Ledare??

Tja, det var ett tag sedan.
    Shit vad dålig jag har varit på att blogga den senaste veckan. Det har bara varit så mycket att göra så det har känts som om det inte funnits tid. Bieffekt från skolan. Eller så är jag bara lat. Men jag bloggar ju nu i alla fall (tummen upp för det).
   
Hela helgen nu (i princip) har jag varit på ett upptaktningsläger för nya ledare. Ni vet kanske att jag konfirmerade mig i somras? Nu ska jag bli ledare! Ja, eller åtminstone pröva på det och sen får vi se vart det leder. Lägret var i alla fall kul. Vi gjorde inte direkt jätte mycket, men det var kul att se folk från konfan igen och även några nya ansikten.
    Ärligt talat är jag lite nervös för hela ledargrejen. Jag är inte den som tar mest plats, det har jag aldrig varit. Inte ens i mina kompisgäng, även om jag tar betydligt större plats där än annars. På det kan vi ju lägga till att jag är ganska tillbaka dragen och blyg...Japp, säkert den perfekta ledaren. Nejmen jag tror att kanske finns det några sider av mig som passar bra in i ledarrollen också. Jag kan vara engagerad och heja på folk (ibland åtminstone...eller okej, inte jätte ofta kanske...). Jag kan vara ansvarstagande och trevlig...ååh...ja det var typ det. Den perfekta ledaren som sagt.
    Jaja får ta det som det kommer.

Och till alla er där ute som ska konfirmera er (eller inte) ni borde verkligen, verkligen pröva på. För det är inte alls som man tror att det ska bli (eller om ni tror att det kommer vara överraskande, skitkul, lärorikt och ett minne för livet så kommer ni kanske ganska nära). Nej men seriöst. Det är inte bara massa babbel om Gud. Det är en möjlighet att skaffa nya vänner, skratta massor, lära sig om livet, ha kul och få komma in i en väldigt välkommnande gemenskap.
    Å om inte annat så finns det ju en chans att ni får mig som ledare, eller hur. Är det inte värt det bara därför??

Haha ha det så bra hurrni så hoppas jag vi hörs snart
Kram
Kimberly

Jag är ju jag

Har ni ibland svårt att veta vilka ni är? Vilka det är meningen att ni ska vara, eller vilka ni vill vara?
    Det är svårt det där, att till och med känna sig själv. Ibland kan det nästan vara enklare att känna andra. För hur ska vi tolka allt som maler på i våra huvuden? Hur ska vi tolka allt vi gör och allt vi tycker?
    Är det vad jag säger som gör mig till den jag är, eller är det vad jag vill säga? För ibland är det olika saker.
    Sorgligt nog tror jag inte vi kan vet allt om oss själva. Eller kan vi det? Jag menar, jag vet inte vad jag skulle göra om jag typ blev rånad, eller om jag hittade någon medvetslös på marken, eller...ja ni fattar. Jag vet inte hur jag kommer agera i alla situationer. Jag vet inte vad jag kommer tycka eller tänka. Visst jag kan kanske bestämma mig för vad jag borde göra redan nu. Jag kan komma fram till vad jag tycker är rätt. Men innebär det att jag verkligen har styrkan nog att genomföra det när det väll händer? Är jag stark nog när jag väll måste agera?
    Ärligt så vet jag inte. Och jag tror inte jag kan vara helt säker förens det händer heller.
    Okej, nu kom vi kanske lite bort från ämnet, och vet inte riktigt vad jag ville säga med det där.
   
Men i alla fall. Jag tror att även om vi kanske inte alltid är helt säkra på oss själva. På vilka vi är eller vad vi vill, så tror jag också att vi inte måste vara det. Jag är ju jag, och du är du. Eller hur. Vi måste kanske inte göra någon inre resa för att hitta oss själva, för vi är ju redan här.
    Vi behöver inte veta allt. Vi behöver inte vara säkra. Jag tror att många av svaren kommer vi hitta på vägen när det är dags. Så länge får vi tar det vi har.
    Och innerst inne, tror jag att vi vet vilka vi är ändå. Jag tror ni vet. Inte fullt ut kanske, men ändå. Och så har vi ju förmågan att bestämma eller hur? När det gäller oss själva så finns det ingen annan som kan styra vad du tänker eller vad du vill, eller vad du gör (okej, kanske finns det några få undantag men...). Du har alltid valet att välja. Ingen kan göra dina val åt dig.
    Och så länge vi följer det som är rätt och fel. Så länge vi följer våra hjärtan och vad vi bara känner för, innerst inne, så tror jag vi kommer hamna på rätt väg. Då tror jag att vi kommer bli de personerna som bor längst inne i oss. Och då tror jag att vi kan vara stolta över oss själva.

Japp, okej det där var lite random tankar som jag började fundera på. Så nu vet ni hur jag ser det haha.
Ska sova nu

Ha det bra!
Kram
Kimberly

Vänskap

Nu har jag gjort det igen och det har skitit sig med uppdateringen. Vet liksom bara inte riktigt vad jag ska skriva. Haha sämst ursäkt.
    Nej men okej. Känner ni för att höra om min helg? Förmodligen inte men det gick till så i alla fall att jag åkte in till stan med en kompis och såg på "The mortal instruments; City of bones" asbra film! Alla borde verkligen se den! Den var nästan bättre än boken, och när filmer är så bra, då är den bra!
    Aja, sen så åkte vi hem till min kompis (Anneli) och pratade i timmar och spelade hög musik. Väldigt nice kväll.
    Idag har jag studiedag (=ingen skola) och sitter i min säng - fortfarande i pyamas - och undrar vad jag ska ta mig till med mitt liv.

Har ni tänkt på hur stort vänskap egentligen är. Hur mycket det innefattar och hur mycket det betyder för oss. Hur mycket tid vi lägger ner på det. Vilka problem och vilken lycka det kan skapa? Hur det kan stympa en och det kan utveckla en?
    Vänskap är en sorts kärlek och som all kärlek är den vacker och smärtsam, underbar och svår.

Kram
Kimberly

Ensam på en fredagkväll

Då var det fredagkväll (Yey!) och jag ligger ensam i min säng och tittar på One tree hill (som en annan loser) medan resten av huset sover, och alla andra är iväg och gör något kul. Ja...inte lika yey längre...
    Åååhh vad deprimerande det låter. Jag är så ensam och sorglig.
    Okej, nej det är inte tid att tycka synd om sig själv. Det är fredag!  Och sen har jag en hel lång helg och studiedag på måndag. Det blir bra. Massor av tid till att sova och äta. Och så har jag ju den hör bloggen :D
    Haha okej, nej jag ska faktiskt ha lite kul. Jag ska träffa en kompis på lördag och kanske gå på bio och sådär, och sen får vi se hur det blir med resten av helgen. Je vais rencontrer mon amie le weekend. (= Jag ska träffa min vän/kompis i helgen) Ha! Där satt den. Känner att det kanske går lite uppåt med franskan.
    För er som inte vet så läser jag franska och har gjort det sen sexan. Tyvärr så suger jag in så in i helsike på det så...ja det är hemskt. Har förmodligen stavat fel på det där uppe eller något. Jaja, något har jag ju lärt mig under de här 3 (snart fyra) åren. Tur det.

Nu ska jag fortsätta att titta på one tree hill och tycka lite synd om mig själv eftersom ingen förmodligen läser det här inlägget nu eftersom de är iväg och gör något kul. Jag är så ensam.
    Jaja ibland kan det ju vara skönt att vara ensam.

Åå det är bara en till grej jag måste berätta. I dag kom det en teatergrupp till skolan och gjorde en föreställning som hette "Å andra sidan..." och det var så sjukt bra. Om ni två som spelade den råkar läsa det här, så var ni skitbra och pjäsen eller vad man ska kalla det var grym. Och de här små armanden man fick äger. (pssst, bara bytt sida en gång i dag. Suck on that...Vänta nu kanske jag måste byta igen? Aja då blir det bara två gånger...) <---- (något som kan liknas vid intärnskämt till alla klasskamrater och vänner som nu råkar läsa det här eftersom de - give me five - är lika ensama och sorliga som jag)

Godnatt. Av någon anledning blev jag plötsligt skittrött.

Dröm sött alla
Kram
Kimberly

ja...

Okej, jag har inget att skriva så det blir inget direkt inlägg idag. Dessutom är jag så trött! Varför är jag trött hela tiden? Suck.
    Ha det bra alla och vänta bara, min energi är snart tillbaka och då kommer jag skriva något riktigt smart! Tror jag...

Aja, god natt
Kram
Kimberly

Sömn

Just nu känns det som om sängen är min enda vän. Den är så mjuk och myssig och så välkomnande. Ååhh... Ska gå och lägga mig snart i min mjuka, varma, gossiga säng, med varmt och fluffigt täcke och en mjuk och sval kudde... jag ska bara sjunka ner bland lakana och låta alla problem försvinna...om det nu är möjligt. Suck.

Förlåt förresten för att jag inte bloggat på så länge. Jag har bara varit sjuk, haft mycket att göra, läxor, saker att ta ikapp (eftersom jag var sjuk) och så har jag bara varit så trött.
    Sömn är underskattat. Eller åtminstone från mitt håll. Jag underskattar det hela tiden. Saker som att skriva det här bloginlägget, eller titta några minuter till på One Tree Hill, eller öva några extra glosor, kommer alltid ivägen och sen försvinner alltid tiden iväg när jag gör mig klar för natten och plötsligt är det jätte sent och jag vet att jag redan borde ligga till sängs, men när jag väll kommer i säng, så är jag inte trött och ligget typ och läser i en halvtimme istället. Sen är klockan typ kvart över 11 och jag inser att om 6 och en halv timme så ska jag upp igen.
    Sen går 6 och en halv timme och jag vaknar av väckarklockan, kan knappt hålla ögonen öppna, är beredd att göra i princip vad som helst för bara 10 minuter till i sängen, och förbannar mig själv för att jag inte kom isäng i tid i går.
    Nästa kväll börjar allt om igen.
    Fan jag borde verkligen bli bättre.

Helt random nu bara för att jag kände för att berätta lite mer om mig själv för världen ska ni här få 5 fakta om mig - relaterat till...ja det jag skrivit och sömn typ.

1. Jag läser ALLTID på kvällen när jag går och lägger mig (typ i sängen alltså). Om det inte är väldigt extrema fall, typ att jag sover redan innan jag lagt huvudet på kudden (vilket jag vet händer många men typ aldrig, aldrig, mig - utom extrema fall) eller om klockan är typ 12 och det är skoldag. Fast då läser jag i ochförsig ibland ändå tror jag...aja ni fattar
   
2. Det tar väldigt lång tid för mig att göra mig klar för natten typ. Eller ni vet borsta tänderna och så. För mig tar det typ en halvtimme eller mer. Jag skyller på att det är för att jag har så mycket att göra (tvätta bort sminket, tvätta ansiktet, använda toner, smörja in ansiktet, borsta tänderna, borsta håret, gå på toa, göra lite annat random som faller mig in) men sanningen är nog att jag bara är långsam...tyvärr.
   
3. Ibland när jag fått riktigt lite sömn, eller när jag är vaken sent på kvällen kommer jag i ett tillstånd som jag kallar övertrötthet. Det går egentligen ut på att jag typ är speedad, har roligt åt allt, är ganska jobbig, och skrattar. Jag skojar inte det mesta är kul då. Och så är jag allmänt weird. Ni ska veta att det är inte särskilt jobbigt att vara i det stadiet (utom möjligen för folk med mig, men tror de kan tycka det är underhållande också) Det jobbiga är stadiet liksom innan... (pssst: Här nedanför är det stadiet...)
   
4. När jag inte fått tillräckligt med sömn...ja om det är riktigt illa så somnar jag på bussen eller under lektionerna. Man tror att somna på lektionerna bara är en myt - jag trodde det. Men tror ni fortfarande det så har ni inte provat att vara jag. Halvt igenom 8:an började alla de där endast 6 timmar per natt att komma i kapp mig, och plötsligt var det både svårt att hålla ögonen öppna under bussresan och franskalektionerna. Jaja, det har inte kommit i 9:an än. Men jag ska bli bättre på att sova.
   
5. Jag lovar alltid att jag ska gå och lägga mig tidigare. Typ varje morgon. Men det brukar inte funka sådär särskilt bra... Jag har blivit bättre...men jag har också blivit sämre.

Kram

Kimberly

Böcker blir film

Som ni vet så är jag en riktig bokälskare, och här är då några böcker som blir film 2014 som jag verkligen ser fram emot att se:

Divergent: Boken blev väldigt stor när den kom, och den var definitivt en spännande och bra bok, även om jag fortfarande är lite tveksam över slutet. När jag fick höra att boken skulle bli film blev jag väldigt överraskad. Jag vet egentligen inte varför, Divergent är nog en bok som skulle göra sig väldigt bra som film. Efter att sedan ha sett trailern är jag nästan säker på att Divergent kommer att bli bra film också. Trailern är genomtänkt, rak och väldigt beskrivande på ett bra sätt. Den är inte för rörig utan man förstår liksom (haha eller åtminstone jag som faktiskt läst boken, men jag kan tänka mig att man förstår) samtidigt som den är väldigt spännande.
    Ska jag vara ärlig så var jag från början väldigt tveksam om Shailene Woodley verkligen skulle göra en bra Tris, men nu när jag har sett trailern så är jag inte alls osäker längre. Jag tycker istället hon passar väldigt bra som rollen. Ser definitivt fram emot att se den här på vita duken.

Vampire Academy: Jag älskar hela den här serien och var astaggad så fort jag hörde att den skulle bli film. Som jag hade längrat efter det...men nu när trailern väl kommer upp tycker jag att det hela är en stor besvikelse. Jag har hört att trailern inger lite 'Mean Girl' känsla vilket jag kan hålla med om, och vilket inte är så konstigt eftersom regissören har resiserat just Mean Girl. Visst, man skulle kunna lägga in lite komedi i den här filmen, det skulle kunna funka, men inte Mean Girl. Den här filmen ska vara spännande, fartfylld, blodig, men liksom ha stil. Det ska vara liksom kämpaglöd på liv eller död. Vilket jag inte tycker trailer ger intryck av särskilt bra. Och på samma gång är det en kärlekshistoria, främst mellan Rose och Dimitri, och Dimitri fick man knappt en skymt av i Trailern. 

    Antlingen är trailern bara dåligt gjord eller så är hoppet ganska mycket ute för den här filmen. För trailern ger inte alls rätt intryck (tro mig, jag har läst om alla böckerna typ tre gånger. Jag vet vad jag snackar om haha)

    Men det jag störde mig på mest var faktiskt hur Lucy Fry spelar rollen som Lissa. I boken framställs Lissa som den lite tillbakadragna tjejen som inte skulle säga ett ont ord om någon, men som samtidigt har en inre styrka och elegans över sig. Hon är en ödmjuk ledare. Men är det vad vi får se i trailern? Nej. Dock är jag väldigt nöjd med Zoey Deutch, jag tycker hon verkar fixa rollen som kaxiga Rose bra

The Book Thief: Jag visste faktiskt inte att den här skulle bli film förens alldeles nyligen. Jag har inte läst den här boken. Jag har köpt den och den står i min bokhylla, men jag har liksom bara aldrig haft tid. Emellertid så har jag hört väldigt bra saker om den så jag är liksom sugen på att läsa den, det har bara liksom aldrig blivit av. Efter att nu ha sett trailern i alla fall, så är jag mycket mer sugen på att läsa den och jag tror att det kan bli en riktigt bra film av det hela också

Så nu vet ni vad jag tycker. Hur e det med er, ser ni emot premiären av de här filmerna i början av nästa år?

Kram

Kimberly

Spelar det roll?

Jag vill göra en skillnad. Jag vill att det jag skriver når ut. Att någon läser och att de bryr sig. Att det jag gör och delar med mig av faktiskt spelar roll. Jag vet inte om det gör det men jag hoppas verkligen det.
    Vet inte, var väll bara det jag tänkte säga. Jag är en författare och jag vill som de flesta författare - i likhet med de flesta konstnärer och kanske egentligen alla människor - nå ut med det jag gör, med det jag skriver. Och jag vill att för bara någon där ute, en endaste person, så spelar det jag gör roll. Det betyder något. Mina ord är värda något.  Det är allt jag hoppas på.
    Jäkligt sorgligt nu om det inte är någon det spelar roll för. Aja, kanske får jag aldrig veta.
    Det var som Sarah Dessen (tror åtminstone det var hon) sa (eller skrev) att det finns allt för många frågor i livet för att vi ska hinna få svar på dem alla. Ibland...får vi kanske nöja oss med att vi helt enkelt inte kan veta allt.

Kram
Kimberly

Kryar på mig

I'm back at my feet! Eller delvis i alla fall :) Jag var inte i skolan idag, men jag mår mycket bättre. I och för sig känner jag mig fortfarande väldigt hängig, mitt huvud känns konstigt och jag har lagt till mig med någon skum hosta. Och då ska vi inte prata om hur jag snorar. Men febern är åtminstone borta :) Man får se det från den positiva sidan.
    Så mitt liv flyter på medan jag ligger här i min säng, tittar på One Tree Hill och grämer mig över all skola jag missar. Men nu är det ju fredag och jag har en helt helg på mig att bli frisk också (+ en hel del tid att ta igen det skolarbete jag missat *suck*) så att jag kan vara igång som vanligt på måndag igen. Åå känner att det här var en dålig vecka att bli sjuk på, men det kunde nog varit värre.

Okej, nu ska jag sluta snacka om hur sjuk jag är, eller hur sjuk jag varit för det måste vara ganska tråkigt att läsa om och ganska äckligt. Kanske kan det förklara varför mina sidvyer har sjunkit på senaste tiden. Förmodligen är det inte sådär super populärt att läsa om hur sjuk jag känner mig.

Det som dock är bra med att vara sjuk (vet att jag sa att jag skulle sluta, men det här är något riktigt gulligt) är alla 'krya på dig' som man får när folk upptäcker att man inte är i skolan eller när man berättar att man mår dåligt . Och vad som är ännu bättre är när folk säger att de saknar en, eller att det är synd att man inte är i skolan och sådär. Det känns verkligen skönt att veta att man är saknad. Att ens närvaro betyder något, och att det liksom gör skillnad om man inte är där.
    Tack alla ni som har sagt något sådant till mig <3 Tack för alla 'Krya på dig' och tack för att ni bryr er. Det gör så stor skillnad ska ni veta.

Kram
Kimberly

Ja, det suger fortfarande att vara sjuk

Japp då har man spenderat den här dagen i sängen. Först när jag vaknade i morse så tänkte jag att, ja, jag kanske blivit mycket bättre under natten, just nu känns det ju inte så dåligt...Sen ställde jag mig upp för att gå på toa och man kan ju säga att den synen ändrades. 

    Asså så länge jag ligger ner känns det ändå okej. Jag snorar, svettas och mitt huvud är lite konstigt, men det känns ändå okej. Det är när man reser sig upp och börjar göra saker som man verkligen känner av hur sjuk man är. När man går känns det som om världen snurrar fast den inte gör det. Haha det låter jätte skumt men det är lite så det är. Och varje steg liksom ekar i huvudet som om steget fortplantar sig från foten upp till huvudet. Aja assvårt att förklara men skulle kunna göra det lite enklare genom att säga feber. Är hyfsat säker på att jag har det. Hade det i går kväll och som jag har känt mig idag så är jag ganska säker på att jag fortfarande har det. 

    Det positiva är i alla fall att jag mår lite bättre än igår (på kvällen alltså, för på morgonen mådde jag ju bra, och det kan jag ju inte direkt säga att jag gör nu). 

    Blir nog ingen skola imorgon heller. 

    Något bland det värsta med att vara sjuk - förutom att man mår så förbannat dåligt och missar allt det roliga - är att man hamnar efter. Först och främst i skolan. Det var inte som när man var liten, utan nu går de igenom nya saker varje lektion och man känner liksom att man inte har råd att vara borta, för då fattar man ingenting när man kommer tillbaka, och så blir man stressad över det o.s.v. Jobbigt. Sen är det den sociala biten, att alla vänner och det, de träffas utan dig och hinner snacka om allt möjligt som du själv missar och sedan inte har någon aning om :/

    Som sagt, jobbigt att vara sjuk.

Ska sova nu

God natt

Kram

Kimberly

Fuck sjukdommar

Just nu ligger jag typ utslagen i min säng och önskar att tiden kunde gå fortare så jag slapp må så här jävla dåligt. Den här dagen tog en riktig vändning och det dröjde inte några dagar tills jag låg i min säng med feber. Det tog några timmar. Åtminstone tror jag att jag har feber, men orkar inte hämta termometern och kolla. Sängen och mina mjuka kuddar är det ända som åtminstone ger lite lindring.
    Fan att vara sjuk alltså! Man glömmer hur jävla jobbigt det är. Först när man ligger där och kallsvettas i sin säng så tänker man att "Snälla, snälla, snälla, bara jag får bli frisk, jag gör - i princip - vad som helst. Det spelar ingen roll vilken pina skolan är låt mig bara bli bättre"men sedan blir man bättre och då tänker man istället "En förkylning det är väll inte så farligt. Man får åtminstone slippa skolan..." Yeah right.
    Och sen när man är sjuk, folk fattar inte hur jävla piss man mår. Det räcker inte med att säga att man har ont i halsen nej för då tror ju folk att "jaha hon hade ont i halsen, whatever" men så går ju jag där och känner det som om varje gång jag sväljer så sväljer jag syra och som om jag har en stor jävla slemklump i halsen som bara inte försvinner och det känns som om den nästan håller på att kväva mig. Och det är ändå inte det värsta. Men skulle man säga det så tror ju folk att man överdriver.
    Ååhh jag orkar inte med att vara sjuk. Och nu orkar jag inte blogga mer heller :(

Kram
Kimberly

Ont i Halsen = inte bra. Inte bra

Det är jobbigt att bli sjukt. Eller åtminstone för mig. Dessutom lyckas jag alltid glömma bort hur jobbigt det är tills jag blir sjuk igen. Ååhh fy. Halsen gör ont och det känns som om den är alldeles svullen. Och om halsen är dålig...då kommer det bli värre. Så är det nästan alltid för mig. Halsen är liksom varningstecknet. Åhh fan. Lovar att inom några dagar kommer jag ligga hemma i sängen med feber. Ser inte fram emot det...

Igår var det hemstudiedag, vilket innebär att vi får vara hemma men har fått en hög med extra läxor att göra. Så ja, det är ungefär som skola bara att man får sovmorgon.
    Asså jag gillar inte oklara uppgifter som man får sitta med i en evighet bara för att de är så diffusa. Lyssna på det alla lärare, ge tydliga läxor så eleverna vet vad de ska göra annars kommer det gå åt helvete.

Ja, det var typ det jag hade att säga. Känns lite som om jag har bommul i huvudet. Förmodligen för att jag börjar bli sjuk. Men jag vill inte bli sjuk nu, jag blir hellre sjuk nästa vecka så jag slipper skolans idrotts event. Inget illa ment, men det är lite uttjatat och jag orkar inte ett år till. Jag suger ändå på friidrott...

Shit nu har min fot somnar också! Det känns så himla äckligt! Åååhh fy!

Aja ska gå nu och med hjälp av näsdukar och halstabletter ta mig igenom den här skoldagen.
Kram
Kimberly

Jag är jag

Jag är jag. Och så är det bara. Folk kan se mig precis som de vill. Det kommer inte ändra vem jag är, för det är bara jag som kan bestämma. Inte någon annan. Och som jag ser mig själv, det är den verkliga jag. Sen vad andra ser, det kan inte jag bestämma, det får de avgöra själva. Så enkelt är det. Jag bestämmer över vem jag vill vara och hur jag är, vad jag gör och hur jag beter mig, hur jag klär mig o.s.v men jag kan inte bestämma vad andra kommer tycka om det eller vad de kommer tycka om mig. Det är upp till dem.
    Om jag inte skulle bete mig som mig själv, som vad jag känner mig bekväm med eller vad som känns rätt, bara för att människor skulle gilla mig, skulle de verkligen gilla mig då? Inte troligt. De gillar bilden som jag ger mig själv, men om den bilden inte är mitt verkliga jag utan något jag byggt upp, bara för att bli omtyckt, något som täcker över mitt verkliga jag, då är det ju inte mig de lär känna. Då är det ju inte mig de tycker om. De tycker om den falska bilden av mig, men det är inte samma sak. Det är inte äkta. Och jag tror inte man skulle må bra av det. Behöva hålla uppe den här falska bilden utan att verkligen kunna leva ut och vara som man vill.
    I alla fall. Jag är stolt över vem jag är. Jag vet inte varför jag skriver det, kände bara att jag behövde. Jag kanske inte är den som vill sticka ut mest eller är rädd för att stå i rampljuset och uttrycka mina åsikter inför stora folkgrupper. Kanske är jag rädd för att folk inte ska gilla mig. Kanske är det därför. Jag vet ärligt talat inte, det är bara alltid så jag har varit. Och jag är stolt över den delen av mig själv med. Visst det finns kanske fortfarande lite osäkerhet begravd i mig som kommer fram då och då. Och kanske går det för många inte ihop med att jag är stolt över mig själv. Men så är det. Och det vet jag eftersom jag är jag.
    Och de som inte gillar mig de kan dra åt fanders. För det mesta så gillar jag mig själv. Det kanske inte räcker fullt ut än, men jag har minna vänner och min familj som jag vet älskar mig för den jag är och tillsammans räcker det gott och väl.
    I och för sig skulle jag inte ha något emot några nya vänner...och ni som läst mina tidigare inlägg vet ju att det inte går direkt super för mig på den fronten. Men jag tror att om två personer tycker om att umgås och om de passar väldigt bra ihop så kommer de att finna en väg liksom och bli vänner. Eller det är åtminstone vad jag intalar mig själv för att må bättre när jag inte gör något för att bli vän med folk jag vill bli vän med för att jag är för blyg eller för konstig.

Ska sova nu.
God natt
Kram
Kimberly

Lyssna på andra

Blir så förbannad på folk som vägrar att lyssna på andra. Visst, om man diskuterar, tro absolut på er egen åsikt, men sluta inte lyssna på vad andra har att säga för det. Allvarligt, i sådana fall är det ingen mening att diskutera i huvud taget.
    Men oavsett, en diskussion eller vad det än är så ska man alltid ta sig tid att lyssna och ta till sig vad andra har att säga.
    Blir så sur när jag diskuterar med folk och det är som om de knappt hör en. Det är som att diskutera med en väg, bara att vägen är arogant och skrikande också. Gud, det är så frustrerande!
    Shit tänk om folk ser mig som en sån nu... Då blir ju det här lite pinsamt... Men jag försöker faktiskt att alltid lyssna på folk när vi diskuterar. Eller snarare, jag lyssnar alltid, men jag försöker att ta till mig vad de säger också. Grejen är bara det att innan någon konkret liksom bevisar mig fel, så tror jag ganska starkt på min åsikt och vill inte direkt ge mig. Haha hatar att ha fel i diskussioner.

Sorry förresten att jag inte bloggat på så länge, har haft fullt upp typ hela den här veckan. Men får försöka bli bättre :)
    Idag firade jag, Lovisa, Ida och Anna, i alla fall Linn och Sylvia (de fyller båda år den här helgen) och det var skitkul och asnice. Kul att träffa Linn igen som jag inte sett på ett tag. Vi hade en "överrasknings picknick"(hur stavas 'picknick') lite lame kanske, men hade en asgrym tid.

Kram
Kimberly

Diss och Hiss

Hej på er! Klockan är mycket och måste egentligen gå och lägga mig, så har ganska bråttom.
    Asså jag har varit så sjukt trött idag! Och jag vet inte varför!

I alla fall så hade jag tänkt börja hissa och dissa! Vad säger ni? Kan det vara intressant?

I alla fall så vill jag idag dissa: 

 Avbrutna naglar. (OBS det här är inte min bild, utan en jag hittade på google, men det är typ det här som har hänt mig på båda mina pekfingrar och det suger!) När man har fixat naglarna och de är långa och fina i samma längd och så går en jäkel av och man får vänta i typ månader innan alla är lika långa igen. Suck. Så jobbigt och störande.

Matteläxor. Egentligen har jag inte så mycket emot matte, och jag kan till och med tycka det är kul. Men just matteläxor är hemskt. Det tar så lång tid, och så får man sitta där helt själv och klura. Och ofta är de så invecklade också! Jag orkar seriöst inte. De tar bara massor av onödig tid. Blä

Och Hissa:

Något av det bästa som finns är verkligen komlimanger. Det är så gulligt och osjälviskt och man blir bara så glad! Tycker definitivt att det borde bli fler komplimanger i världen :D

Ombra naglar: Nå jävla snyggt och faktiskt skitenkelt att göra. Och det tar inte ens särskillt lång tid. Tycker nog att det är en av de bästa nagledesignerna man kan göra, och det går att variera så mycket också. Nej verkligen nice.

Kram

Kimberly

Sorry + Stelt??

Okej ska gå och sova nu (egentligen) men ville bara be lite om ursäkt för mitt patetiska känslosammanbrott i inlägget innan. Var lite stressad, arg och ledsen där.

Vet ni, vi har fått en ny matte/idrottslärare och han är även mentor för några elever i klassen - bland annat mig . och det första vi ska göra när vi får honom är typ att ha utvecklingssamtal. Kanske till och med innan vi ens har haft 1 lektion med honom. Fatta vad stelt. Dessutom så är det eleven så håller i utvecklingssamtalen från och med 7:an i min skola. Så det blir ju roligt. "Tja, jag heter Kimberly och är dåra din mentorselev och nu ska vi ha ett samtal där jag ska gå in på i detalj hur det går för mig i skolan och hur jag känner för saker och ting och vi har typ aldrig träfats förut. Nejmen det går nog bra, bara att blåtta min själ lite och sådär dåra. Ska vi börja?" Nej  usch vad stelt!
    Nejmen det går nog bra...Förhoppningsvis.

God natt och sov gott alla
Kram
Kimberly

Orkar inte!

Jag orkar inte.
    Hade just värsta fajten med min familj och jag orkar inte. Det tar så jävla mycket energi att vara arg och bli förbannad och bråka hela tiden och jag bara orkar inte längre. Allvarligt. Önskar nästan att jag kunde flytta hemifrån bara för att slippa allt grälande. Det suger musten ur en, man blir alldeles sur och deppad och JAG ORKAR INTE!!
    Fan alltså. Jag måste egentligen gå och göra min matteläxa, men vill inte vistas i köket, den dåliga stämningen liksom hänger i luften. Så jag gömmer mig på mitt rum.
    Alltså, ibland tror jag att min egen familj inte känner mig. Det känns som om de bara får se de dåliga sidorna, och det p.g.a att de lockar fram den.
    Gud vad hemskt egentligen. Att ens egen familj inte känner än fullt ut. Eller okej, större delen av min familj känner mig nog. Hoppas jag.

Asså fan nu kom jag in i västa deppsvakan och börjar nästan gråta. Tonårshormoner alltså. Fan varför ska alla bråka med varandra i min familj? Det är så jävla jobbigt? Kan folk bara ta och växa upp eller? Jag står inte ut!!

Så jävla sant! På fullaste allvar. Läs den här alla (speciellt om någon i min familj råkar läsa det här - vilket är minst troligt eftersom ingen typ bryr sig ett skit om mitt skrivande.)

Kram 

Kimberly

Mitt dop

Okej, jag la just upp ett inlägg där jag tjatade om att det var sent. Och nu sitter jag ändå här och skriver ett nytt. Ja, så kan det gå.
    Alltså jag kommer aldrig isäng i tid på kvällarna. Det blir alltid senare än jag tänkt mig. Att skriva det här inlägget hjälper iochförsig inte.
    I alla fall så har vi haft en uppgift på engelskan "Catch the moment" som handlar om att just fånga ett ögonblick. Det var så länge sedan jag publicerade en novell eller något här, så jag tänkte att jag kanske kunde publicera den här. Den kommer handla om mitt dop och Baptism är då dop och baptized är döpas / döpt (typ)

____________

My Baptism

by:Kimberly Stenlund

I’m now going to tell you about a very special moment in my life. When I got baptized.

We had all come together on the beach of Gotland for a special reason. Me and four others was going to get baptized....

I sat down on the round stones and breathed in the smell of seaweed. In front of me was the ocean and behind me my confirmation group. 

    The wind was playing in my hair and out on the sea, close the horizon, there was a sailing boat. I don’t know why, but I just could not take my eyes of it. 

    The whole day - actually the whole week and even before that - I had been nervous for this moment. Worrying about what would happen and so on. Maybe that´s silly of me, going around and worrying about one little moment. But the fact is, this wasn't just a little tiny moment in my life. This was a big one, something I would remember for a long time. Something that just happens to you once, and I just wanted it special.

    The priest was saying some words, talking about Jesus, and why we are getting baptized, but I wasn't listening so clearly. Now after, I have no idea what he was saying, but maybe that isn't so important.

    We sang a song and one of the leaders read a text. 

    For some reason I picked up one of the many stones around me. It was white and very smooth. The rest of the ceremony I were holding it in my hand. I guess I just wanted a memory from all of this. Something to hold on to. 

    Now I it just felt silly that I ever been nervous for this moment. Something just felt so right about all of it. It felt special. I felt special

    The priest asked us to step down in the water. Me and the rest who was going to get baptized raised up, and we all walked down to the water. We stepped down and created a circle. And one, and one, the priest was pouring water on our heads. Tree times. In the name of the father, the son, and the holy spirit. 

    We stepped out of the water and sat down on the beach again. We sang a song and read a prayer. 

And that was it. I was a Christian.

    I’t may not seams like something special, but for me it were a very big moment that I will carry with me in my life for a long time. 

    To me, it was 

©by: Kimberly Stenlund 2013

_____________

Kommentera gärna vad ni tycker, och jag vet att min engelska inte direkt är perfekt...men men

Ha det gott igelkott

Kram

Kimberly

psssst: Bjuder på två bilder från dopet också :) (Jag är hon i blått haha)

Ledare??

Min insperation har gått och dött. Eller åtminstone sprungit till skogs och gömt sig under en sten för här är den inte.
    Ååååhh vet inte vad jag ska skriva. Aahh
    Shit det börjar bli sent. Jag borde gå in och durcha nu.
    Känner att jag är lite ur gängorna gällandet bloggandet. Jag vill ha tillbaka tiden då jag skrev djupa och roliga inlägg. De flesta av dem skrevs sent på kvällen. Det kanske är det som är problemet. Hmm... Får pröva det.

(Här tog jag en paus och gick in och durchade)

Ni vet ju att jag har konfirmerat mig, och idag fick jag hem ett brev som frågade om jag ville bli ledare.
    Vill jag det?
    Asså jag tror att det skulle kunna vara roligt, så jag ska nog pröva i alla fall. I brevet stod det att man kunde se den första tiden som testperiod, och det är nog vad jag ska göra också. Ända grejen är att, jag är inte så säker på att jag skulle vara en bra ledare. En rolig och så. Dessutom är jag ganska blyg. Det kanske kan bli ett problem. Jag menar, jag tycker synd om de barnen som får ha mig som ledare om jag bara kommer vara alldeles tråkig och tillbakadragen.
    Men börjar man bli ledare kanske man liksom slutar vara det? Jag kanske blir mindre blyg, och roligheten smittar kanske av sig??

Aja, på tal om lägret så tänkte jag (nu typ 1 månad senare) dela med mig av lite härliga bilder
(Det är inte jag som är fotografen till bilderna, utan mina kompisar, Anna, Lovisa och Linn)

Konfirmationsfoto :D

Treenigheten...

fin bild <3

Roligt på rummet

Tråkigt på färgan

roligt på stranden

chillar...

Strand party!! Woop woop

Sång och gitarrspel vid raukarna

"Jag vill som en blomma stark, tränga tyst igenom, asfaltsvägens hårda mark, och slå ut i blom"

haha sööt

Utomhus, mitt i natten, mjukiskläder, chips och blixt på kamran = ingen bra fotokombination. 

I turistvagn i Visby!! Yey

Mitt/våra dop

Vi har roligt på rummet igen...

Kram 

Kimberly

Oförutsägbara inlägg

Känner att det går utför med bloggningen. Inte bra det här. Inte alls bra. Asså shit, så fort skolan är igång så bara swich så är all tid borta. Fattar inte hur det går till. Antar att det är för att skolan tar all energi och då orkar man inte göra det man borde göra (utom skolan) och då känns det som om man inte hinner med något... Jag som skulle gjort min Matteläxa och skrivit om skräcken på höghöjdsbanan (för att jag 1, vill komma ihåg, 2, det skulle vara en bra skrivarövning) men icke...
    Ibland undrar jag vad meningen med allt är. Med livet. Oss människor.
    Varför är vi här? Vad gör vi här? Vad är liksom meningen med det hela? Klurigt va. Tror jag skrivit om det tidigare men orkar inte gå in på någon diskussion nu.
     Vet ni mina inlägg är ganska oförutsägbara.. Som det här, är inte bara det ganska förutsägbart? Asså när ni börjar läsa, vet ni egentligen aldrig vad ni kommer få läsa i resten av inlägget. *Hint hint* haha nejmen så fortsätt läsa folk, ni vet aldrig vad för spännande saker som kan dyka upp.
    Tänk om ingen läser det här. Gud var sorgligt. Fy.
    Oj, nu var jag påväg att byta ämne igen. Jag gör det hela tiden. Där är vi tillbaka vid oförutsägbarheten.
    Mina inlägg är någ ganska röriga...

Ibland tror jag att folk tror - eller snarare tycker att - jag är ganska konstig. Ett faktum. Jag ritade en liten bild om hur jag tror att det går till när folk lär känna mig.

Inser att bilden är väldigt otydlig...

I alla fall går den typ ut på att folk måste ta sig uppför en backe (tror jag) innan de börjar gilla mig/blir kompisar med mig. Eller endel i alla fall. För i början verkar jag kanske som en rar tjej och sådär, men sen när de väl börjar umgås med mig verkar jag lite konstig och stel. Men sen, efter ett tag, så släpper det och då tror jag att jag verkar som en mer öppen och rolig person. 

Ja, eller det är vad jag tror.

Fan vad fail om alla tycker jag har helt fel och inte alls håller med. Aja. Sånt är livet. Haha älskar den sråfen (sånt är livet)

Kram

KImberly 

hmmmm...

Den här dagen har varit ganska meningslös. Jag skulle plugga, men det enda jag gjorde var typ att måla mina naglar. Gud, känner att jag inte gör något med mitt liv!

Aja, måste sova nu, det är sent och jag ska upp tidigt imorgon. Shit vad tiden går fort.

Godnatt

Kram

Kimberly