Tänker för mycket?

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.
       Jag tänker och tänker och tänker. Jag gissar och föreställer mig och tror. Jag övertänker och analyserar. På sätt och vis är det bra. Det hjälper mig att se konsekvenserna, att bedöma mitt handlande, att inte kasta mig huvudstupa in i saker jag senare kommer att ångra.
        Men ibland är jag lite rädd att det hindrar mig ifrån att leva. Jag tänker så mycket att jag tvekar och i slutändan kanske inte gör. Jag tror inte jag är den enda - jag tror de flesta av oss övertänker och troligtvis är det så det borde vara. Genom alla tider har man varit tvungen att tänka på konsekvenserna före man handlar, och ju intelligentare vi blivit, ju mer kapabla till att göra det har vi också blivit och ju mer har vi tänkt. Åtminstone är det min teori.
        Det är bra att vi tänker igenom saker och ting, och i slutendan är vi troligtvis glada att vi gjorde det. Eller så önskar vi att vi hade tagit fler chanser, att vi gjort mer av allt det där dumma som vi ångrade då, men log när senare tänkte tillbaka på. Det är svårt att säga hur vi kommer att känna om tio år. Om vi kommer vara glada att vi tänkte eller inte - men kanske spelar det ändå ingen roll. Det viktigaste tror jag är att vi gör vad som känns bäst i nuet. Att vi tänker men inte glömmer bort att leva. Att vi tar chanser men inte är dumdristiga. För en bara aningen galen idé kan slå fel. Ibland kan man tro att man lever när man egentligen bara förstör sin framtid för man bestämde sig för att göra något dumt utan att se konsekvenserna. Tänker man hela tiden missar man kanske chansen, men man kan inte ta den utan att tänka heller.

Gör kloka val (eller något)!
Kram
Kimberly