Hej på er! Hoppas alla har en bra dag där ute. Om ni inte har det så: all kärlek till er! Om ni har det så: all kärlek till er också. Alla förtjänar lite kärlek!! <3
Min dag gick inte som tänkt. Jag skulle göra maaassor av saker. Jag gjorde nästan inget. Åh jag blir så besviken på mig själv! Ni vet när man har typ hela dagen planerad och sen bara...förstör man det genom att inte ta tag i allt man lovade sig själv att göra? Jo precis så var min dag. Idiotiskt.
Men okej, nu när jag hackat lite på mig själv ska jag pröva något nytt. Att vara glad för det jag faktiskt gjorde. Jag sökte två sommarjobb idag och skrev ett personligt brev plus att jag körde yoga (övade en ny pose!) och fortsatte att skriva på en skoluppgift. Det är lång ifrån allt jag borde ha gjort, men det är alltid något. Jag gjorde det mesta i alla fall (vem försöker jag lura - är knappt klar med hälften; Latmask! Och jag spenderade minst ett par *host: närmare tre-fyra* timmar med att kolla på Vampire diaries). Men imorgon är en ny dag. En ny chans och då ska jag fasen vara bättre!!
Så idag var något av ett misslyckande. Okej. Klockan är snart 23 så jag får bara leva med det och ta nya tag i morgon. Jag är fortfarande besviken - men ärligt, vad ska det leda till? Jag kommer inte må bättre eller få mer gjort om jag bara känner mig dåligt. Ain't the way to go. Så nu peppar vi inför imorgon!! Wohoo!! Ny dag - hela 24 timmar att förändra världen (eller åtminstone mina betyg)!! Nu kör vi! Imrogon!!
Okej. En bra dag börjar med bra sömn! Så jag ska bara kolla på ett till avsnitt av Vampire Diaries och sen ska jag gå och lägga mig! Jag svär! Jag lovar dock att internet kommer förstöra mitt liv en vacker dag. Eller åtminstone min sömn. Okej min sömn är redan förstörd - men ni fattar vad jag menar? Okej nu är jag bara oklar och jag skrivit okej alldeles för många gånger i det här inlägget så jag ska sluta nu. Okej? (Okej nu driver jag)
Ha det gott
Kram
Kimberly
torsdag 26 februari 2015
onsdag 25 februari 2015
Jävlar så små vi är...
... ärligt jag har svårt att fatta det här. Fatta hur ENORMT universum är och hur MINIMALA vi är. Otroligt. Tänk på allt oupptäckt som finns där ute, ännu bortom vår veteskap. Makalöst. En liten tankeställare såhär runt tolvslaget en onsdagskväll. Undra om vi någonsin kommer att få ett svar på vad som finns där ute, hur det går till och varför det finns där.
Ha en bra kväll
Kram
Kimberly
tisdag 24 februari 2015
Du lever. Här och nu.
Lev i nuet!!
Jag vet att det här är något jag tagit upp många gånger tidigare, men det känns så viktigt att poängtera. Så många är för upptagna av vad som kommer hända imorgon eller om några år eller whatever, för att uppskatta vad som finns här och nu. Går man runt med huvuden bland molnen, fokuserad på framtiden långt, långt där borta så glömmer man lite att leva här och nu.
Inte så att man inte behöver planera inför framtiden, för det behöver man, men man kan inte fokusera för mycket på den heller. Man kan inte bara oroa sig över vad som kan komma, eller vad som kanske kommer bli. Det är inte alltid det viktigaste. Det viktigaste kanske faktiskt är här och nu.
Ärligt - ingen av oss vet om vi har en morgondag. Om vi kommer att få se solen gå upp igen. Vi har faktiskt ingen aning, och därför kan vi inte bara tänka på framtiden, vi måste se till att njuta av livet nu. Du lever. Här och nu. Inte imorgon - idag. Ditt liv är inte i framtiden, det är just nu. I denna sekund. Så gör det bästa av det.
Men glöm inte att du kanske också lever tills du blir typ 100 och då skulle det ju vara jobbigt om du inte planerade något alls, men ni förstår vad jag menar? Framtiden är viktig, men kanske inte viktigast. Som Marie Lu en gång skrev: "You live in the moment, you die in the moment, you take it all one day at a time."
Ha det toppen alla underbara
Kram
Kimberly
Jag vet att det här är något jag tagit upp många gånger tidigare, men det känns så viktigt att poängtera. Så många är för upptagna av vad som kommer hända imorgon eller om några år eller whatever, för att uppskatta vad som finns här och nu. Går man runt med huvuden bland molnen, fokuserad på framtiden långt, långt där borta så glömmer man lite att leva här och nu.
Inte så att man inte behöver planera inför framtiden, för det behöver man, men man kan inte fokusera för mycket på den heller. Man kan inte bara oroa sig över vad som kan komma, eller vad som kanske kommer bli. Det är inte alltid det viktigaste. Det viktigaste kanske faktiskt är här och nu.
Ärligt - ingen av oss vet om vi har en morgondag. Om vi kommer att få se solen gå upp igen. Vi har faktiskt ingen aning, och därför kan vi inte bara tänka på framtiden, vi måste se till att njuta av livet nu. Du lever. Här och nu. Inte imorgon - idag. Ditt liv är inte i framtiden, det är just nu. I denna sekund. Så gör det bästa av det.
Men glöm inte att du kanske också lever tills du blir typ 100 och då skulle det ju vara jobbigt om du inte planerade något alls, men ni förstår vad jag menar? Framtiden är viktig, men kanske inte viktigast. Som Marie Lu en gång skrev: "You live in the moment, you die in the moment, you take it all one day at a time."
Ha det toppen alla underbara
Kram
Kimberly
lördag 21 februari 2015
50 Shades Of Grey?
Hej på er alla underbara människor! Det är lördag, igår fick jag lov och ikväll ska jag träffa lite kompisar! Livet är härligt. Plus att jag var och såg 50 shades igår - och måste säga att jag faktiskt tyckte det var en riktigt bra film. Nu vet jag många som avskyr den och verkligen inte tycker om den - bland annat för att det är ganska grov sex i filmen och för att de anser att den är sexistisk. Där håller jag dock inte med. Alla får självklart ha sina uppfattningar men jag tycker det är en annorlunda film som fokuserar på sådant andra filmer ofta utelämnar. Som visar oss en annan sida av kärlek och begäret som kan komma med det. Ja, det är mycket sex i filmen och eftersom det finns väldigt få filmer idag med så mycket och så grov sex så chockar det självklart många. Men ärligt - så farligt var det inte - det finns mycket, mycket, värre saker att hitta där ute. Och samtidigt var det inte sexet filmen handlade om. Det var faktiskt en ganska djup och på vissa sätt fin historia enligt mig om två personer som utvecklas som individer, enskilt men också med hjälp av varandra. Och alla ni som sett filmen eller läst boken (jag har inte läst den) - vet ju att huvudpersonen, Christian Grey, har varit med om något otroligt hemskt i sitt liv som har gjort honom till den han är idag och det ger oss också en annan vinkel på det hela. Jag tror att filmen i botten handlar om en man som har haft det väldigt jobbit i livet och därför lärt sig att inte älska, utan istället känner ett ständigt behov av kontroll. Därför är det nästan lite vackert att se hur han växer i filmen, hur han långsamt börjar släppa en aning på kontrollen samtidigt som han börjar öppna sig lite för kärleken.
Ha det och laters baby
Och vad jag tycker är så otroligt viktigt i den här filmen är att Anastasia verkligen framställs som en otroligt stark kvinna - vilket hon är. Jag skulle inte säga att hon blir sexuellt utnyttjad i filmen, hon gör inget hon inte själv väljer att göra. När de har sex är det för att båda väljer att göra det - för att båda vill, och därför skulle åtminstone inte jag kalla den här filmen för sexistisk. Christian Grey kanske har ett begär efter kontroll, men det viktiga är att Anastasia inte låter sig kontrolleras. Ja deras förhållande åker åt fanders i slutendan för att Christian är "Fifty shades of fucked up" (som vi får höra i filmen) men båda parter har en del i att de låtit de gå så långt och att de inte löste det på ett bättre sätt.
Okej, nu har ni hört min åsikt om den så otroligt omtalade filmen Fifty Shades Of Grey. Jag tyckte absolut inte den var dålig, men det var ju inte den bästa film jag sett heller. Dock jag tycker inte riktigt den förtjänar allt hat den fått och folk som inte har sett filmen borde inte uttala sig så starkt om den kan jag tycka. Men det här är mina åsikter och jag vill inte trampa på någons tår, så försök ta det i lite perspektiv.
Vad tyckte ni själva om filmen? <3
Ha det och laters baby
Kram
Kimberly
torsdag 19 februari 2015
First things first, I'm a realest
Bara för att det har varit en lite sned dag tycker jag att vi kan ta och njuta av lite sång
Asså det här är typ konst. All ära till den personen som gjort den här. Blir bara så glad.
Kram
Kimberly
Blir imorgon en bättre dag?
Idag är en dålig dag. Jag fick just nej på ett av sommarjobben jag sökt - som jag verkligen ville arbeta på, det har varit en jättelång dag och imorgon har jag en redovisning som jag knappt har förberett mig på och som kommer gå så långt åt skogen det bara kan gå.
Det här är en förbaskad deppdag och jag är på dåligt humör. Åh ibland känns allt bara så tung. Förstår ni vad jag menar? Så mycket och aningen hopplöst att man bara känner för att pausa livet, krypa upp med massa kuddar, en filt, popcorn, choklad och en riktigt bra filt och bara sitta där och mysa tills allt känns bra igen. Men det går inte att pausa livet och man kan inte bara skita i allt så ibland spelar det ingen roll vad man känner för, livet går vidare i alla fall och man får bara ta och hänga på. Så hur frestande det en låter med den där filten och popcornen så kommer jag alldeles strax ställa mig och öva min redovisning, och plugga på allt annat som behöver pluggas, och ta en durch och äta middag. Och sen är den här dagen förmodligen till enda och så är det bara att gå och lägga sig och ta tag i en ny dag imorgon. En dag som förhoppningsvis är bättre.
Och nu när vi ändå är inne på det är det två av mina favoritcitat som bara skulle passa sååååå bra just nu så jag måste bara slänga in dem:
Okej nu ska jag ta tag i mitt liv. Adjö för den här gången
Kram
Kimberly
Det här är en förbaskad deppdag och jag är på dåligt humör. Åh ibland känns allt bara så tung. Förstår ni vad jag menar? Så mycket och aningen hopplöst att man bara känner för att pausa livet, krypa upp med massa kuddar, en filt, popcorn, choklad och en riktigt bra filt och bara sitta där och mysa tills allt känns bra igen. Men det går inte att pausa livet och man kan inte bara skita i allt så ibland spelar det ingen roll vad man känner för, livet går vidare i alla fall och man får bara ta och hänga på. Så hur frestande det en låter med den där filten och popcornen så kommer jag alldeles strax ställa mig och öva min redovisning, och plugga på allt annat som behöver pluggas, och ta en durch och äta middag. Och sen är den här dagen förmodligen till enda och så är det bara att gå och lägga sig och ta tag i en ny dag imorgon. En dag som förhoppningsvis är bättre.
Och nu när vi ändå är inne på det är det två av mina favoritcitat som bara skulle passa sååååå bra just nu så jag måste bara slänga in dem:
“Tomorrow will be better.”
“But what if it’s not?” I asked.
“Then you say it again tomorrow. Because it might be. You never know, right? At some point, tomorrow will be better.”
- Morgan Matson, Fyra dagar, fyra nätterÅh, ärligt en sådan fantastisk bok! Underbart härlig! Här kommer det andra citatet:
“Each day means a new twenty-four hours. Each day means everything's possible again. You live in the moment, you die in the moment, you take it all one day at a time."
- Marie Lu, LegendOch nu kanske ni undrar: Hon är väll svensk för fasen, varför skriver hon inte bara på svenska? Ja ni, det är en bra fråga. Först för att jag älskar engelska, det är ett otroligt vackert språk och också orginalspråket de här böckerna är skrivna i, och det känns rätt att säga citatet på dess orginalspråk. Dels för att det finns en hemsida där man kan hitta massor av citat och spara dem och den är på engelska (har inte hittad någon motsvarande på svenska än) så där sparar jag alla bra citat jag gillar. Så är det.
Okej nu ska jag ta tag i mitt liv. Adjö för den här gången
Kram
Kimberly
onsdag 18 februari 2015
Varför har jag den här bloggen egentligen?
Så igår öppnade jag upp mig om det paranormala. Undra vilket härligt ämne som kommer näst? Faktiskt hade jag tänkt att ni - min kära bloggläsare - kanske kunde hjälpa till lite där. Statistiken på min blogg är jätterörig och ärligt har jag knappt någon aning om hur många som läser bloggen. Det skulle kunna vara uppemot 50-70 st dagligen. Det skulle också kunna vara under 5 pers. Såå ja, jag är lite i det blinda där. Men jag tänkte i alla fall att om någon av er som läser det här har något ni tycker det skulle vara lite kul om jag tog upp eller om det är något ni vill att jag ska skriva mer om (som det paranormala t.ex) får ni jättegärna slänga in en kommentar eller liknande så skulle jag bli jätteglad!! Funderar på att börja publicera lite mer novell/diktliknande grejer, men inte säker på om det skulle vara något som går hem. Jag vet ju inte om ni gillar mig för min humoristiska sida (som bara är heeelt slående) eller min lite djupare mer analyserade sida. Eller kanske både och i en lite udda mixup (är det ett ord?) sådär som jag försöker ha det på bloggen.
Egentligen, det kanske är något att diskutera. Min stil på bloggen, min mening med bloggen.
Ni vet alla (eller de flesta i alla fall) att ett av mina största intressen är att skriva (förutom att sova och äta och allt sånt där annat skoj som tydligen inte riktigt räknas som en riktig hobby i mer seriösa sammanhang) och det är väll mycket det jag har bloggen till. Att bara få skriva, uttrycka mig och åtminstone på någon nivå, få vara en författare. Men jag vill också verkligen kunna gå in på de lite större sakerna i livet, diskutera alla de ändlösa frågor vi har när det kommer till världen och vår egen existens. Dyka på djupet liksom. Få chans att gräva runt lite i mina tankar om det, och att själv kunna komma lite närmare svaren samtidigt som jag delar med mig till andra. För min blogg är inte till bara för mig (även om jag kan erkänna att det verkar som det ibland med tanke på hur stor plats mitt ego tar upp här), utan jag vill verkligen kunna nå ut till andra på något sätt. Om så bara genom underhållning. Och det är där humorn kommer in. Jag älskar att skratta och trotts att det är viktigt att gå på djupet i livet, är det precis lika viktigt att bara ha kul. Så det är det jag försöker göra med alla mina sarkastiska kommentarer eller vad det nu kan vara. Sprida glädje. Lätta upp tyngden som ibland kan komma med de stora frågorna.
Och när jag säger "De stora frågorna" försöker jag inte låta som någon gammal jag-vet-allt filosof. Jag är bara 17 för Guds skull! Men jag tycker det är intressant att skriva om och diskutera livet så så är det med det saken. Finns inte mycket mer att säga.
Det var det för mig idag <3 Som sagt, kommentera gärna om det finns något intressant ämnen ni tycker jag kan ta upp så hörs vi snart!!
Kram
Kimberly
Egentligen, det kanske är något att diskutera. Min stil på bloggen, min mening med bloggen.
Ni vet alla (eller de flesta i alla fall) att ett av mina största intressen är att skriva (förutom att sova och äta och allt sånt där annat skoj som tydligen inte riktigt räknas som en riktig hobby i mer seriösa sammanhang) och det är väll mycket det jag har bloggen till. Att bara få skriva, uttrycka mig och åtminstone på någon nivå, få vara en författare. Men jag vill också verkligen kunna gå in på de lite större sakerna i livet, diskutera alla de ändlösa frågor vi har när det kommer till världen och vår egen existens. Dyka på djupet liksom. Få chans att gräva runt lite i mina tankar om det, och att själv kunna komma lite närmare svaren samtidigt som jag delar med mig till andra. För min blogg är inte till bara för mig (även om jag kan erkänna att det verkar som det ibland med tanke på hur stor plats mitt ego tar upp här), utan jag vill verkligen kunna nå ut till andra på något sätt. Om så bara genom underhållning. Och det är där humorn kommer in. Jag älskar att skratta och trotts att det är viktigt att gå på djupet i livet, är det precis lika viktigt att bara ha kul. Så det är det jag försöker göra med alla mina sarkastiska kommentarer eller vad det nu kan vara. Sprida glädje. Lätta upp tyngden som ibland kan komma med de stora frågorna.
Och när jag säger "De stora frågorna" försöker jag inte låta som någon gammal jag-vet-allt filosof. Jag är bara 17 för Guds skull! Men jag tycker det är intressant att skriva om och diskutera livet så så är det med det saken. Finns inte mycket mer att säga.
Det var det för mig idag <3 Som sagt, kommentera gärna om det finns något intressant ämnen ni tycker jag kan ta upp så hörs vi snart!!
Kram
Kimberly
tisdag 17 februari 2015
Alla världens paranormala mysterium
Kära, älskade bloggläsare - idag tänkte jag att vi slutligen skulle diskutera det paranormala - också kallat det övernaturliga, med ett lite mer vanligt ord. Ibland kan jag känna mig lite som ett svenskalexikon som bara spottar ur mig massor av invecklade ord - inte särskilt intressant eller rolig om vi säger så. Men är man född ett svenskalexikon, så är man. Vad ska man göra liksom?
Om jag inte missminner mig (vilket jag mycket väl kan göra för jag har knappast memorerat alla blogginlägg jag någonsin skrivit) så tror jag att jag tagit upp det paranormala tidigare. Senast jag var lite inne på det var när jag snackade om Slenderman i mitt inlägg om rädsla.
Det övernaturliga är något som alltid fascinerat mig sedan ung ålder (oj vad formellt det här blev). När jag var sådär tolv älskade jag och mina kompisar att Youtuba (nej det är inte ett riktigt ord, men vad ska man göra liksom när man vill säga Youtuba liksom?) andar och demoner och lite annat smått och gott och trotts att jag höll på att skita på mig så fortsatte jag ju att titta. Och så spelade jag ju självklart anden i glaset som vilken annan övernaturlig-galen nästan-tonåring som helst. Nu har jag lärt mig så mycket om det paranormala - och kanske tror jag till och med på det mer - och respekterar det för mycket för att spela anden i glaset - men det är en annan historia.
Så okej, vad tror jag då på? Andar? Ja. Aliens? Absolut. Demoner? Till viss del - men de skrämmer skiten ur mig. Annabelle? Ja för tusan finns inget läskigare (får rysningar bara av att skriva namnet)! Annat övernaturligt? Beror på - men varför inte?
Jag kan säga det så här: Vår värld är fylld av alla de konstigaste mysterium. Saker vi idag inte kan förklara. Kan svaren vara något övernaturligt? Ibland tror jag stenhårt på det, andra dagar är jag lite mer osäker, men jag tror definitivt på att det finns mer där ute än det vi idag vet om. Vetenskap kan inte bevisa allt. Så visst, det finns få bevis på att något paraormalt existerar - det finns dock bevis, inte stenhårda kanske, men frågan är bara om man tror på dem eller inte - men än så länge finns det inte heller några konkreta motbevis, så jag är helt öppen för möjligheten att värld är fylld av oförklarade, övernaturliga saker.
Jamenar visst, kanske har jag bara läst alldeles för mycket fantasy, och vill bara att vår värld ska vara större än den egentligen är. Det är en helt möjlig sida av det hela, men vid det här laget har jag hört alldeles för många historier och sett alldeles för många Youtube klipp för att inte tro, och någonstans inne i mig känns det också rätt. Inte alltid, men för det mesta.
Kunde jag skulle jag undersöka det här så förbaskat mycket! För jag tycker det är så intressant, och jag vill verkligen veta hur det ligger till. Men ska jag vara ärlig så vågar jag inte. Jag tror för mycket på det, och som så många andra är jag rädd för det okända. Jag är så rädd för vad som skulle kunna finnas där ute om jag tittade tillräckligt noga att jag hellre inte tittar alls. Inte helt omänskligt men lite fegt. Jag kommer dock fortsätta Youtuba (kolla - jag bara fortsätter att använda mitt nya ord. Eller åtminstone tror jag inte att det existerar. Gör det det? Användbart i vilket fall som helst.) det paranormala och oförklarliga fenomen i världen, för precis som när jag var tolv så fascinerar det mig något otroligt - och trotts att jag ibland håller på att skita på mig (bildligt talat) så kan jag inte sluta för det är något med det jag inte riktigt kan släppa.
Så det var allt för mig idag. Hoppas inte det blev alldeles för långt och jobbigt att läsa <3
Ha det gott
Kram
Kimberly
Om jag inte missminner mig (vilket jag mycket väl kan göra för jag har knappast memorerat alla blogginlägg jag någonsin skrivit) så tror jag att jag tagit upp det paranormala tidigare. Senast jag var lite inne på det var när jag snackade om Slenderman i mitt inlägg om rädsla.
Det övernaturliga är något som alltid fascinerat mig sedan ung ålder (oj vad formellt det här blev). När jag var sådär tolv älskade jag och mina kompisar att Youtuba (nej det är inte ett riktigt ord, men vad ska man göra liksom när man vill säga Youtuba liksom?) andar och demoner och lite annat smått och gott och trotts att jag höll på att skita på mig så fortsatte jag ju att titta. Och så spelade jag ju självklart anden i glaset som vilken annan övernaturlig-galen nästan-tonåring som helst. Nu har jag lärt mig så mycket om det paranormala - och kanske tror jag till och med på det mer - och respekterar det för mycket för att spela anden i glaset - men det är en annan historia.
Så okej, vad tror jag då på? Andar? Ja. Aliens? Absolut. Demoner? Till viss del - men de skrämmer skiten ur mig. Annabelle? Ja för tusan finns inget läskigare (får rysningar bara av att skriva namnet)! Annat övernaturligt? Beror på - men varför inte?
Jag kan säga det så här: Vår värld är fylld av alla de konstigaste mysterium. Saker vi idag inte kan förklara. Kan svaren vara något övernaturligt? Ibland tror jag stenhårt på det, andra dagar är jag lite mer osäker, men jag tror definitivt på att det finns mer där ute än det vi idag vet om. Vetenskap kan inte bevisa allt. Så visst, det finns få bevis på att något paraormalt existerar - det finns dock bevis, inte stenhårda kanske, men frågan är bara om man tror på dem eller inte - men än så länge finns det inte heller några konkreta motbevis, så jag är helt öppen för möjligheten att värld är fylld av oförklarade, övernaturliga saker.
Jamenar visst, kanske har jag bara läst alldeles för mycket fantasy, och vill bara att vår värld ska vara större än den egentligen är. Det är en helt möjlig sida av det hela, men vid det här laget har jag hört alldeles för många historier och sett alldeles för många Youtube klipp för att inte tro, och någonstans inne i mig känns det också rätt. Inte alltid, men för det mesta.
Kunde jag skulle jag undersöka det här så förbaskat mycket! För jag tycker det är så intressant, och jag vill verkligen veta hur det ligger till. Men ska jag vara ärlig så vågar jag inte. Jag tror för mycket på det, och som så många andra är jag rädd för det okända. Jag är så rädd för vad som skulle kunna finnas där ute om jag tittade tillräckligt noga att jag hellre inte tittar alls. Inte helt omänskligt men lite fegt. Jag kommer dock fortsätta Youtuba (kolla - jag bara fortsätter att använda mitt nya ord. Eller åtminstone tror jag inte att det existerar. Gör det det? Användbart i vilket fall som helst.) det paranormala och oförklarliga fenomen i världen, för precis som när jag var tolv så fascinerar det mig något otroligt - och trotts att jag ibland håller på att skita på mig (bildligt talat) så kan jag inte sluta för det är något med det jag inte riktigt kan släppa.
Så det var allt för mig idag. Hoppas inte det blev alldeles för långt och jobbigt att läsa <3
Ha det gott
Kram
Kimberly
måndag 16 februari 2015
Metaforer
Haloj!! (Ne fy vad töntigt, nu får jag fasen ta och tagga ner.) Hur går det för alla? Har ni det bra där ute?
Vet ni ibland känds det lite som mina blogginlägg är emails till någon kompis. Som aldrig svarar dock - men ändå. Avslappnade, vänliga, och något att se fram emot. Hoppas ni känner lite samma. Som om jag är en god vän som hör av sig med väldigt ojämna mellanrum, men åtminstone tittar in då och då.
En vän med ganska konstiga metaforer om jag får säga det själv.
Vänta: Hur många tänkte på Agustus Waters när jag sa metafor? *Handen upp!!* Det kan inte bara varit jag va?
Till er som också gjorde det: HÄRLIGT! Känns bra att vi inte längre asocierar metafor med grammatik eller svenskalektioner eller något annat lite halvtråkigt, utan med en snygg artonårig (eller nittonåring - diskutabelt beroende på om man sett filmen eller boken, men boken kom först så jag tänker säga 18, okej?) kille med bara ett ben som har ett fantastiskt leende (aka Ansel Elgort - nu tänker jag på filmen) och som raggar upp en tjej genom repliken: "It's a metaphor. You see, you put the thing that dose the killing, right between your teeth, but you never give it the power to kill you. A metaphor." (observera att han har en cigarett i mungipan när han säger allt det där) och med dem orden smalt si sådär några miljoner hjärtan världen över.
Till er som inte tänkte på Agustus Waters när jag sa metafor: Ja ni har missat en av dagens största, mest hjärtgripande kärlekshistorien som handlar om två tonåringar med cancer - fast en den inte alls handlar om cancer utan om kärlek. Och trotts att döden är ständigt närvarande är det en bok om att leva. Den är vacker. Och tragisk - väääldigt tragisk, men framförallt vacker.
Eller så var ni bara inte så investerade i historien som jag är så att ni kan citera den utantill...
Hur som, låt oss lämna Agustus tragiska öde bakom oss och gå vidare i livet. Vet inte riktigt vad ni hade tänkt spendera resten av måndagskvällen på men får hoppas att det är något roligare än massa läxor vilket är det jag har framför mig.
Ha det bra allihopa och förlåt för ett så grötigt inlägg. Ibland är man inte på top - och idag var jag vääääldigt långt från topen så vi får bara leva med det för nu så ska jag försöka att göra bättre ifrån mig nästa gång.
Kram
Kimberly
lördag 14 februari 2015
Till alla ensamma hjärtan
Till alla er som är ensamma på alla hjärtans dag: Här får ni lite sång med Obama för att muntra upp er.
Underbar. Helt underbar #Obamaharordentligtmedswag
Ta hand om er
Kram
Kimberly
Kärlek, kärlek och återigen kärlek
Så idag är det alltså alla hjärtans dag. Härligt värre. Jag hade planer. Jag skulle träffa lite kompisar och vi skulle äta middag och sådär, och efter det skulle jag till en annan kompis och sova över. Men det blev inställt. Båda blev inställt för att typ alla bestämde sig för att bli sjuka på samma förbaskade dag. På alla hjärtans dag av alla dagar. Så jag är ensam trotts allt. Eller okej inte ensam, jag har min familj och det är ju alltid något. Lovar att det kommer sluta med att jag sitter med dem och kollar på melodifestivalen eller något. Jag menar, det skulle ju bara vara alldeles för underbart - om min 17:de alla hjärtans dag slutade framför melodifestivalen med mina föräldrar.
Jag tror jag just avled en smula. Och det värsta är att det till och med är troligt. (Till mitt försvar är melodifestivalen faktiskt inte så dålig #melloälskareforever)
Men eftersom det trotts allt är alla hjärtans dag idag kan vi ju lika gärna snacka lite om kärlek. Varför inte liksom. Och jag kan ju börja med att erkänna att jag aldrig har varit kär. Jag är 17 år och har aldrig varit förälskad på riktigt. Ja det är ganska tragiskt, dock tror jag inte att jag är den enda. Desto äldre jag blir, desto säkrare blir jag på att riktig kärlek, förälskelse, inte är något man kommer över varje dag - eller någon dag under 17 år rättare sagt.
Och bara för att klargöra, nej, jag är inte 17. Jag är 16 och 346 dagar (jävlar vad jobbigt det där var att räkna ut). Vilket innebär att jag är blir 17 år om nitton dagar. Så jag är praktiskt taget 17, och jag räknar mig själv som 17 och det är liksom det. Men vill ni se mig som 16 eftersom jag officiellt fortfarande inte är 17 år fyllda så är ni välkomna. Okej nu går vi vidare, kände bara att jag behövde upplysa er om den detaljen.
Så för att rätta det jag skrev där uppe: Förälskelse är inte något man kommer över varje dag - eller någon dag under 16 år och 346 dagar.
Tror jag på äkta kärlek då? Ja. Utan tvekan. Jag har aldrig upplevt det, men jag tror definitivt att det finns där ute. Jag är den typen av töntig tjej som läst och sett alldeles för många romantiska böcker och filmer för att tro att min Prins Charming en dag kommer att komma ridande på sin vita lilla ponny (eller enhörning - enhörning går också bra) och ta mig med storm (och ja, det där kan misstolkas - men jag refererar till en barnsaga nu så kan vi alla försöka vara lite rumsrena).
Men jag måste säga att jag börjar undra vart han tagit vägen vid det här laget. Han måste rida på en jäkligt seg ponny (eller enhörning) i alla fall, det är ett som är säkert.
Jag har ett citat uppsatt på min väg det det står: "Belive in fairy tales" (ja, jag var dum nog att stava Believe fel. Tack jag vet. La ner flera timmar på att skriva det och så stavade jag fel. Nu sitter det där på min vägg och hånar mig. Fuck u staving). Jag skrev det eftersom jag ville påminna mig själv om att tro på att sagor kan bli sanna (nehä!). Påminna mig om att det finns lyckliga slut och att man kan leva lyckliga i alla sina dagar. Sagor kanske är orealistiska ibland, men det finns mycket fint i dem att tro på, mycket fint som faktiskt inte är helt otänkbart. (Vi får hoppas att Prins Charming är en av de sakerna). Åtminstone kan sagor ibland vara något att sträva efter.
Ha det gott allihoppa och hoppas ni får en bra alla hjärtans dag - oavsett hur ni spenderar den. Klockan är nästan åtta så antar att det är dags för mig att slå mig ner och kolla på mello (sa jag #stoltmelloälskare?)
Kärlek till er
Kram
Kimberly
Jag tror jag just avled en smula. Och det värsta är att det till och med är troligt. (Till mitt försvar är melodifestivalen faktiskt inte så dålig #melloälskareforever)
Men eftersom det trotts allt är alla hjärtans dag idag kan vi ju lika gärna snacka lite om kärlek. Varför inte liksom. Och jag kan ju börja med att erkänna att jag aldrig har varit kär. Jag är 17 år och har aldrig varit förälskad på riktigt. Ja det är ganska tragiskt, dock tror jag inte att jag är den enda. Desto äldre jag blir, desto säkrare blir jag på att riktig kärlek, förälskelse, inte är något man kommer över varje dag - eller någon dag under 17 år rättare sagt.
Och bara för att klargöra, nej, jag är inte 17. Jag är 16 och 346 dagar (jävlar vad jobbigt det där var att räkna ut). Vilket innebär att jag är blir 17 år om nitton dagar. Så jag är praktiskt taget 17, och jag räknar mig själv som 17 och det är liksom det. Men vill ni se mig som 16 eftersom jag officiellt fortfarande inte är 17 år fyllda så är ni välkomna. Okej nu går vi vidare, kände bara att jag behövde upplysa er om den detaljen.
Så för att rätta det jag skrev där uppe: Förälskelse är inte något man kommer över varje dag - eller någon dag under 16 år och 346 dagar.
Tror jag på äkta kärlek då? Ja. Utan tvekan. Jag har aldrig upplevt det, men jag tror definitivt att det finns där ute. Jag är den typen av töntig tjej som läst och sett alldeles för många romantiska böcker och filmer för att tro att min Prins Charming en dag kommer att komma ridande på sin vita lilla ponny (eller enhörning - enhörning går också bra) och ta mig med storm (och ja, det där kan misstolkas - men jag refererar till en barnsaga nu så kan vi alla försöka vara lite rumsrena).
Men jag måste säga att jag börjar undra vart han tagit vägen vid det här laget. Han måste rida på en jäkligt seg ponny (eller enhörning) i alla fall, det är ett som är säkert.
Jag har ett citat uppsatt på min väg det det står: "Belive in fairy tales" (ja, jag var dum nog att stava Believe fel. Tack jag vet. La ner flera timmar på att skriva det och så stavade jag fel. Nu sitter det där på min vägg och hånar mig. Fuck u staving). Jag skrev det eftersom jag ville påminna mig själv om att tro på att sagor kan bli sanna (nehä!). Påminna mig om att det finns lyckliga slut och att man kan leva lyckliga i alla sina dagar. Sagor kanske är orealistiska ibland, men det finns mycket fint i dem att tro på, mycket fint som faktiskt inte är helt otänkbart. (Vi får hoppas att Prins Charming är en av de sakerna). Åtminstone kan sagor ibland vara något att sträva efter.
Ha det gott allihoppa och hoppas ni får en bra alla hjärtans dag - oavsett hur ni spenderar den. Klockan är nästan åtta så antar att det är dags för mig att slå mig ner och kolla på mello (sa jag #stoltmelloälskare?)
Kärlek till er
Kram
Kimberly
söndag 8 februari 2015
Lite jävlar anamma!!
Sådär ja. Nu har ännu en evighet hunnit passera sedan jag bloggade sist. Förfärligt.
Nu är det i alla fall söndag igen, och jag är ledsen över att behöva säga det, men söndagar är faktiskt ganska ångestfyllda dagar. Det är under söndagarna man inser att man inte har hunnit med allt man borde under veckan, samtidigt som man kommer till insikt med all skit man måste hinna med under nästa vecka också. Och så blir man lite ledsen. Man är åtminstone ledig, det är alltid något.
Jag har åtminstone tagit upp mitt skrivande igen (hurra!!)! Igår - när jag egentligen skulle plugga hehe (buhuu) - så tog jag upp en berättelse jag började skriva för att litet tag med. Så nu jobbar jag med den igen. Back on track liksom.
Förutom att det tog mig typ tio minuter att köra fast eftersom historien inte riktigt håller. Men än så länge är jag optimistisk. Vi får väll se hur det ser ut om ett par dagar - då har pessimismen kanske tagit över, men än så länge är jag positivt inställd.
Ni vet den där känslan man kan få ibland. När allt verkligen känns möjligt. När man liksom känner att jag kan klara det här. Jag kan fucking klara det. Och under några ögonblick tror man nästan att man kan ta över världen, så hög är man på optimism. Det är ganska härligt.
Förr eller senare (exploderar jag - nej driver förlåt) får man dock ta och klättra ner från det där ruset och inse att, okej, så enkelt är det inte. Men det är ändå härligt, och det är ändå viktigt. Den där känslan när man är så säker på att man fixar det, att man kan fixa vad som helst. Av att känna sig ostoppbar. Inte för jag har några överväldiga erfarenheter, men ändå. De där få stunderna när man känner att man fixar allt, de kommer inte ofta. De är sällsynta. Så försök att uppskata dem, att hålla fast vid en liten del av den känslan i vardagen. Ta med er lite jävlar anamma (underligt uttryck egentligen. Vad fasen är anamma liksom??)
Aja, det var allt för mig denna gång.
Kram
Kimberly
Nu är det i alla fall söndag igen, och jag är ledsen över att behöva säga det, men söndagar är faktiskt ganska ångestfyllda dagar. Det är under söndagarna man inser att man inte har hunnit med allt man borde under veckan, samtidigt som man kommer till insikt med all skit man måste hinna med under nästa vecka också. Och så blir man lite ledsen. Man är åtminstone ledig, det är alltid något.
Jag har åtminstone tagit upp mitt skrivande igen (hurra!!)! Igår - när jag egentligen skulle plugga hehe (buhuu) - så tog jag upp en berättelse jag började skriva för att litet tag med. Så nu jobbar jag med den igen. Back on track liksom.
Förutom att det tog mig typ tio minuter att köra fast eftersom historien inte riktigt håller. Men än så länge är jag optimistisk. Vi får väll se hur det ser ut om ett par dagar - då har pessimismen kanske tagit över, men än så länge är jag positivt inställd.
Ni vet den där känslan man kan få ibland. När allt verkligen känns möjligt. När man liksom känner att jag kan klara det här. Jag kan fucking klara det. Och under några ögonblick tror man nästan att man kan ta över världen, så hög är man på optimism. Det är ganska härligt.
Förr eller senare (exploderar jag - nej driver förlåt) får man dock ta och klättra ner från det där ruset och inse att, okej, så enkelt är det inte. Men det är ändå härligt, och det är ändå viktigt. Den där känslan när man är så säker på att man fixar det, att man kan fixa vad som helst. Av att känna sig ostoppbar. Inte för jag har några överväldiga erfarenheter, men ändå. De där få stunderna när man känner att man fixar allt, de kommer inte ofta. De är sällsynta. Så försök att uppskata dem, att hålla fast vid en liten del av den känslan i vardagen. Ta med er lite jävlar anamma (underligt uttryck egentligen. Vad fasen är anamma liksom??)
Aja, det var allt för mig denna gång.
Kram
Kimberly
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)