Ibland suger mitt liv. Okej?

Vet ni va, ibland suger mitt liv.
    Precis som alla andras liv.
    Och det är okej.
    Det är okej att tycka synd om sig själv, att må dåligt och vara arg. Att ibland tycka att man har det sämst i världen - även om så kanske inte alltid är fallet.
    Det finns alltid folk som påstår att: "Sluta tyck så jäkla synd om dig själv, andra barn i världen svälter faktiskt."Och på sätt och vis förstår jag väll deras synvinkel också. Visst det finns massiv av personer som förmodligen har det värre än jag. Men det betyder inte att jag också kan ha det dåligt ibland. För det kan jag.
    Alla har små väghinder i sina liv, saker som gör det svårare att ta sig fram. Alla har vi olika saker som händer oss och som får oss att må dåligt. Och det är bara så livet är. Det är bra och det är dåligt. Och det är okej när det är dåligt. Vi får klaga, tycka synd om oss själva eller bryta ihop eller whatever.
    Ni förstår kanske att jag stör mig lite på det där att, 'jag kan inte tycka synd om mig själv för andra har det värre.'
    Och visst, det finns andra som har det värre, jag påstår inget annat. Och det är självklart mycket mer synd om dem än mig.
    Men samtidigt som det alltid kommer finnas människor som har det sämre, finns det också alltid människor som har det bättre, och ska jag låta det stoppa mig från att vara glad och lycklig? Nej varför då låta hur andra människor har det stoppa mig från att vara ledsen, deppig och förtvivlad?
    Jag tror att vi människor behöver må dåligt ibland. Eller inte må dåligt direkt, men att när vi väl mår dåligt, ge utlopp för det, precis som alla andra känslor.
    När allt kommer omkring är vi bara människor. Vi lider och glädjas, vi gråter och vi skrattar. Och ibland är våra liv faktiskt dåliga - oavsätt hur andras liv ser ut.

Kram
Kimberly