tisdag 24 september 2013

Jag är ju jag

Har ni ibland svårt att veta vilka ni är? Vilka det är meningen att ni ska vara, eller vilka ni vill vara?
    Det är svårt det där, att till och med känna sig själv. Ibland kan det nästan vara enklare att känna andra. För hur ska vi tolka allt som maler på i våra huvuden? Hur ska vi tolka allt vi gör och allt vi tycker?
    Är det vad jag säger som gör mig till den jag är, eller är det vad jag vill säga? För ibland är det olika saker.
    Sorgligt nog tror jag inte vi kan vet allt om oss själva. Eller kan vi det? Jag menar, jag vet inte vad jag skulle göra om jag typ blev rånad, eller om jag hittade någon medvetslös på marken, eller...ja ni fattar. Jag vet inte hur jag kommer agera i alla situationer. Jag vet inte vad jag kommer tycka eller tänka. Visst jag kan kanske bestämma mig för vad jag borde göra redan nu. Jag kan komma fram till vad jag tycker är rätt. Men innebär det att jag verkligen har styrkan nog att genomföra det när det väll händer? Är jag stark nog när jag väll måste agera?
    Ärligt så vet jag inte. Och jag tror inte jag kan vara helt säker förens det händer heller.
    Okej, nu kom vi kanske lite bort från ämnet, och vet inte riktigt vad jag ville säga med det där.
   
Men i alla fall. Jag tror att även om vi kanske inte alltid är helt säkra på oss själva. På vilka vi är eller vad vi vill, så tror jag också att vi inte måste vara det. Jag är ju jag, och du är du. Eller hur. Vi måste kanske inte göra någon inre resa för att hitta oss själva, för vi är ju redan här.
    Vi behöver inte veta allt. Vi behöver inte vara säkra. Jag tror att många av svaren kommer vi hitta på vägen när det är dags. Så länge får vi tar det vi har.
    Och innerst inne, tror jag att vi vet vilka vi är ändå. Jag tror ni vet. Inte fullt ut kanske, men ändå. Och så har vi ju förmågan att bestämma eller hur? När det gäller oss själva så finns det ingen annan som kan styra vad du tänker eller vad du vill, eller vad du gör (okej, kanske finns det några få undantag men...). Du har alltid valet att välja. Ingen kan göra dina val åt dig.
    Och så länge vi följer det som är rätt och fel. Så länge vi följer våra hjärtan och vad vi bara känner för, innerst inne, så tror jag vi kommer hamna på rätt väg. Då tror jag att vi kommer bli de personerna som bor längst inne i oss. Och då tror jag att vi kan vara stolta över oss själva.

Japp, okej det där var lite random tankar som jag började fundera på. Så nu vet ni hur jag ser det haha.
Ska sova nu

Ha det bra!
Kram
Kimberly

2 kommentarer:

  1. Intressant Kim! Jag har också funderat över ungefär samma sak ett antal gånger men inte riktigt kommit fram till något. Det var kul att få veta hur du tänker! Kram Sylvia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kul att du tyckte det var intressant :) Vad tycker du själv??
      Kram!!

      Radera