lördag 13 maj 2017

Någonting som gör mig lycklig

Vet ni vad jag älskar för tillfället? Solsken. Och vet ni vad jag älskar nästan ännu mer? Vad solskenet gör med folk. Alla blir så glada och optimistiska, och plötsligt ser man folk i kjol, shorts, solgalsögon och sandaler fastän det fortfarande bara är ca 13 grader varmt ute. För att alla passar på. Plötsligt kryllar det av människor utomhus, folk promenerar, tar en glass tillsammans, eller bara sitter på en bänk någonstans och njuter. Och alla verkar så glada. Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som om solskenet sprider en sådan glädje och jag älskar det.

Det är ändå något av det bästa med att leva i ett land med kyla större delen av året - när sommaren och värmen väl kommer, då jävlar. Alla är liksom så himla redo. Vi har längtat så mycket efter just solen så när den kommer, då kan lite solsken göra hela vår dag. Det känns som om vi tar tillvara på det så mycket som det bara går, och det är ganska fint ändå. Ja, större delen av året lever vi kanske i kyla, men fasen vad glada vi blir den delen när vi inte gör det.

Det är nästan så att den här vårsolen (om man nu fortfarande kan kalla det vår i mitten av maj? Borde ju börja dra sig mot sommar kan en tycka, men det är tamejfan inte sommarväder när det inte varit över 20 grader en endaste dag hittills) gör upp för alla månader av kyla, eller vad säger ni? Åtminstone känns det som det när man strosar fram på gatan i bländande solsken, med solglasögonen på, jackan av, doften av gräs och träd (och jag vetefan vad mer, men somrigt luktar det) i näsborrarna, och fågelkvitter i bakgrunden.

Kanske känner jag för att ta tillbaka det här i januari när man står och fryser i 17 minus med snö upp till knäna och väntar på bussen som är en halvtimme sen trotts att det enligt SLs hemsida bara är "några mindre förseningar". När man tappar känslan i fingrar och tår så fort man vistas utanför huset i lite mer än fem minuter och får ha 300 lager kläder på sig bara för att ta sig till skolan.

Men just nu? Just nu tänker jag bara passa på och njuta så mycket jag bara kan, och gå ut och ta till vara på de sista strålarna solsken.

Ha det gott allesammans!
Kram
Kimberly

måndag 8 maj 2017

Är tobaken värd det?

Visste ni att det mellan 2010 och 2012 dog 12 000 personer pågrund av tobak i Sverige. Med tanke på att det är 8736 timmar på ett år, innebär det att det dog mer än en person i timmen. Mer än en person i timmen. Bara i Sverige. Det är helt jäkla sjukt. Och då ska vi ändå komma ihåg att Sverige använder relativt lite tobak jämfört med många andra länder. I världen dör sex miljoner pågrund av tobak varje år. Delar vi det på timmar får vi nästan 687 personer i timmen.

Jag säger det igen: 687 personer i TIMMEN. Varje dag.

Alltså va? Hur jävla sjukt är inte det ändå. Och detta väljer folk, helt frivilligt? Ibland förstår jag mig verkligen inte på världen.

Sen menar jag, visst, fine, hade detta varit allt det fanns att klaga på gällande tobak, att det var skadligt för individen, då hade jag kanske kunnat lämnat det där. Folk får väl välja att göra vad fasen de vill när det gäller dem själva, även om de väljer något som långsamt tar död på dem. Även om jag personligen tycker det är ett korkat val, så vem är jag att säga vad som är rätt och fel. Din hälsa, ditt val. (Med det sagt: Kids, börja för fan aldrig använda tobak).

Men, nu är det ju långt ifrån så enkelt. Faktum är inte bara att tobak är dåligt för individen, det är dessutom extremt dåligt för miljön, bidrar till ökad fattigdom och svält, och tobaksindustrin använder sig av sjuka mängder barnarbete. Argumentet att använda tobak är något som bara skadar en själv, det håller inte längre. För det är inte bara du som tar konsekvenserna för tobaken du använder idag, de hamnar på många andra också.

"Argumentet att använda tobak är något som bara skadar en själv, det håller inte längre."

Om du som röker skulle få lungcancer vid 65 års ålder, ja då har du kanske ingen annan att skylla än dig själv. Du valde ju faktiskt att börja röka och du valde att fortsätta. Men, barnen (en halv miljon för att vara mer exakt) som jobbar på tobaksplantager för att deras föräldrar är skuldsatta och inte har råd med arbetskraft, och drabbads av nikotinförgiftning från plantorna, eller blir sjuka av det starka bekämpningsmedlen - de har inte sig själva att skylla. De hade inget val. Alla de bönder som luras skriva på komplicerade kontrakt de inte förstår som skuldbelägger dem och tvingar dem att leva kvar i fattigdom, de har inte heller sig själva att skylla.

Problemet ligger hos tobaksföretagen. De som tvingar sina anställda att använda sig av giftiga bekämpningsmedel, som rekryterar bönder genom moderna former av slaveri som skuldslaveri och kontraktsslaveri, som ser mellan fingrarna på barnarbete och som inte ser till att de som arbetar på plantagerna har tillräckligt med skydsutrustning för att inte bli sjuka. Tobaksföretagen som tjänar sjuka summor pengar på att utnyttja dem som redan har minst. Tobaksföretagen som kan fortsätta med det här för att konsumenterna, för att vi, fortsätter att köpa deras produkter.

"Tobaksföretagen som tjänar sjuka summor pengar på att utnyttja dem som redan har minst."

Jag har suttit och tänkt hela eftermiddagen, och jag kan för mitt liv inte komma på något som skulle kunna vara positivt med att använda sig av tobak, en enda sak som gör det nödvändigt eller viktigt för oss att prioritera i samhället idag. Inte en endaste (håller ni inte med får ni självklart upplysa mig om vad ni ser för positivt med det i kommentarerna, det är ju inte helt omöjligt att jag har fel). Åtminstone inte med tanke på hur förfärliga konsekvenserna är. För dig, för samhället, för världen. Så varför fortsätter folk?

Jag har inget emot folk som röker eller snusar eller på något annat sätt använder sig av tobak - jag känner att det är viktigt att få det sagt. Jag känner jättemånga hur fina personer som helst som konsumerar tobak. Det här handlar inte om att vara en bra eller dålig människa, det handlar om att göra ett val som påverkar dig själv, din omgivning och världen väldigt negativt. Jag kan respektera och älska personer trotts att de gör ett val jag själv inte alls tror på.

För i slutendan är det väll just det det handlar om. Att det är ett val. Att använda tobak är något man väljer. Och är det något du väljer, då måste du också veta vad det är du väljer, vad du stöttar. Är det något du kan stå för?

"För i slutendan är det väll just det det handlar om. Att det är ett val."

Sen ska inte jag inte få det att framstå som om jag sätter mig själv på någon pedestal. Bara för att jag inte röker eller snusar betyder inte det att jag aldrig köpt något som tillverkats av barnarbete utan mitt vetande, det är mycket möjligt. Det betyder inte att jag aldrig använt något som är dåligt för miljön eller skadligt för hälsan. Det har vi nog alla, vi är människor, ingen av oss är perfekt. Men, just tobak - jag vet inte varför det känns extra viktigt. Kanske för att det i min åsikt bara är så otroligt onödigt på alla sätt och vis. Det är så många världen över som behöver lida för att skapa en produkt som ändå bara leder till sjukdom och död. Som bidrar till fattigdom, miljöförstöring och barnarbete. Som är anledningen till att 687 personer dör i timmen.

Jag antar att vad vi alla kanske borde fråga oss är detta: Är tobaken värd det?

Avslutningsvis vill jag bara säga att all inspiration till det här inlägget kom från A Non Smoking Generation som var på vår skola förra veckan och höll i en föreläsning som heter Tobaksbarn. Ni kan läsa mer om A Non Smoking Generation och vad de gör HÄR, och läsa mer om Tobaksbarn HÄR. Det är också från dem större delen av informationen i det här inlägget kommer.

Ha det gott och gör kloka val allesammans!
Kram
Kimberly

torsdag 4 maj 2017

Sömnbrist delux

Jag har sovit tre och en halv timme i natt.

Tre och en halv timme.

Det är alldeles för lite. Nu på bussen hem somnade jag och sov så ordentligt att damen som satt innanför mig behövde väcka mig när hon skulle av. Det var ju lagom pinsamt.

Ska jag vara ärlig har jag nog aldrig sovit så lite under hela min gymnasietid, som jag gjort den senaste veckan. Jag har gått på tre skivor (alla på vardagar med skola dagen efter), haft mösspåtagning (woop woop), jobbat två pass och redovisat mitt nationella tal i svenskan (som jag skrev mitt i allt detta och blev klar med kvällen innan och sen fick sitta uppe och plugga in halva natten. Lagom stabilt sådär).  Jag menar, alltså what? Hur mycket har jag inte lyckats samla på mig på en och samma vecka?

Jag är egentligen ingen överdriven partymänniska - jag tittar tillbaka på den gångna veckan och skakar på huvudet åt mig själv. Varför tog jag mig an så mycket på en och samma gång, varför började jag inte plugga på allt det jag behövde plugga tidigare, varför prioriterade jag inte min sömn mer? Men, å andra sidan, har det varit en förbaskad rolig vecka också. En såndär vecka som det verkligen känns som om man kommer minnas. En såndär vecka som det känns som man kommer berätta för sina barnbarn om i framtiden: "När jag var ung, ja då partade vi som galningar, då var jag ute och dansade till två på natten tre dagar i rad, trotts att vi hade skola dagen efter..."

Jag kommer att vara en sådan förebild.

Nej men ärligt känner jag att man får göra sånt här ibland. Man får ta det som det kommer, man får stanna ute tills kväll har blivit natt, man får dansa tills fötterna värker och man får komma hem när man bara är några timmar från gryningen. Det är ju som sagt för det mesta ändå galet kul. Och är det någon gång man ska göra det, jamen då är det väll nu antar jag. Man får passa på medan man fortfarande är ung, som min farmor skulle säga (eller så är det jag som brukar säga så? Håller inte riktigt koll längre).

Apropå farmor, vet ni vad jag fick för klassens på vår skiva i onsdags?

Klassens Malou efter tio.

Fattar ni? För att jag är som en pensionär (åtminstone tror jag det är därför). Först var jag lite förvirrad, men ju mer jag tänkte på det, ju mer kände jag att det stämde in. Jag menar, är man 19 och stickar sina egna halsdukar, ja, då får man kanske lite skylla sig själv.

Nu ska jag gå och lägga mig, ha det gott!
Kram
Kimberly

* Det här inlägget skulle kommit upp igår kväll, men va så trött att jag glömde publicera det hehe. Men nu är det här!