måndag 27 februari 2012

Glashuset; vampyrena i Morganville (bokrecention)

Här kommer min bekrecention på: Glashuset.

Jag läste ut boken på en dag, det gick i ett raflande svep. Den gick inte att lägga ifrån sig, men ville bara ha mer och mer, ville veta vad som skulle hända här näst, och hur det skulle sluta.

Glashuset av Rachel Caine
I serien: Vampyrerna i morgansville.
Cirka 300 sidor, ganska lättläst.

När Claire kommer till Morganville lägger hon märket till saker som att gattlyktorna står långt ifrån varandra, att det nästan aldrig finns skräp på marken och att det nästan aldrig visstas människor ute på gatorna efter mörkrets inbrott. Alla i staden verkar jämmt vara så rädda och nojiga, men Claire hade aldrig gissat på att det hade med vampyrer att göra, aldrig någonsin. Inte förens hon flyttar in i glashuset.

De första veckorna i morganville när Claire lever på student tror hon att hennes största problem är att hon är nykomling, otroligt smart och yngre än alla andra. Hon tror att hennes största problem är att mobbarna i elevhemmet. Men snart inser hon att det finns mycket värre saker gömda i morganvilles mörker.

Claire flyttar in i glashuset där hon möter den snälla, envise och omtänksamme gotharen Eve, den retsamme men snälle rebellen Shane och den mystiske, lugne och ansvarstagande Michel som försvinner varje morgon och återvänder varje kväll. De berättar sanningen om morganville för Claire och det hon får höra gör henne skräckslagen.
Men saker och ting börjar bli riktigt komplicerade när Claire  börjar bråka med fel person, nämligen borgmästarens dotter Monica. Och det blir inte bättre när Claire kommer över något som vampyrena letat efter i flera år och vill åt till varge pris. Om några tonåringar dör på kuppen spelar inte dem någon roll....

Jag älskar den här boken, men jag måste erkänna att det finns saker som jag inte förstår. Jag skulle rekomendera den här till alla som vill ha en spännande tonårsbok. 4 poäng av 5

Bild på boken (som ni nog är van vid, vid det här lager)

KRAM <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar