Sakta sätter jag mig upp och tänder lampan. Jag kliver ur sängen och i bara nattlinet smyger jag ut i korridoren. 
  Ljudet kommer nerifrån undervåningen så jag började gå mot trappan men stannade tvärt vid ljudet av en okänd mansröst. 
  ”Jag har hört nog!” ryter den hotfullt. ”Ni bröt mot vårt avtal och nu måste ni betala.” kalla kårar löpte längs min rygg när jag hörde rösten.
  ”Nej, snälla ge oss en till chans.” vädjade mammas röst desperat.
  ”Nej!” avbröt den hotfulla rösten. ”Ni har fått nog med chanser, nu är det dags att betala för det ni...”
  ”Nej snälla, vi gör vad som helst!” avbryter pappa desperat. 
  ”Avtalet var tydligt, och ni har brutit mot det. Nu får ni ta ert straff!” 
  Nu började jag bli rädd på riktigt vad var det som höll på att hända?
  ”Snälla...” började mamma desperat igen.
  ”Jag vill inte höra mer av ert vädjande!” avbröt den hotfulle rösten tvärt. 
  Jag hörde en dörr öppnas och något senare min fyra år äldre systers röst.
  ”Mamma, vad är det som pågår?” jag hörde på en gång hur rädd min syster var.
  ”Inget gumman, gå tillbaks och lägg dig.” jag hörde rädsla i min mammas röst också även om hon försökte dölja det.
  Jag smyger framåt lite och sneglade genom springorna i trappräcket. Jag såg mina föräldrar stå inte långt från trappan, fortfarande i klädda sovkläder. men det som fångade min blick var den svartklädde mannen som stod vid ytterdörren. Jag behövde bara kasta en blick på honom för att konstatera att han var lika skräckinjagande som hans röst. 
  Nästa sak jag registrerade var att min syster stod farligt nära den hotfulla manen, jag blev genast rädd för hennes skull. Min syster, Emily tvekade en stund och tittade på mamma och pappa, hennes blick vändes sedan mot mannen i svart.
  Mannen studerade henne ingående sedan log han.
  ”Nej, vänta.” han stoppade in handen innanför den långa rocken och tog fram en pistol. Han riktade den målmedvetet mot mina föräldrar. ”Du stannar, annars kan det gå riktigt illa för dina kära föräldrar här.” han fortsatte att rikta pistolen mot våra föräldrar, sedan log han sådär igen.
  ”Kom hit, käre du.” hans tonfall var så hotfullt att ännu en kal kår löpte längs min rygg. 
  Emily svalde och tog sedan ett tvekande steg framåt. Sedan ännu ett.
  ”Nej!” det var mamma som skrek. ”Låt henne vara, vi gör vag som helst. Jag lovar vad som helst.!”
   ”Ni ska betala ert straff, och er betalning är lilla fröken här.” han nickade mot Emily. ”Och du” han riktade sig nu till Emily men hade inte rört pistolen en millimeter. ”kommer hit nu.” Jag såg hur Emily ryggade tillbaka lite för den hotfulla rösten. Sedan tog hon sakta ett steg framåt. Snart följt av ett annat. När hon var på bara ett stegs avstånd från mannen stannade hon tveksamt. Mannen sträckte ut handen och drog henne intill sig och tryckte pistolen mot hennes huvud.
  Mamma såg ut att bli torterad. Hennes blick var så plågad, så rädd och så sorgsen. Pappas uttryck var likadant. 
  ”Snälla” vädjade pappa. ”Vi gör vad som helst. Ta mig i stället. Snälla, snälla!” vädjade pappa desperat med smärta i rösten. Mannen log.
  ”Tyvärr finns det inget att göra. Avtalet var mycket, mycket tydligt och ni bröt mot det. Reglerna är klara. För att ni bröt mot dem får ni betala. Det vet ni mycket väl. Och det här är vad ni får ta och betala.” han gjorde en gest med pistolen och tryckte den sedan hårdare mot Emily och hon kved till. Det fick mamma att explodera. Hon släppte alla tankar på att kunna prata sig ur situationen. Hon kastade sig fram och försökte få tag i mannen, vilket resulterade i ett skott...

____________________________

hoppas ni gillade det förresten så är det kopigeringsförbud på allt jag skrivit själv så (C)  (kan inte göra det riktiga tecknet efter som det här är en laptop jag skriver ifrån och då vet jag inte hur man gör, men det betyder i alla fall copyright) 

komentera gärna <3

Kram :)

4 kommentarer:

  1. Jättesupermegabra och spännande och bara helt klart bäst!! asså jag kan inte skriva här hur bra du är men du är bara bäst! asså jag fattar inte hur du kan få det att bli så spännande liksom? men när man läser vill man liksom bara läsa vidare precis som en bok ska vara! kram <333

    SvaraRadera
  2. Naww Gud så snäll du är. TAck, tack tack. Jag blir så himla glad när du säger så. Tack, och tack igen. Det värmer mitt lilla hjärta <3 <3 <3 <3 <3 :) :D

    SvaraRadera