Fantastiskt?

Hur mår alla underbara där ute? Jag hoppas verkligen det är bra med er i alla fall. Själv har jag asmycket plugg och en kväll av franska verb framför mig så det ska verkligen bli kul att ta tag i. Eller inte. Men livet kan inte alltid vara enkelt. Eller pluggfritt för den delen *suck*.

I mitt liv just nu - ja den här bloggen är väldigt egocentrisk. Jag är ledsen. Rubriken borde ha varnat er: Kimberlys, Men jag försöker slänga in lite annat kul ibland också. Men i alla fall, i mitt liv just nu händer det inte så mycket. Kanske för att jag lever ett ganska tråkigt liv. Men jag är nöjd endå (gud vad många meningar jag börjar med bindesord. Jag måste sluta med det här för gudsskull jag vill ju bli författare en dag och då kan jag ju inte hålla på och lalla runt såhär. Skärpning.) Mitt liv kanske inte är superspännande eller till bredden fyllt av spänning. Men det är bra (oups där hoppade men in igen i början av meningen. Jag kan inte undvika det. Jag älskar mina bindesord). Ibland kanske vi inte behöver fantastiskt utan bra.

Eller så är det tvärt om. Kanske behöver vi fantastiskt istället för bra. Kanske blir vi så låsta i bra att vi glömmer att leta efter det extraordinära i våra liv också. Kanske blir vi hemmatama (är det här ens ett ord?) och fega. Det finns ett citat från David Levithan som alltid får mig att tänka lite på det där. Hur vi fastnar i bra:

"Om det något jag har lärt mig så är det detta:

Vi vill alla att allt ska vara bra. Vi önskar oss egentligen inte att det ska vara fantastiskt eller underbart eller enastående. Vi nöjer oss utan vidare med bra, fört oftast räcker det med bra." 

- David Levithan, Jag, En 

Nu fick ni något att tänka på tills nästa gång, när det nu blir.
Ha det fantastiskt
Kram
Kimberly