Tja alla! Igår kom jag hem typ 12 (på natten) från Gotland, och på söndag konfirmerar jag mig. Det känns sorgligt att allt så snart är över.
De senaste dagarna på Gotland har varit underbara, och om någon som var med mig där, läser det här, så vill jag bara säga: Tack så hemskt mycket för allt! Jag har skaffat mig många bra minnen därifrån, och det är pågrund av er.
Något av de värsta med läger (okej jag har bara varit på ett....) är att man behöver lämna dem, åka hem igen och återvända till verkligheten.
Visst är det skönt att sova i sin egen säng igen - en som inte är full i sand, eller att man slipper gå på smutsiga golv och sand som fastnar under fötterna (det var typ sand i hela våra rum som ni förstår. Och jag har ingen aning var den kom ifrån), att man får använda en egen dusch, slipper använda samma kläder igen, har bra internet, och får lite privat tid.
Men ärligt så skulle jag gärna avstå från allt det för några dagar till på lägret. Visst, det är inte världens fräschaste o.s.v men det är något speciellt som skapas när man lever sådär. Nästan som om det ligger något i luften. Det är svårt att beskriva, jag antar att man skulle kunna säga att det är någon form av gemenskap som skapas oss emellan, men det är något mer. Någon form av känsla liksom, något som bor inne i var och en, men som kommer fram när vi är tillsammans.
Det är svårt att förklara, men man skulle kanske helt enkelt kunna sammanfatta det som att: Vi hade roligt, jag skulle gärna göra om det och det var något speciellt (för mig i alla fall, kom ihåg att jag aldrig riktigt varit på ett läger förut)
Ja, nu vet ni det också. Förresten så har jag läst igenom några av mina inlägg och jag inser hur röriga de är. Gud ibland förstår jag inte hur folk fattar vad jag snackar om. Jag fattar knappt själv, och då är det ändå jag som tänker det. Det kan möjligen vara därför jag inte har så många läsare...
Ha det bra alla!
Kram
Kimberly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar